Bengt Rahms blogg

Det är ofattbart! Nu har antalet koldioxidmolekyler av 1 miljon luftmolekyler passerat 415! Och samtidigt nås vi av nyheten att bortåt 1 miljon arter på vår planet hotas av utrotning, i värsta fall medförande att hela livsväven kollapsar.

Ändå fortsätter ökningen av alla de mänskliga aktiviteter som är oförenliga med en hållbar utveckling.

Vi kommer alla att ställas till ansvar – av våra barn och barnbarn vars framtid vi vuxna förvandlar till ett rent helvete.

Men det finns en väg att gå, den som präglas av förnöjsamhet. Vi kan ansluta oss omedelbart, om bara viljan finns.

Även befolkningen i norra delen av Skåne tar nu upp kampen mot hänsynslös exploatering av mark i och omkring våra kommuncentra.

I Lidköping reser sig de boende runt Lidentomten och det unisont mot HSB’s hänsynslösa höghusplaner.

I Hässleholm reagerar befolkningen starkt mot kommunens planer på att förvandla EKO-jordbruket vid Björklunda till ett stort bostadsområde.

All jordbruksmark måste skyddas mot exploatering – om vi skall ha en chans att mätta alla munnar.

En del av artikeln i Norra Skåne finner jag särskild glädje i att ta del av, den delen som vänder sig mot den förödande företeelsen med nedhuggning av träd och stensättning av våra trädgårdar, trädgårdar som rimligtvis borde vara vikta för odling av grönsaker, rotfrukter, bär och frukter.

Trädgårdsstaden är den enda staden som har framtiden för sig.

I somras slängde jag käft med liberalernas ledare när han kastade yxor på Läckö slott.

Men oroa er inte. Det var ett arrangemang som hörde medeltiden till.

Idag möttes vi igen, men nu hade Jan fått flytta upp en klass.

Tåget från Stockholm C blev dock nästan 10 min försenat pga avhysning av två resenärer.

I höjd med Hallsbergs godsbangård var det så dags igen. Då stoppades tåget i 15 minuter, på polisens begäran.

Men skyll inte allt på Björklund. Han är juste, även om vi inte delar alla åsikter. Och det är ju så det skall vara i en levande demokrati.

Och nu är bussen framme i Lidköping, lite sen – men vad gör det när man reser både hållbart och många tillsammans i bästa samförstånd.

Tillägg: När lokalbussen mot Stenhammar passerade järnvägsövergången vid Läcköblommor gick bommarna ner och vi fick rödljus för tredje gången. Men då var Jan Björklund redan framme. Han hade grönt ljus hela vägen från Skövde till Göteborg.

Att i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidnings och Torgny Segerstedts anda fortsätta kampen mot nazister i alla de former är en uppgift som Björklund klarar med bravur.

Likadant torde det vara med kommunister i olika skepnader. Vid Lenins död 1924 skrev Segerstedt en dödsruna som underströk att grymhet och hänsynslöshet hade präglat samhällsbygget under den sovjetiske ledaren: ”Stor var Lenin som ett gissel för människorna. Stor var han som förintare. Stor var tragiken i hans verk och hans öde. Större ännu var tragiken i det öde, som genom honom beskärdes hans folk.” Björklund är helt säkert av samma åsikt, och jag med honom.

”Överläkaren Anna Dalsjö är en av dem i vårdens frontlinje som skriver under på verklighetsbeskrivningen om internadministrationen som tidstjuv: ”Jag vill använda min långa utbildning och erfarenhet till att patienter skall få rätt och effektiv behandling så fort som möjligt. I stället tvingas jag sitta på totalt meningslösa möten samtidigt som jag skall tvingas fylla i en massa meningslösa formulär.”

”Detsamma gäller för alla de möten som inte används för att öka frontkämparnas kunskaper om nya behandlingsmetoder och beprövad erfarenhet inom de egna disciplinerna. Vården har bara en legitim avnämare – patienten. Den som tror att vårdapparaten är sin egen avnämare har missuppfattat saken. De uppträder som papperstuggen, som under en helg i utrikesförvaltningen i brist på hemliga handlingar att förstöra, tuggade i sig sitt själv och spridde järnfilspån över hela rummet.”

”Insikten att vårdapparaten är till för patienten och ingen annan, gör att styrningen och resursernas fördelning borde vara ganska okomplicerad. Om allt administrativt stöd, inklusive det som ges av en skicklig och kompetent ledning, till personalen, prövades efter kriteriet hur det påverkar patientens tid med den vårdande personalen skulle de rätta incitamenten infinna sig.”

Bakom betalvägg, men bra ledare i SvD om allt det som dränerar tiden för patienterna – byråkratin, journalföringen, alla möten – för att inte tala om alla de odugliga politiker som styr och ställer allt överända.

Det grundläggande problemet är att vårdapparaten alltmer avlägsnar sig från kärnverksamheten – att diagnostisera, behandla patienter och erbjuda dem vård och omsorg. Det borde vi göra något åt. Gökungen måste ut ur boet och makten över sjukvården behöver åter till de medicinskt sakkunniga.

https://www.svd.se/lakartiden-som-laker-saren

Redan i mitten av augusti tog jag kontakt med Länsstyrelsen angående HSB’s minst sagt högtflygande planer för Liden 2:4.

I dagens NLT sammanfattar Martina Rask den massiva kritiken mot projektet. Inte heller Länsstyrelsen är odelat positiv.

Det är bara att öppna tidningen och läsa om dessa Babelska torn.

Först mitt mail från 13:e augusti

Här Mehdi Vaziris svar från 14:e augusti

Gott att veta att man inte var helt fel ute i sitt tänkande. Det är just denne Mehdi som framför Länsstyrelsens kritik i NLT.g

Mycket dumt skall man läsa men detta tar faktiskt priset. Se nedan.

Det är varje enskild människas val som avgör om vi skall undgå en fasansfull klimatkatastrof.

Det valet gäller även för raggare och kommunister.

De flesta människor är tänkande varelser. Simpel populism lockar inte väljare och räddar inte våra barn och barnbarn från en hopplös framtid.

Motorbanor och motorevent (med eller utan fylleslag) platsar inte i en miljömässigt och socialt hållbar värld.

Mitt ute på Järvafältet hittar vi Rocksta Café. Vi är faktiskt är årets första fikagäster!

Friluftsliv är det liv vi föredrar framför alla andra liv.

Så gott att komma bort från alla de ohållbara och meningslösa företeelser och aktiviteter som hotar att förstöra förutsättningarna för livet på Jorden.

Idag tog vi med Luma och Erland på bussen (även tunnelbana på tillbakavägen) från Gamla Barkarby till Majlis i Hässelby Strand.

Det blev en snirklig färd men gott att färdas många tillsammans i Greta Thunbergs föredömliga anda.

Och vi hade några gôrmysiga timmar hemma hos Majlis och hennes mamma och pappa.

Greta Thunberg och bloggare Bengt har precis samma åsikt om det hysteriska flygandet. Vi europeer tar tåget men besök hos släkten på andra sidan Atlanten kan kräva en och annan luftburen transport, utan någon som helst skamkänsla.

Med mormor och morfar på plats blir det glass i stora lass.