Det är sällan man minns vad man drömt. Men nattens dröm är ett av de få undantagen.
Bloggaren skulle göra ett sista inhopp i sjukvården, detta efter ett långt uppehåll. Till en början utspelade sig händelserna i ett omklädningsrum på Sjukhuset i Lidköping.
Bloggaren var rätt sent ankommen (vilket han aldrig någonsin är i vaket tillstånd). Men när han letade efter sitt skåp insåg han att detta var uppbrutet och någon annan hade tagit över.
Det var rörigt i rummet och många skåpsdörrar var olåsta. Bloggaren letade förtvivlat efter sina arbetsskor och arbetskläder, dock utan framgång. Tiden var snart ute. Den som skulle lösas av började säkert snart undra varför bloggaren inte dök upp.
Två män kom in och satte sig vid ett stort bord mitt i omklädningsrummet. Den ene var kompisen Tommy, den andre var obekant för bloggaren. Tydligen hade dessa båda gjort sitt för dagen och satt bara och hängde i väntan på att få gå hem när tiden så medgav.
På något sätt fick bloggaren ett strålande råd från barnbarnet Simon: ”Du kan ju ha på dig dina vanliga dojjor och kläder.” Sagt och gjort. Så fick det givetvis bli.
Men när bloggaren öppnade dörren ut från det gamla omklädningsrummet i källaren på sjukhuset var det inte på detta han skulle jobba. Arbetspasset, det sista i livet som han ångrade så djup att han lovat utföra, skulle ske på Björkhaga i Järpås.
När han klev ut från omklädningsrummet hade mörkret redan börjat falla. Han befann sig konstigt nog inte i sjukhusparken utan i utkanten av Järpås. Björkhaga var i drömmen inte placerat i utan långt utanför samhället. Det rådde tät dimma. Han tvingades gå över åkrar, fyllda av regnvatten. Han ville inte förstöra sina fina skor men plikten kallade. Desperationen över att inte hitta arbetsplatsen tilltog alltmer. Bloggaren förbannade sitt flera månader gamla löfte om att ställa upp. Men plikten framför allt har alltid varit hans valspråk så traskandet över leriga åkrar fortsatte, ända fram till dess att han vaknade och med stor lättnad insåg att detta bara hade handlat om en otäck dröm. Kissnödig var han också, ett problem som dock var betydligt lättare att komma tillrätta med än temat för drömmen.
Drömmar anses av vissa ha betydelsen att på ett ofarligt sätt lära sig hantera svåra situationer som kan tänkas inträffa i vaket tillstånd. Bloggaren är dock övertygad om att han inte återvänder till sjukvården. Det blir inga mer arbetspass, vare sig på sjukhuset, på Björkhaga eller på Ågårdsskogens vårdcentrum, förhoppningsvis inte ens i drömmarnas värld.
Men bloggaren hade gärna velat ha betalt för tiden han drömde. Och det skedde faktiskt på obekväm arbetstid.
Slutligen en bild av två vakna och riktigt arbetssamma drömmän:
