Bengt Rahms blogg

Nog för att vi vet att flygresandet bidrar till den skenande klimatförändringen, men SMHI’s uppgift om Karlstadstemperaturen verkar helt gripen ur luften.

Att mina föräldrars gamla FT-termometer är korrekt när den visar 22,3 grader ute på den inglasade balkongen kl 20.30 ikväll är däremot ställt bortom allt rimligt tvivel. FT kan man som bekant lita på i alla väder!

Men nu har Villa lämnat naturisen sedan en lång tid tillbaka och och har på senare år fått en hel arena för bortåt en kvarts miljard betald av kommunen. Samtidigt har villabebyggelsen brett ut sig över den jungfrueliga naturen i Villas omgivningar.

Undrar om en mer kvinnodominerad idrott som handboll har fått någon kommunal gåva som ens är i närheten av den som herrarnas bandyspelare har fått ta del av.

Seniorerna har fått egna hus där ute i Villakrokarna, även de 50-plussare som aldrig har varit några Villafantaster. Kvinnorna är i klar majoritet i bloggarparets hus. Kanske att flera av dem har ägnat sig åt av kommunen styvmoderligt behandlad idrott. Men bloggaren har nog inget att frukta. Hans idrottsutövande har inte kostat kommunen en endaste krona, elitintresset är obefintligt och han skulle aldrig komma på tanken att komma ut som Villasupporter.

Men att promenera gillar bloggarparet, ett intresse de delar med de flesta andra kvinnor i 50-plushusen. De äldsta av de kvinnliga grannarna de möter i Giacominaparken föddes samma år som spanska sjukan bröt ut. Sådana fenomen borde tilldelas bragdmedalj!

Om de äldre damerna i området ägnar sig åt att rulla (röda?) garnnystan har bloggaren ingen som helst uppfattning om. Den tråden tänker han ändå inte spinna vidare på.

Vad skall vi med en genomblåst Hamnstad till när det redan finns en bra mycket beboeligare Skeppsvik, belägen en bra bit från sjön.

För vem vill tillbringa hösten och vintern i mörker eller grådask och med en iskall nordanvind svepande ner över det av gifter fullproppade område där Hedens tidigare hade sina stora oljecisterner.

Men frågan om Hamnstaden är politiskt laddad. Socialdemokraterna vill fortsätta att driva projektet. Moderaterna och Liberalerna har dock fått kalla fötter och vill lägga projektet på is. De vill istället satsa på att bebygga Båtgårdsområdet och Framnäsparkeringen. Båtgården skulle istället hamna i en del av området där Hamnstaden har planerats. Moderaterna vill även flytta Framnäs idrottsplats till Nya stadens skog för att få plats med ännu fler bostäder i anslutning till Framnäsparkeringen.

Bloggaren delar de båda Allianspartiernas åsikter vad gäller Hamnstaden, Båtgården och Framnäsparkeringen men att flytta idrottsplatsen till en område där byggandet av den nya idrottsplatsen skulle medföra skogsskövling är något som låter som en mardröm.

Kommunens ”skogsskuld” är redan gigantisk och skulden måste återgäldas, utan varje form av dröjsmål – och rapporten från IPCC nu i veckan borde rimligtvis även skaka om de allra mest förhärdade klimatskeptikerna inom politikerkåren.

Delar av Kartåsskogen 1960 respektive 2018.

Flygfotot från 2018 visar bl.a. den gigantiska motorbana som byggdes en bit in på 2000-talet. Redan då var klimatförändringarna ett väkänt faktum.

Ändå byggdes den. Hur kunde det få hända? Vilka partier drev frågan? Vilka partier hade förstånd nog att försöka stoppa detta så kolossalt miljöskadliga projekt?

Nu dyker han upp igen, KTH-professorn Staffan Laestadius:  ”Vi kan inte säga att vi inte vet vad vi gör. Här och nu utvecklas en moralisk-etisk kris som blir allt djupare. En del väljer att blunda för den. Andra letar efter moraliska kompromisser och beteenden som bara förstör lite lagom.”

”Lite lagom” blev det inte i Kartåsskogen. Det blev istället ett etiskt-moraliskt haveri på miljöområdet, av sällan skådat slag.

Det smala ljusa strecket som går diagonalt över fotot från 1960 är järnvägen mot Skara och Skövde. Vem kunde tro att de spåren skulle rivas upp och ersättas av något så totalt ohållbart som en motorbana.

För cirka 3 veckor sedan skrev bloggaren till Lidköpings kommun och föreslog att man borde försöka få bort alla de stenar som ligger på sjöbottnen nära stranden vid Skogshyddan och Villabadet.

Att som badande snubbla fram över dessa stenar är ingen behaglig upplevelse.

Vattennivån i Vänern är ju extremt låg nu i höst vilket borde underlätta vid en upprustning av dessa livligt frekventerade badstränder.

Men kommunen har ännu inte svarat,  trots att man lovar alla kontaktsökande:  ”Om vi inte kan svara direkt på din fråga så återkommer vi inom två dagar eller hjälper dig att få kontakt med rätt handläggare i kommunen.”

Bloggaren blir dock glad när han får se att det finns fler som delar hans uppfattning om badstranden i fråga.

Hoppas att Badentusiasten lyckas med det bloggaren misslyckades med – att en sakkunnig tjänsteman besvarar frågeställarens önskan. Men molnen över Gamla Staden och Kommunhuset ser onekligen rätt olycksbådande ut…

Kommuner med politiker och tjänstemän som inte lyssnar på medborgarna är inte några vidare föredömen. Att slå dövörat till kan understundom vara riktigt farligt.

I helgen flockades tusentals besökare i hemkommunens arena. Det som lockade var Hem&Bohagsmässan (säkerligen helt utan religiös anknytning).

Ett tema var kök med industrikänsla – från Nordskånska Ballingslöv.

Bloggarparet höll sig undan men passerade faktiskt Ballingslöv under lördagen – i 200 km/tim med X2000. Något uppehåll var som väl var inte inlagt i tidtabellen.

Men väl hemkommen ville bloggaren återskapa den känsla han hade när han hade fikarast på Falköpings bokbinderi. Han sommarjobbade där under senare delen av 60-talet och tjänade 3.50 kr i timman. Rasterna var räddningen.

Det blev dock ingen vidare trivsel när kaklet var nerhackat. Bloggaren vill ha tillbaka det klassiska köket,  med hemkänsla och inriktning på matlagning och bak.

Det balla med kök med industrikänsla, det kan han inte förstå. Kök som statusmarkör utgör ingen som helst lockelse.

Om vi människor skall ha en chans att begränsa effekterna av den hotande klimatkatastrofen måste vi med alla medel få ner koldioxidhalten i atmosfären.

Det spekuleras i en metod att ”tvätta ur” koldioxid ur luften och låta lagra denna långt nere i berggrunden, men tillvägagångssättet är ännu ej tillräckligt utforskat. Dessutom kommer metoden sannolikt att vara förenad med stora risker.

Givetvis måste vi få ner flygresandet till ett minimum och att ta bilen bör endast ske när andra mer miljövänliga transportmedel inte finns att tillgå.

En viktig åtgärd är att låta återbeskoga Jorden och det med tusentals miljarder nya träd.

Lidköpings kommun har en mycket stor skogsskuld, förosakad av en närmast hänsynslös skövling av de tätortsnära skogarna.

Att lägga ner motorbanan och återplantera skogen är en prioritetad uppgift. Dessutom måste all ytterligare rovdrift vad gäller skogsmark upphöra.

Några nya externa industriområden, köpcentra eller villaområden finns det sannerligen inget som helst utrymme för. Ni minns väl vad KTH-professor Staffan Laestadius sa:  ”Vi kan inte säga att vi inte vet vad vi gör. Här och nu utvecklas en moralisk-etisk kris som blir allt djupare. En del väljer att blunda för den. Andra letar efter moraliska kompromisser och beteenden som bara förstör lite lagom.”

Det var tråkigt att inte Liberalerna ville vara med i det maktblock som skall styra Lidköping de närmaste fyra åren. Partiet har, i motsats till de andra partierna på det lokala planet, ett miljöprogram som känns konkret och allvarligt menat.

 

 

Rapporten från IPCC är inte på något sätt oväntad för dem, som likt bloggaren, har ägnat hela sitt vuxna liv åt kampen mot luftföroreningar. I bloggarens fall började kampen redan i slutet av 60-talet, under tonåren.

Men det är ändå en skrämmande läsning. Att det skulle gå att begränsa temperaturökningen till 1,5 grader är totalt omöjligt. Även 2 graders ökning verkar vara ett rent önsketänkande när vi i själva verket i rask takt kör på mot alla tiders skräckscenario – dvs 3 graders temperaturökning – och om helvetet har några gradskillnader, kanske ännu värre.

KTH-professorn Staffan Laestadius i dagens SvD Kultur:

”Men varken på global nivå eller i vårt eget land har vi på allvar lagt om rodret bort från dagens undergångskurs. Vi flyger mer än någonsin. Vi köper fler fossilbaserade bilar. Vi äter allt mer kött. Användningen av olja och kol, liksom den globala materialförbrukningen, ökar. Inte minst gäller det plasten som nu återfinns överallt i vår livsmiljö. Världsekonomin är tyngre än den någonsin varit.

Vad dagens unga ser, men de äldre i sin praktik väljer att negligera, är den moraliska dimensionen i allt detta. Jorden är snart förbrukad. Vi har två, kanske tio, år på oss att kraftigt reducera våra anspråk på planeten om det ska finnas något kvar för våra barn att bygga sitt välstånd på. Våra barn kommer att utveckla ny teknik för sitt välståndsbygge, som vi gjort, påstår en del. Men det är inte sant. Vi har byggt vårt välstånd genom att öka resursanspråken på en ändlig planet. Vår frihet är fossilberoende.

Uppgiften för våra barn är att skapa en ny och fossilfri välfärd samtidigt som anspråken på planetens allt mindre resurskapital måste reduceras kraftigt och mycket snabbt. Den planet vi överlåter till dem kommer – som vi nu beter oss – inte att ge dem rimliga överlevnadsvillkor.

För var dag av business as usual ställer vi våra barn inför en alltmer omöjlig uppgift. Och vi kan inte säga att vi inte vet vad vi gör. Här och nu utvecklas en moralisk-etisk kris som blir allt djupare. En del väljer att blunda för den. Andra letar efter moraliska kompromisser och beteenden som bara förstör lite lagom.”

Bloggarens kommentar: Den sista meningen i Laestadius artikel är det många som behöver reflektera över, även bloggaren.

I dagens Norra Skåne (se bild): SAS är både en temperaturhöjare och en humörsänkare. Jordklotet skälver av ilska och bloggaren hötter med näven uppåt skyn.

Simon imponerade starkt när han gjorde två mål i innebandymatchen mot topplaget Röke IBK

Man skall leva för varandra enligt Trio Me’ Bumba och Röda Korset i Hässleholm. Den sistnämnda skänkte 50.000 till Världens barn nu i helgen.

Det vore kul om mina föräldrars gamla tavla blir såld så det kan bli ett litet bidrag till en bättre värld att leva i.