Bengt Rahms blogg

Jag pratade med en äldre, rullstolsbunden granne häromdagen. Han berättade att ”de” hade tagit ifrån honom hans permobil. Varför hade han aldrig fått reda på.

Det är konstigt – vi har många politiker och tjänstemän som är fullständigt odugliga på att styra en kommun eller en region. Dessa får dock fortsätta att härja under det att en äldre, frihetstörstande människa inte ens får köra runt ett kvarter med en eldriven rullstol.

Den trevlige grannen sa att han sitter ute i trädgården så ofta det bara går. Att sitta inne och uggla var inget för honom. Hade han fått ha kvar permobilen hade livet såklart varit ännu roligare.

Han berättade också att han har något som kallas för växelvård. Stället där denna verksamhet bedrivs benämns Galeasen.

Som tur är bor han inte i snåla Stockholm där politikerna av budgetskäl prioriterar annan verksamhet. Ofta hittar ”de som har hand om det” i sådana sammanhang på något som skall motivera snålheten. Se artikel nedan ur SvD:

Lillkillen trivs hos farfar men den där värmen är ju bara för jobbig

Simon och Jonas tar sig ett svalkande dopp vid badplatsen nära Victoriahuset

Isak tycker att det är småtrevligt på Djurgårdsudde. Den åsikten är han inte ensam om

Lisa har kommit på en utmärkt metod att klara av den intensiva värmeböljan som plågar stora delar av befolkningen

Platser som Skogshyddan är verkligen perfekta nu när vi har gått och fått Medelhavsklimat i Sverige. Trädens skugga lockar många, till denna kloka skara hör även lille Erland.

Snart måste vi införa siesta under sommartid. Delad tur blir legio, både för arbetande och för de som redan njuter sitt otium. Mellan ett och fem är det svårt att utföra ett enda vettigt handtag.

Erland tycker att vi skall baka en ”ubbubbtårta” idag. Den passar bra till gamla gubbar.

Det skall vi faktiskt – men den där bakmaskinen klarar vi oss bra förutan.

Idag har bloggaren svängt in på Route 66. Ingen vet om det är en ökenvandring som är att vänta eller om färden fortsätter längs friska, gröna ängar.

Foto Wikipedia

Kompisen Tommy skrev så vackert apropå att en arbetskamrat har lämnat oss och jordelivet:

”Livet är en skör gåva, detta att leva eller ha levat
är ett rent mirakel.

Hoppas jordelivet bara är en liten busshållplats
på en större resa i världsalltet.”

Vi får hoppas att vi har många fina hållplatser framför oss – både i detta livet och (för oss som lever på hoppet) i det som väntar, där vid vägs ände.

Och tänk på att Liemannens arbete är en förutsättning för att alla rara blommor skall komma åter.

Foto Naturskyddsföreningen:

Så ropade lille Erland när han hade doppat fötterna i ”havet” med det kalla vattnet.

Men rätt som det var klev det upp en havsnymf ur vattnet, en badflicka som inte tycktes oroa sig för att få kalla fötter.

Det ser inte bättre ut. Det slutade man väl med redan på 60-talet…

De två till vänster dricker inte kaffe – men att de också har något sött i munnen, det kan man hoppa upp och sätta sig på.