Bengt Rahms blogg

Det är dags för frikyrkorna i Sverige att följa Jesu exempel av kärlek och inkludering och välkomna hbtq-personer. Det skriver Per-Olof Eurell, företagare med mångårig erfarenhet som ledare inom pingst- och trosrörelsen.

Per-Olof Eurells son kom ut som homosexuell när han var anställd i en av Sveriges största frikyrkor. Hans berättelse gjorde många i församlingen upprörda och arga. Det som gjorde dem upprörda var dock inte att höra hur han i den frikyrkliga miljön mått dåligt, försökt bli fri från sin ”syndiga” sexuella läggning och till och med funderat på att ta sitt liv. Det som gjorde dem upprörda var att han nu accepterade sig själv och trodde att Gud älskade honom som den han är.

När Per-Olof Eurell inte tog avstånd från sin son utan i stället försökte få till samtal om hur Jesus skulle ha behandlat hbtq-personer i dagens samhälle möttes han av en tystnadskultur. Från att tidigare varit en respekterad ledare kunde man inte snabbt nog få bort honom från alla förtroendeuppdrag.

Länk till debattinlägget i SvD: https://www.svd.se/a/vgrOdw/per-olof-eurell-dags-for-frikyrkorna-att-valkomna-hbtq-personer

När vi hade åtelämnat Majlis till föräldrarna tog vi oss en liten söndagstur till Kinnekulle.

Hjulets sommarcafé lockade bl.a. med hummusmacka och kardemummabulle.

Och torpet Stenstugan, som vi hyrde av Klingspor för ett antal år sedan, befann sig tillsynes i ett mycket gott skick😊

På den här cykeln har Majlis pappa, två fastrar, en farbror och åtta kusiner (helt eller delvis) lärt sig cykla. Och nummer nio – dvs Malis – kör redan så att hennes farmor och farfar har hjärtat i halsgropen😊

Inte ens när man har fyllt 72.

Presenterna talar sitt tydliga språk😊

Idag hamnade vi i Lidköpings Konsthall där sommarutställningen pågår som bäst.

Utställningen visades först på Waldemarsudde.
Nio konstnärer som genom åren har fått följa med polarforskningsexpeditioner till Arktis och Antarktis visar upp sina verk.

En av dem är Lars Lerin. Han följde med till Antarktis redan i slutet av 80-talet:

Här kikar vi igenom ett av Hanna Ljunghs kuriosakabinett, med ett litet flarn av en sällsynt jordartsmetall (från polarområdena) svävande i mitten:

Här nedan ser vi Josef Bulls verk Fågelbad, med ett par apfötter i moderna sneakers – med en fot i människans rötter och en i samtiden.

Verket är tänkt att väcka frågor om människans hårdexploatering av naturen – där polartrakterna kan stå näst på tur.

Vi minns självklart Jan Troells ”Uppehåll i Myrlandet”, med Max von Sydow i huvudrollen.

Men man kan även göra ett längre uppehåll mellan två tåg i t.ex. Herrljunga, som vid gårdagens hemresa från Borås – och då passa på att mumsa på Farbror Arnes glassar, med brynt smör😎

Ett uppehåll i Herrljunga kan knappast jämföras med det Lars Tunbjörk gjorde i Lettland 1996, på en postsovjetisk militäranläggning.

Foton finns att beskåda på Borås Konstmuseum.

Säga vad man vill om Borås, men visst är det en konstig stad.

Och redan när man kommer ut från stationen kan man bli nödd och tvungen att köra huvudet i sanden😊

Men vi blev gramse när vi utsvultna hade segat oss upp för den långa backen till Kulturhuset och där blev varse att Utbult hade tagit semester, utan att annonsera detta🤨

https://www.utbultbornebyco.com

Nya förfärande uppgifter i AB om Lewi Pethrus och nazismen:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/8qJzOx/nya-uppgifter-om-lewi-pethrus-nazikopplingar

Biblioteket köpte in boken ”Jag drömmer fortfarande om Orgonon”, skriven av Wilhelm Reichs son Peter.

Jag vet inte om blev så mycket klokare av bokens innehåll.

Det blev jag däremot av av denna Understreckare:

https://www.svd.se/a/fc962761-63be-3ed8-bd1d-78d683f2be46/med-orgasmen-som-vapen-mot-auktoriteterna

Några klipp:

Som jude, kommunist och sexualforskare blev situationen omöjlig för Reich. Liksom många andra tvingades han fly och 1933 anlände han till Danmark där han samarbetade med radikalt orienterade läkare och psykoanalytiker. När han efter sex månader inte fick förnyat uppehållstillstånd tog han båten över sundet till Malmö.

Reich fann Malmö vara en trist stad, men ”åtminstone bättre än ett koncentrationsläger”. Snart drog han vidare till Oslo där han kom att verka i fem år.

Från 1939 och framåt levde Reich i USA, och det var här den famösa orgonackumulatorn kom till, en låda byggd av trä och klädd med metall i vilken personer skulle sitta för att ta del av det hälsofrämjande orgon som lådan förmodades fånga upp. Orgon var enligt Reich en energi som finns i atmosfären. Till höger i bild här ovan ses en kvinna sittande i en sådan orgonackumulator.

Orgonackumulatorer, molnfångare, bevittnade av ufon och injicerade av ”SAPA-bioner” mot cancer – det är uppenbart att denne lärljunge till Freud i slutet av sitt liv själv var drabbad av psykisk sjukdom – med klart paranoida drag.

Men den som studerar sexualitetens historia kan inte undgå den tyske psykoanalytikern Wilhelm Reichs teorier om sexuell utlevelse som vägen till hälsa. 

Så här skriver du apropå att Lewi Pethrus har ertappats med att ha gottat sig i nazi-litteratur:

Artikeln i AB: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/73d73o/nya-uppgifter-om-lewi-pethrus-nazikopplingar

Men menar du (Alf) att döda människors liv inte kan kritiseras (när sanningen om de falska profeterna väl uppenbaras)?

För visst är det alldeles förfärligt att KD-grundaren vältrade sig i nazistisk litteratur?

Ibland måste faktiskt historien revideras, även om det (som i det här fallet) råkar handla om en pingstpastor som (de flesta ovetandes) har högaktat Adolf Hitler.

Och inte förbättras KD:s rykte av den nuvarande partiledaren.

Där kan man verkligen snacka om en riktig apa!!!