Köket hos mormor och morfar var inte precis sista skriket. Men där lagades mat och bakades dagarna i ända. En väl använd vedspis ingick såklart och mormors brödkakor var inte av denna världen.
När jag var på besök var en av mina uppgifter att se till så att vedlåren var välfylld med björkeved och morfar stod ofta vid huggkubben och byggde på veahögen.
Ibland kunde man få vara med när han nackade en höna på huggkubben. Det dröjde inte särskilt länge innan hönan var plockad och låg i en puttrande gryta på vedspisen.
Morfar hade inget emot kaffe med dopp. Bjöds det tårta började han alltid med den. Sedan fortsatte han med bullar och det som fanns på kakfaten.
Förtjusningen i det som bjuds på kakfaten har gått i arv till barn, barnbarn och barnbarnsbarn, ett utmärkt exempel på när epigenetiken bidrar till något riktigt gott.
Notera ”blomman för dagen” i fönstret och flaskan med enbärsdricka på bordet. Bloggaren sitter på sin vanliga plats, mitt emot morfar. Morfar kunde kika ut genom köksfönstret och se om mjölkakörarn, brevbärarn eller främmat var i antågande på framfartsvägen.
Och allra längst bort där vägen svänger låg och ligger Nästegården. På den tiden sa vi ”Hägerströms”. Där kan man än idag få bo som på mormors och morfars tid:
http://www.nastegarden.se/?lang=se
Bengt Rahms blogg 