Bonddotter sökte lokman, eller om det kanske var tvärtom

Hos vår yngsta dotter fick jag syn på några gamla foton av mina föräldrar. Fotograferandet bör ha ägt rum under 1940-talet, således ett antal år innan de träffades.

På den tiden behövdes ingen nätdaiting för att fånga den rätta. Visserligen fanns det kontaktannonser i tidningarna men de flesta träffades säkert i dansens virvlar.

Hur de frireligiösa bar sig åt har jag ingen aning om. Men församlingarna var stora på den tiden och lämpliga objekt för kärlekskranka ungdomar fanns säkert att finna i de digra medlemsmatriklarna.

Att ägna sig åt dans ingick i syndakatalogen, ett begrepp som åsyftar allt det man som frälst och väckelsetroende förväntades att inte göra, som att inte dricka alkohol, dansa, röka, snusa, gå på bio eller teater, ägna sig åt kortspel, sminka sig, lyssna på icke-kristen musik, utöva eller följa sport, leva som sambo, umgås på tu man hand med någon av motsatta könet utan att vara gift eller åtminstone förlovad, att inte svära eller leva ut homosexualitet.

Kvinnor förväntades ha långt hår och huvudbonad, och män kort hår.

Mina föräldrar var inte frireligiösa men en gång när vi satt på tåget mot Kornsjö (för att köpa billigt norskt socker och margarin, gjort på valfläsk??) tog jag (som kan ha varit i femårsåldern) upp en kortlek och frågade: Skall vi spela kort pappa?

I efterhand har jag förstått att mamma och pappa höll på att skämmas ihjäl. En femåring som vill spela kort! Och på ett fullsatt tåg!

Syndaregistret har ökat på genom åren. Men något mer kortspelande på SJ’s tåg har det aldrig blivit. Hotet om hårda bud i Mellerud har haft avsedd verkan.

3A7692E1-62FE-4227-8E2B-4104CCE30318

7CD9BA50-B058-4CBB-8D45-CD21626FB257