Hustom tomt får gärna bli park – men inte parkering

34:an består numera av en brädhög, en hög som håller på att förvandlas till flis.

88D892E0-B7DA-4858-8C88-F71DF8FA370E

AD92EC88-00FA-4A90-851D-B6DE35F97A26

I det här huset satt vi barnvakter 1976. Min farmor bodde på denna gatstump i början av 50-talet då hon efter farfars död hade varit tvungen att lämna det lilla huset på Mynthusgatan i Skara.

Bloggaren bönar nu och ber: Förvandla inte tomten till parkeringsplats.

Åker man med 2:ans buss färdas man genom ett hav av parkerade bilar, ända från Framnäs till Resecentrum. Hur kul är det?

Lidköping klarar inte fler bilar i de centrala delarna, varken trafikmässigt eller miljömässigt. Lösningen är således definitivt inte fler parkeringsplatser – utan betydligt färre. Därtill behövs det kraftigt höjda parkeringsavgifter.

De som inte lider av sjukdom, handikapp, ålderdomssvaghet eller sjukdom bör kunna cykla, promenera eller åka kollektivt. Klimatförändringarna är på allvar och kräver att vi agerar, och det samfällt. Dessutom mår våra kroppar och själar bra av att vi rör på oss.

Vad skall det då bli av den där hustomma tomten? Varför inte en liten park, gärna med fruktträd och bärbuskar. Där kan studerande från De la Gardieskolan sitta under träden och filosofera. Thoreaus tankar i boken Walden kan vara en lämplig utgångspunkt.

Mopedbilarna får de ställa av, för gott.