Religiöst hopakok

I höstas läste jag Tara Westovers bok ”Allt jag fått lära mig” som handlar om hennes egen minst sagt bisarra uppväxt i ett mormonskt hem.

Nu är det dags för nästa bok i ämnet amerikansk religiös galenskap.

Denna bok är skriven av Jeanna Miscaviage Hill och har titeln ”Bortom tron”. Hon skriver om sin uppväxt i, och flykt från, Scientologikyrkan.

Här berättar en finsk-amerikansk kvinna som har samma hemska erfarenheter från Scientologikyrkan: https://svenska.yle.fi/artikel/2018/09/15/saina-brot-sig-loss-fran-scientologernas-innersta-krets-min-mamma-lagger-pa-luren

Norden inte så mycket bättre, med vårt Knutby och vår Maranatarörelse.

Min mor hade en arbetskamrat med rötter i just Maranata, något som inte hade gått arbetskamratens psykiska hälsa obemärkt förbi.

https://www.oppetarkiv.se/video/1802826/

Swedenborgs version av Gudstro har jag just tagit del av.
Efter att ha lämnar Bergskollegium och sin vetenskapliga gärning satt han i London i årtionden och skrev tiotusentals rätt obegripliga sidor där han gav sin tolkning av Bibeln.

Det är svårt att ge en korrekt bild av Swedenborgs tankar. Populär historia ger sin bild: https://popularhistoria.se/religion/swedenborgs-drommar

Det som jag uppfattar som positivt med Swedenborg är bl.a. att han inte anammar tanken om rättfärdiggörelse genom tro. En sådan tro, utan goda gärningar, är inte mycket att hänga i granen. Han ger inte heller mycket för klosterlivet. Att hålla sig undan från Världen är inte det koncept vi skall anamma, om vi vill vara trovärdiga.

Men någon Swedenborgian ämnar jag definitivt inte bli. Det inte bara tror jag. Jag vet!