Hjärtlös biståndsbedömning

Trots socialdemokratiskt styre och med generösa vallöften blir en inte ringa del av de människor som önskar kommunala vårdinsatser hjärtlöst behandlade vid biståndsbedömningen.

Jag kan inte gå in på några detaljer men en av de personer jag tänker på skulle verkligen behöva den form av hjälp hen och hens anhöriga önskar sig. Jag vet vad jag talar om eftersom jag har jobbat med just den här typen av vårdinsatser i ett kvarts sekel.

Men biståndsbedömningen präglas av paragrafer, utan närvaro av hjärta och utan känsla för hur en mycket svårt sjuk människa och dennes anhöriga har det.

Jag har inte nämnt vilken kommun det handlar om, inte vilket bistånd som den behövande och dennes anhöriga med all rätt önskar sig – men jag anser att det är mycket upprörande att det får gå till på det här sättet.

De politiker som sitter i den kommunala förvaltning som styr över vården tycks ha missuppfattat sitt uppdrag. De skulle behöva ta en titt i de färgglada broschyrer som skickades ut till väljarna inför valet. Där fanns hjärtat med, inte minst i rosornas parti. Nu saknas både rosor och hjärtan. Blott taggarna finns kvar, de som de hjälpbehövande möts av i mötet med de som har att fatta beslut om vården.

Det är således kalla handen som gäller. Alla vädjanden om barmhärtighet är förgäves.

Lidköpings kommuns vårdapparat har en värdegrund som ser ut så här:


Man kan undra var alla de miljarder som staten stöttar kommunerna med tar vägen.

Det är helt uppenbart att äldrevården har kammat noll.

%d bloggare gillar detta: