Ett sista foto som väcker tankar om bl.a. tvestjärtar och gynekologer

En vårdag 2015 gjorde min far ett sista besök i den villa han och min mor hade flyttat in i dryga 50 år tidigare.

Han hade gjort mycket av jobbet själv. Tittade man dit under byggnadstiden fick man allt hjälpa till. Rasterna togs i en byssja. Där fick man äta sina mackor – och släckte törsten, det gjorde man med min mors vinbärssaft.

Det var mindre kul att tvestjärtarna hade fattat tycke för denna byssja. Under många år efteråt hade jag svårt för saft, gjord på svarta vinbär. Tvestjärtarna låg och lurade.

När man åren framöver hämtade in Falköpings Tidning och Arbetet på morgonen kunde man få med sig några sådana där odjur. De hade helt enkelt flyttat över från byssjan till brevlådan.

Mina föräldrar hade en förkärlek för dahlior. Det har även tvestjärtar.
Men de som tog över villan hösten 2015 behöver knappast oroa sig. Förkärleken för de gröna värdena tycks vara på en annan nivå.

Villan var den andra i ordningen som uppfördes på västra Bestorp. Det första huset tillhörde paret Vide Fransson. Hon var en mycket känd och omtyckt gynekolog. Han var kirurg och undervisade mig i detta ämne hösten 1973. Då fick man lära sig att hålla ordning på intiman, median och adventitian. Mina kunskaper i gynekologi och obstetrik tilldelades mig av docent Svanberg. Jag skulle tro att många av mina (kvinnliga) kurskamrater hade velat konjungera sig intimt med denne stilige och mycket fagre man.

Här ses min bror och min far sommaren 1964, just innan valvet skall gjutas:

Här kör morbror Ivar från Kvarnegården en skottkärra med betong:

%d bloggare gillar detta: