Överskott på ord men brist på slow motion

I TV’s barndom myntades begreppet ”slow motion”, dvs små återblickar (främst inom idrotten) som kördes i ultrarapid.

Jag tänkte på begreppet när vi såg fotbollsmatchen mellan Sverige och Slovakien igår kväll. Det är inte så mycket slow motion nu för tiden. Återblickarna körs mest i normal hastighet (och utan att ens tydliggöra att det är en återblick).

När man slår på radion eller sätter på TV’n är det ett annat fenomen som uppenbarar sig: Det skall pratas så himla fort. När vi lyssnar på morgonekot kl 07 snubblar nästan den journalist som leder programmet över orden. Ibland måste vi stänga av för att finna ro. Och inte är det bättre i TV4’s ”Efter fem”. Där pratar tre journalister i mun på varandra, inte sällan förenat med rent trams.

Det borde vara mer av Kristina Lugns sävliga sätt att prata i nyhetsprogrammen. Ity det är inte antalet ord som räknas, utan budskapet.


Visst kan man bli trött på alla ord som brusar omkring i vår kommunikationsbesatta värld.

Man kan som Tomas Tranströmer i diktsamlingen Det vilda torget föredra rådjurens tysta språk:

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk
for jag till den snötäckta ön.
Det vilda har inga ord.
De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll! Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön.
Språk men inga ord.

%d bloggare gillar detta: