Om antinutrienter och TMAO, kopplat till intag av vegetarisk föda

Allt fler byter kött mot vegetariskt. Och mycket talar för att det finns fördelar, både ur ett hållbarhets- och ett hälsoperspektiv.

Men det finns problem, för varken upptaget av protein eller vissa mineraler är likvärdigt med det hos allätare.

https://www.svd.se/a/Po2P7b/professorns-oro-samre-upptag-av-vaxtprotein

Antinutrienter är ett exempel. Det är molekyler som lektiner i bönor eller fytinsyra i spannmål. Lektiner kan orsaka illamående och kräkningar om baljväxterna inte tillagas på rätt sätt. Fytinsyrans uppgift är att binda fröets förråd av fosfor fram till dess att det börjar gro, men den motverkar även vår förmåga att ta upp mineraler som järn och zink. Det här har sedan urminnes tider hanterats genom bland annat jäsning eller groddning. Men när växtprotein från exempelvis soja, ärter och vete i industriell skala ersätter animaliskt protein har sådana antinutrienter visat sig vara en svårare nöt att knäcka eftersom de gamla metoderna ofta ersatts av nya mer kostnadseffektiva.

Ännu en avigsida är att växtprotein, med några få undantag som soja, inte innehåller en komplett uppsättning av de aminosyror – proteinets byggstenar – vi behöver, och inte heller i rätt proportioner. Av det skälet kombineras ofta exempelvis ris och bönor i traditionell matlagning runt om i världen. 

Mindre känt är att växtprotein inte tas upp så bra i kroppen. Medan animaliskt protein tas upp till nästan 100 procent i tunntarmen hamnar en del växtbaserat protein längre ner i tjocktarmen där upptaget är lägre. I stället för den vanliga nedbrytningen till aminosyror i tunntarmen med hjälp av enzymer och saltsyra kommer växtproteinet att fermenteras av bakterier i tjocktarmen. Beroende på hur växtproteinet behandlats kan upptaget i tjocktarmen variera mellan 35 och 85 procent. För de flesta innebär detta inget större problem eftersom en vanlig svensk kost ger avsevärt mer protein än vad vi behöver.

Det finns oro att känsliga grupper som barn och äldre, eller personer som på grund av sjukdom har dålig aptit och försämrat proteinupptag, riskerar att drabbas av proteinbrist om de går över till vegetarisk kost och samtidigt inte ökar på portionsstorleken. Det här sämre upptaget i tjocktarmen är inget som det tagits hänsyn till i kostrekommendationerna. Man har helt enkelt inte riktigt känt till det.

Det finns andra problem. När det växtbaserade proteinet och andra delar i maten fermenteras i tjocktarmen bildas nya substanser. Sådana molekyler, som de senaste åren tilldragit sig stort intresse bland forskare, är ibland bra men kan ibland också ha en negativ inverkan på vår hälsa.
En av de mest omdebatterade är TMAO (Trimethylamine N-oxide) som kan bildas av tarmbakterier. I observationsstudier har substansen kopplats till en ökad risk för hjärtsjukdomar.

%d bloggare gillar detta: