Om krav på ställplatser för horderna av plast- och plåtschabrak

Dessa schabrak hör inte hemma i en hållbar värld. Lev enkelt så blir du betydligt lyckligare än om du omger dig med en massa materiell bråte.

Under min uppväxt gjorde familjen två semesterresor. Den första (1959) gick till Lysekil, med tåg via Herrljunga och Munkedal. Fyrmanstältet och all annan utrustning bar vi från stationen till Valbodalens camping.

Den andra (1967, med nattåg), gick till Björkliden. På den tiden var där väglöst land. Antingen åkte man tåg, eller så stannade man hemma.

Stolligheter som krav på ställplatser för husbilar var vi lyckligt befriat från på den tiden.

Det borde vara likadant nu, i den yttersta tiden, ändens tid.

Men som det verkar lär vi ha passerat The Tipping Point inom kort – oavsett om husbilarna står för nära kajkanten nere i hamnen eller på Framnäs Camping.

Så går det när alla bara vill ha och ha. Till slut fastnar skrattet i halsen. Vi blev lurade. Lyckan går inte att köpa för pengar.

%d bloggare gillar detta: