Fågelskådning lugnar själen i orosfyllda tider. Därom vittnar två nya böcker – ”En morgontrött fågelskådares år av Lars Sund och ”Stockholmsfåglar” av Tore Jansson.
https://www.svd.se/a/28z1Ov/inget-ar-battre-an-att-skada-faglar-i-orostider
Liknelserna i Lars Sunds bok kan vara drastiska men är alltid välfunna, som när havsörnen glider förbi som ett tungt bombplan, eller när Ekebydalen öppnar sig ”som en väldig gäspning” i landskapet. Lappugglan liknar ”en häradsdomare från anno dazumal”. Lars Sund vet att Gud skapade piplärkorna för att pröva skådarna och lära dem ödmjukhet, samt att måsfåglarnas dräktkaraktärer ”kan vara nog för att driva en till närmaste psykmottagning.”
Tore Jansson lär ut varför nötväckan heter som den gör. Väcka ett ålderdomligt ord med betydelsen hacka. Att storskarvens latinska namn Phalacrocorax är svåruttalat vet jag dock sedan länge, men att ordet är ett lån från grekiskan och betyder ”skallig korp” är ny kunskap.
Tore Jansson tar det hela från början och passar utmärkt för fågelskådandets alla nybörjare: ”Gråhägern är en annan stor fågel som man kan se längs stränderna. Hägrar är mindre än svanar och gråare.” Så sant, så sant.
Huruvida bloggarens morfars morfar liknar en lappuggla får andra bedöma. Förhoppningsvis präglades ändå hans domslut av stor klokskap, och att han förhoppningsvis lät nåd gå före rätt utifall att någon hade råkat lappa till granngubben.
Bengt Rahms blogg 