Man skall aldrig säga aldrig

Lite på kul sökte jag i NLT’s arkiv efter insändare som är undertecknade med mitt namn (anonymitet är inte min grej). Det kom även upp artiklar där jag uttalar mig. Dessutom belönades jag med ett tack, och det värmer fortfarande gott!!

Hela sökresultatet visas här (från 2010 till 2022):

Utöver detta tror jag mig ha skrivit om det farliga stupet vid Strandpromenaden uppe i Furuhäll och om den grävlingfamilj som brukade korsa vägen vid Kaffekvarnen.

Några återkommande teman:

Utbyggd kollektivtrafik, cykelvägar, värnande om natur och miljö, säkerhet – som att inte behöva få en velociped i ryggen under promenaden och att barn inte skall behöva riskera att ramla ner för stup.

Man skall aldrig säga aldrig, men nu tror jag att det får vara nog för min del.

Att en anonym insändare tilldelades en helsida i ett aktuellt ämne för några veckor sedan har bidragit till mitt beslut.

Men bloggen lever så länge jag lever! Så de ”som har hand um’et” skall inte inbilla sig att de kan andas ut, inte än på ett tag i alla fall.

%d bloggare gillar detta: