Som astronom kartlade Peter Nilson galaxerna men i sitt författarskap kunde han lika gärna borra sig djupt ner i myllan.
Någonstans finns en förtrollad plats. Peter Nilsons hette Möcklehult. Det är en liten by i Småland, belägen i socknen Hjälmseryd i Lammhults kommun, några mil från både Värnamo och Växjö. Om Möcklehult skrev Nilson i ”Den gamla byn. En berättelse om mark och människor” (1997).
I ”Omläsningen” återvänder Carina Burman till essäsamlingen ”Den gamla byn”, Nilsons oefterlikneliga vandring genom småländska Möcklehult.
https://www.svd.se/a/G3oGv6/en-glomd-astronoms-fard-genom-paradiset
https://www.svd.se/a/75f8b906-6bdf-32da-beb7-5aad52aa2d52/jakten-pa-den-forlorade-stjarnhimlen
I boken ”Rymdljus” skildrade Peter Nilson ett livsavgörande ögonblick när han som barn var på besök hos morföräldrarna på landet: ”Hela valvet gnistrade av ljus den kvällen, och stjärnorna blev bara fler ju längre jag stod där. Häpen, förvirrad, näst intill skräckslagen såg jag stjärnmyllret. Jag hade aldrig anat att himlen var så ohyggligt stor och att jorden kunde kännas så liten. /…/ Vi var mitt inne i stjärnrymden, mitt i oändligheten.”
Men även Solvindar och Stjärnvägar har jag (den ansvarige för bloggen) läst.
2021 bildades Peter Nilson-sällskapet. Sällskapet ägnar sig åt ett författarskap som handlar om människans plats i tid och rum.
http://peternilsonsallskapet.se/index.php?style=&s=bibliografi.html
Bengt Rahms blogg 