Om horkarlar, svalg och dryckenskap, förrymda kreatur och arsenik i nattvardsvinet

Skall den nya regeringens SD-anstrukna socialpolitik månne efterlikna den i Silbodal?

Hämtat ur Gunnar Wetterstrands bok Prästerna:

Det värsta exemplet är Anders Lindbäck (1803-1865). Först arbetade han i trettio år som adjunkt och skolmästare. När han sedan blev kyrkoherde i den fattiga skogssocknen Silbodal (där Arjäng skulle växa fram) hade socknen ansvaret för fyrtio fattiga, en tung börda för församlingen. Lindbäck sökte på olika sätt minska dessa utgifter och blandade till slut arsenik i nattvardsvinet.

Annat ur boken: Förordningen mot Svalg och Dryckenskap (frossa och fylleri) skulle läsas upp från predikstolen vid fyra tillfällen varje år.

Någon förordning mot av präster iscensatta mord fanns dock inte. Men Barnamordsplakatet skulle läsas upp tre gånger varje år.

Kungörelser som handlade om förrymda kreatur och efterlysningar av missdådare och förlupna horkarlar var flitigt förekommande.