De som förespråkar ett högkostnadsskydd på el vill tydligen efterapa Sovjetunionen!!!


Detta framkommer i DN:s ledare:

M vill att staten står för merparten av hushållens månadskostnader över en viss nivå, oklart vilken. KD tycker att 90 procent av kostnaderna när priset överstiger 70 öre per kwh är en rimlig gräns.

Det beräknas av den tillträdande energiministern Ebba Busch kosta 150 miljarder kronor över fyra månader!!! – motsvarande fyra års reform­utrymme i goda tider eller två gånger hela försvarsbudgeten.

Det verkligt dåraktiga är dock att högkostnadsskyddet löper risk att förvärra den kris som regeringen inbillar sig att det ska hjälpa till att mildra.

Skälet till att elpriserna är skyhöga är att det råder brist på el. Man kan bråka om ifall det beror på avveckling av kärnkraften, Putins krig, tysk naivitet eller otur med vädret. Men nu är situationen som den är – produktionen räcker inte alltid till för att möta efterfrågan, i varje fall när det inte blåser.

Ett högkostnadsskydd – alltså i praktiken ett pristak – riskerar att driva på konsumtionen så mycket att elen vid känsliga tidpunkter helt enkelt tar slut.

Logiken är samma som i sovjetiska brödbutiker på 1980-talet. Ett påtvingat underpris (i princip ett pristak) leder till högre efterfrågan. Köer bildas, och somliga blir utan bröd. Men eftersom el inte säljs i butik regleras inte obalansen på energimarknaden genom köbildning utan strömavbrott.

Att försöka avhjälpa elkrisen genom åtgärder som gör den värre vore milt uttryckt att skjuta sig själv i foten. Att punga ut tiotals eller rent av hundratals miljarder kronor för äran att få ladda pistolen gränsar till ren galenskap.

%d bloggare gillar detta: