”Slankveckan. Så kallades den sista veckan i oktober. Då kunde man se statarna flytta; överlastade vagnar krängande på leriga vägar, flaken fulla av uppstaplade, nötta möbler, frysande barn nerstoppade i silltunnor för att inte ramla av, far på kuskbocken och mor högst uppe på lasset, kanske med blomkrukan, väggklockan eller porträttet av kungafamiljen i ett stadigt grepp.
De färdades sällan lång väg, bara från det ena storgodset till det andra. Deras drivkraft var – enkelt uttryckt – drömmen om ett bättre liv under det kommande året. Kanske fick man en bostad med lite tätare tak, kanske delades det ut sill som inte var halvrutten, kanske var den nye rättaren lättare att tas med?”
Lös hela artikeln här: https://popularhistoria.se/vardagsliv/arbetsliv/statarnas-harda-liv
Ikväll har Lidköpings kommunfullmäktige fått en ny ordförande. Denne är moderat och äger ett säteri som en gång i tiden var omtalat i statarsammanhang.
I morgon ämnar jag söka mig till Biblioteket för att försöka fördjupa mig i hur statarna hade det på gårdarna i Lidköpingsbygden.
Det kan visa sig vara en skräckfylld läsupplevelse.
Inget av godsen lär ha haft ”statarnas bästa” som filosofi.
Om godsägaren har Lidköpings bästa som målsättning återstår att se.
Bengt Rahms blogg 