Jag lät ej hoppet fara

Min mor jobbade på bokbinderi – från det att jag började skolan och ända fram till dess att hon pensionerades.

Då och då tog hon hem någon av de böcker hon hade bundit. En av dem var ”Jag lät ej hoppet fara”.

Och i förra veckan fick jag se att NLT har skrivit om Elsa Johanssons bok. I depeschkontorets skyltfönster visas nämligen alltid förstasidan av tidningen, som den såg ut för exakt 50 år sedan.

Boken handlar om den ”vård” Elsa erhöll på Ryhovs sjukhus. Hon var som ung flicka intagen där i flera omgångar, från slutet av 30-talet och till början av 40-talet. Förhållandena på detta (och många andra mentalsjukhus) var rent ut sagt fasansfulla på den tiden.

Redan som barn fick man rysningar, bara man hörde sjukhusnamn som Restad och Ryhov.

Nu för tiden är det mer bristen på platser på psykiatriska kliniker som är problemet – och att många med svårare psykisk sjukdom inte får den vård och omsorg (inklusive ett tryggt boende med tillgång till utbildad personal) som de är i behov av.

Och detta är fullständigt skandalöst!!

Det är bara i valrörelser som frågan lyfts av rösthungrande politiker. Efter valet är ”engagemanget” som bortblåst.