Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
80% av det vi tror oss se genereras i själva verket av hjärnan
Kompisen har lyckats ta sig igenom David Bäckströms Fantasi. Jag hade själv lånat boken, men tyckte att den var för svår.
Några av kompisens intryck efter att ha läst boken:
Homo Sapiens (den visa människan, den moderna människan)är som bekant den människoart som gick segrande ur striden.
För 40.000 år sedan samexisterade vi med Neanderthalarna.
Släktet Homo, alltså människor, har existerat i ca.2,5 miljoner år. Och för 100.000 år sedan fanns det minst sex olika människoarter på jorden. Den sista förhistoriska människan, vid sidan om Homo Sapiens, tycks ha varit Homo floresiensis, som levde kvar på svårtillgängliga öar i Indonesien.
Ett dystert facit är att Homo Sapiens drev de andra människosorterna till utrotning.
Detta med den 3:e schimpansen:
98,8% av vårt DNA delar vi med schimpanserna. Schimpanser beter sig som sociopater. Bonobo beter sig som hippies, altruistiskt. Människan befinner sig någonstans i mitten av empatispektrat.
En annan grej är att ca. 60% av våra arvsanlag är gemensamma för både växter och djur.
Och så detta med fantasi och estetik:
De som är nära släktingar till personer med schizofreni och bipolaritet är mer kreativa än andra. Även personer med synestesi (som har mycket associationer vad gäller färger, former ,ord mm) är särskilt kreativa.
Detta med Mindfullnes:
Apropå Lobotomi förr. Ingreppet kunde (om det inte gick snett) leda till ett stillsamt liv i nuet. Kanske är det bara människor som har genomgått prefrontal lobotomi som verkligen kan uppnå ett obekymrat ”varande i nuet”, i buddistisk mening.
Slutligen Kiki -Bouba effekten(se figur):
Psykologen Wolfgang Köhler testade på 1920 talet båda dessa former (ljudmässigt och visuellt) på människor från olika kulturer/världsdelar.
95% ansåg att figuren till vänster är Kiki och att den är arrogantare, samt att figuren till höger (Bouba) känns ödmjukare, och detta är genomgående universellt.
Även SvD har gett sig på att recensera boken:
Med mild och stadig hand lotsar neurologen David Bäckström sin läsare genom det närmast psykedeliska landskap som är vår bildskapande hjärna. Det är både medryckande och upplysande.
När våra hjärnor vid ett givet tillfälle ”tittar på” något så kommer bara cirka tjugo procent av informationen från yttervärlden. Resten av de intryck vi bearbetar är genererade av våra egna hjärnor. Den som oreflekterat tagit för givet att det vi upplever när vi öppnar ögonen, är ungefär detsamma som det en kamera fångar när linsskyddet lyfts bort, lär bli mäkta förvånad.
Hur hela denna kreativa perception går till rent neurologiskt, vad den evolutionära nyttan kan ha varit och hur vår inbyggda ”fantasi” skiljer oss från övriga djur, är just det som Bäckströms bok handlar om.
Läkartidningens recension:
Bäckström beskriver hur fönster för omorganisation av hjärnans nätverk under utvecklingen och hjärnans storlek skiljer sig mellan arter och hur nervcellers utskott och förbindelser – konnektomet – är särskilt omfattande hos människor. Allt detta verkar ge oss en fantasiförmåga utöver djurens.
Vi ser inte allt vi ser. Den blinda fläcken i näthinnan, där syncellernas nervtrådar går samman till synnerven, ger ett blint område i synfältet. Vi uppfattar inte det området eftersom hjärnan, med hjälp av system knutet till fantasin, fyller ut det som den tror fattas.
Det är därför som skymningsljus får fantasin att frodas, när hjärnan kompenserar för det som den inte ser. Skogens träd som i dagsljuset var skarpa och tydliga kan bli skrämmande när solen går ned då vi uppfattar dem på ett annat sätt. Det här är en förklaring till att det kan bli mer oroligt bland patienter på demensavdelningar vid skymningen.
Vi ska tacka fantasin för att den gör det lättare att se ljusare på vardagen:
För att vi ska må hyfsat bra psykiskt behöver vi förvränga bilden av tillvaron lite, eftersom vi vet att vi kommer att dö och att vi statistiskt sett löper stor risk för olika sjukdomar. Det här är inte en form av det som kallas positivt tänkande utan det är fantasin som hjälper oss att se glaset som halvfullt.
Bengt Rahms blogg 