Näringslivshöjdare ignorerar hans sms. Östermalmschica stilgurus avböjer med ”ingenting för mig”. När Björn Werner söker personer ur den svenska adeln för att fråga om adelskapets fördelar, får han kalla handen. Tills någon tar bladet från munnen.
https://www.svd.se/a/eJyOyR/darfor-spelar-den-svenska-adeln-ner-sin-roll
Samtal och meddelanden till slottsägande adliga ger skämtsamma men bestämda tack men nej tack (”Hälsa honom att vi har det bra här på toppen”). Östermalmschica stilgurus avböjer med ett trevligt ”ingenting för mig”.
När Björn Werner via Riddarhuset försöker nå unga adliga via RAUK (Ridderskapet och Adelns Ungdomsklubb), som bara går att nå via en dold Facebook-grupp, hälsar verksamhetens vänliga kommunikatör Louise Ribbing lite undflyende att det är ”svårt att få något napp på frågan”.
Vad innebär det för en person att numera bära ett namn från en gammal härskarklass? Adeln har ju i princip varit utan privilegier sedan ståndsriksdagen nedmonterades 1866. De sista, symboliska artefakterna av särskilda rättigheter skrevs ut ur lagboken för precis 20 år sedan, i juli 2003.
Riddarhuset, förr ett av rikets mäktigaste politiska institutioner, är i dag en förening med precis samma villkor som vilken annan förening som helst. Som Friskis & Svettis.
Hur känns det? Finns det fortfarande fördelar? Nackdelar? Rester av makt?
För att läsa den intressanta artikeln (se länk) krävs prenumeration (eller Biblobesök).
Men när artikeln hamnar i papperstidningen kan det läsas med hjälp av Databaser hemifrån:
Bengt Rahms blogg 