Undertecknad är ingen stor gillare av det som basuneras ut på Norra Skånes ledarsida, en ledarsida som inte sällan lismar för brunhögerns otäcka tankegods.
Men det finns undantag, som idag (den 23:e juni):
Gråa städer gör ingen människa lycklig
https://www.nsk.se/ledare/graa-stader-gor-ingen-manniska-lycklig-bygg-organiskt
Asfaltbombade stadsområden skapar stress och illabefinnande hos oss människor.
Forskningsfältet neuroarkitektur kombinerar neurovetenskap med arkitektur för att förstå hur den byggda miljön påverkar våra hjärnor, hälsa och beteende.
Husen som byggs i dag är dessvärre nästan oöverblickbart stora, helt fyrkantiga och saknar variation och detaljrikedom. Färgskalorna som används är mörkt grå till något ljusare grå. Fasaderna är enahanda och grönskan minimal.
Stadsplaneraren Albert Lilienbergs stadsplaneideal (han var verksam i bland annat Halmstad, Malmö, Göteborg och Stockholm redan för ett sekel sedan) bygger på idéer om den organiska staden. Viktiga detaljer är grönska, terränganpassning och svängda former. Även slutna gårdsrum, gröna innergårdar och arkitektonisk variation tillhör den Lilienbergska staden. Fortfarande är de kvarter och stadsdelar som är präglade av hans sätt att rita och bygga bland dem där människor trivs bäst och som ses som de mest attraktiva.
Att människor känner stress och vantrivsel av att vistas i den typer av stadsmiljö är inga konstigheter alls.
Det finns stora vinster att göra på att bygga mer mänskligt. Både ur ett samhällsperspektiv, då stressen minskar och människor mår bättre och känner sig tryggare. Men också rent ekonomiskt, eftersom kvarter som upplevs som attraktiva har ett högre värde i kronor och ören än trista gråa lådor staplade på rad.
Oavsett om man är kommunpolitiker, fastighetsutvecklare eller stadsplanerare finns det alla skäl att ta ett steg tillbaka och två steg fram och börja bygga så som man gjorde på Lillienbergs tid. Då staden var till för människan och inte tvärtom.
Malmö är på många sätt en grön och skön stad, en stad där cykeln är viktigare än bilen (i Lidköping är det tvärtom).
Men det finns områden i Malmö där man inte har lyckats särskilt väl. Ibland hamnar vi på buss 7 istället för på buss 12 när vi reser mellan Limhamn och Malmö C. I Västra Hamnområdet far 7:an fram på Lilla Varvsgatan, ett område där exploateringen har gått alldeles för långt. Där skulle vi aldrig i livet vilja bo.
Gröna städer måste vi ha, för att må bra!!
Bengt Rahms blogg 