En röst på SD är egentligen (enligt min åsikt) en röst FÖR Förintelsen och även FÖR nazisternas eutanasiprogram på barn.
Det räckte att ett barn stammade (även ett ariskt sådant) så blev det aktuellt med avlivning, ofta med gas eller pistolkula i en källare på någon typ av anstalt.
Hur är de människor funtade som röstar på ett parti med djupa rötter i den fasansfulla nazismen? Är de onda, dumma, lätta att dupera – eller vad fattas dem??
Så sent som 2009 satt Jimmie Åkesson och hans gelikar på båten till Tallin och sjöng Vit Makt-låtar. Han var då 30 år fyllda och kan inte skylla på att det ”bara” handlade om en ungdomsförsyndelse.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vit_makt
Jag inbillar mig att många av de individer som lockas av brunhögerns budskap har vuxit upp i hem där det sägs hemska saker vid köksbordet.
Tänk t.ex på den där invandrarhatande ministern som har en son som kom ut som fullblodsnazist.
Fattar de inte att Åkesson och Jomshof lurar skjortan av dem. När SD väl får makten (vilket Gud förbjude) lär sanningen komma fram.
DN har en bra artikel:
https://www.dn.se/kultur/per-molander-sd-prickar-in-besvarande-manga-av-fascismens-kannetecken
Några citat:
Strävan efter etnisk och politisk homogenitet är en central del av SD:s program. Antisemitismen är livskraftig inom partiet.
Vår långsiktiga ambition är att få bort de andra partierna.
Ledande företrädare för SD har inte gjort någon hemlighet av att politiken kommer att radikaliseras i takt med att det politiska inflytandet stärks.
För att nå styrka krävs mobilisering av massor, och social frustration är en viktig bas för fascismen.
I fascismens världsbild blir striden ett positivt laddat normaltillstånd. Strävan efter överenskommelser och fred är svaghetstecken. Heroismen blir norm, de svaga föraktas. Machismon tar sig uttryck i våldsdyrkan och förakt mot kvinnor och sexuella minoriteter.
Fascismen hänvisar ofta till folket, men inte som en samling individer som bildar sig egna uppfattningar och låter dem brytas mot varandra i ett demokratiskt samtal utan som en abstrakt enhet som antas ha en gemensam vilja. Uttolkaren av denna vilja är partiet eller dess ledning.
För att bli effektiv behöver en sådan vision en fiende som kan skapa relief genom att vara avvikande.
Bengt Rahms blogg 