Där sitter Peter Englund. Det var han som skrev boken ”Söndagsvägen”. Jag läste klart boken på nolltid, så bra var den.
Det är en berättelse om det mord som begicks på en ung kvinna i ett idylliskt radhusområde i Hökarängen sommaren 1965. Den gav upphov till den största svenska mordutredningen före Palmemordet.
När min kompis Gunnar och jag samlade fjärilar i första halvan av 60-talet använde vi antingen eter eller kloroform för att få fjärilarna att somna in. Vi kunde själva köpa preparaten på apotek. De var receptfria. Kloroform kostade sju kronor och 65 öre, litern! Mördaren i boken använde sig av kloroform.
Den legendariske kommissarien G.W. Larsson var förhörsledare. Han hade svårt att tycka riktigt illa om misstänkta. Så här skrev han i sina memoarer: ”Så har jag hållit på hela mitt liv och försökt väga det fula mot det vackra, det onda mot det goda, och det har blivit ett slags filosofi hos mig att det inte alltid är en kyla eller en hårdhet som driver en människa till ett brott. Det kan vara något alldeles fruktansvärt: en stor förtvivlan, ett tvång. Därför känner jag ofta för mördaren och försöker förstå hans situation.”
G.W. Larsson gjorde aldrig misstaget att göra förhöret till den inledande delen av straffet. Så hade han också en fabulös förmåga att locka fram bekännelser.
