Författare: bengan

Igår kväll hälsade vi (totalt sju pers) på vår arbetskamrat Ingrid och hennes man Christer. De bor sedan några år tillbaka i Häggesled.

Förut visste jag knappt var denna lilla fina by är belägen, men nu är jag bättre orienterad:

Om socknen:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Häggesleds_socken

Vi hade en mycket trevlig afton – och den där galne tuppen såg vi aldrig – men han hördes mellan varven:

https://m.facebook.com/groups/2090726467618060/permalink/6589463564410972/

När jag ser kartan börjar jag fantisera om att ta cyklarna på tåget till Stora Levene och sedan hoja tillbaka till Lidköping och Stenhammar – via Levene kyrka, Sparlösa, Slädene, Häggesled, Gillstad, Väla och Örslösa.

För det är ju där en vill va, dvs ”mett i väla”:

Den som detaljstuderar högerregimens åtgärder vid badstegen i Furuhäll blir aningen betänksam.

Erosionen är redan i full gång, och den som håller långt ut till höger kan trampa i klaveret.

Det behövs faktiskt en stabil träspång, med tillhörande räcke – och en livboj🛟

Det finns all anledning att ogilla det som pågår på denna skola för rikemansbarn.

På Campus Manilla går barnen till några av landets rikaste och mest inflytelserika familjer. Nu har en femtedel av skolans gymnasieelever ertappats med misstänkt, systematiskt provfusk.

https://www.dn.se/sverige/massfusk-bland-eleverna-pa-elitskolan-campus-manilla/

Det är inte första gången det har varit kontroverser kring prestigeskolan. År 2018 avslöjade DN att ett fåtal barn till kända mångmiljonärer gått före den långa kön via en kvot som ursprungligen var tänkt för nyanlända elever.

I mars i år fick skolan kritik av Skolinspektionen för att den hade oförklarligt höga betyg. Skolinspektionens granskning visade att det förekommit påtryckningar från både elever och föräldrar. 

Vid dagens ”strandpromenad” noterade vi (med stor tillfredställelse) att det har anordnats en skapligt säker gångväg fram till badstegen vid Furuhäll. Det torde vi kunna tacka den nya regimen för.

Men högerregimens förslag om en ny placering av badhuset faller inte i god jord. Då är ursprungsförslaget (S-märkt) betydligt bättre

https://www.nlt.se/2023/05/09/badhuset-pa-framnas-i-lidkoping-vad-ska-politikerna-valja-c3878/

Vi såg inga badare, men väl en vadare (nere på Skogshyddestranden):

Orddelen i just det provet var relativt svår.

https://www.svd.se/a/VPpxv1/hogskoleprovet-1983-del-2-hur-manga-ord-kan-du

Eller vad sägs om ord som alluderad, sonor, konsternerad och restituera

Men visst var det positivt att orden var på högskolenivå 1983, och inte (som på senare år) mer lämpade för Vi i femman.

Regionen hade kallat men i absolut sista stund kom kontraordern.

Eftersom vi ändå hade förberett oss för en utflykt for vi till Kinnekulle (för tredje dagen i rad).

Vi klev av tåget i Hällekis och fotvandrade sedan till platsen där Turisthotellet i Råbäck var beläget.

Antalet turister på Kinnekulle ökar. Önskemålen om logi och kost med god klass behöver tillgodoses.

Det vore inte fel om Wilhelm Klingspor återuppbyggde Turisthotellet i Råbäck.

Det har fällts träd och ordnats med staket längs med järnvägen vid Ågårdssskogen. Det ser verkligen inte vackert ut, men det finns två skäl till åtgärden:

Vid kraftig vind kan träd falla över spåret och i värsta fall orsaka en allvarlig tågolycka. Och staketet är till för att omöjliggöra potentiellt dödsbringande spårspring.

https://www.nlt.se/2023/05/08/trad-har-rojts-bort-i-motionssparet-i-lidkoping-81fbe/

Till skillnad från den ohyggliga skövlingen i Kartåsskogen kan skogen här börja växa igen. Men när träden blir för stora kommer de att avverkas. Och så rullar det på.

Jag ser att en person som jag vet representerar *Naturskyddsföreningen i Lidköping är kritisk till trädsäkringen längs med Kinnekullebanan. Men jag minns inte att föreningen höjde rösten när Kartåsskogen skulle avverkas. Och där tog ju asfaltkokarna över. I Ågårdsskogen får naturen en ny chans.

Vi som ofta fördas med tåg är vana vid att spåren har trädsäkrats. Så har t.ex. skett hela vägen från Falköping, via Nässjö och ner till Malmö. Och vi ser också att återväxten är synnerligen god.

Vad gäller Kartåsskogen är det enda som växer upp stora plåtskjul. Syftet med dem är outgrundligt. Där krängs mest bara varor som ingen vettig människa efterfrågar.

Och kring det där stora, stora blomsterföretaget som det står Lidens på finns det bara asfalt, så långt ögat når. Ändå står det en skylt utanför med texten ”typ” att vi skall Bo Grönt…

*Jag vill reservera mig för att jag kan ha fel vad gäller Naturskyddsföreningen och skövlingen i Kartåsskogen. Jag kan ha missat att föreningen rörde upp himmel och jord för att stoppa vansinnet.

I ett inlägg igår nämnde jag det torp vi hyrde av Wilhelm Klingspor för cirka 20 år sedan. I den egenskapen var Klingspor väldigt bra att ha att göra med.

Men familjen Klingspor har fler ben att stå på än det som torputhyrare. De äger t.ex. över 6% av aktierna i Kinnevik (var börsvärde närmar sig 47.000.000.000).

Inte minst kämpade Landell för att värna våra skogar.

Jag undrar vad han tänkte om batterifabrikerna -de som byggs eller planeras i Skellefteå, Timrå och Mariestad. Gigantiska skogsområden utplånas för att bereda plats åt dessa fabriker.

Miljönyttan på totalen med elbilar torde vara obefintlig, särskilt om man tar hänsyn till de enorma miljöskador som förorsakas när de sällsynta metallerna (bl.a. Lithium och Kobolt) skall utvinnas ur jordskorpan.

Eftersom Majlis och hennes far var tvungna att återvända till Stockholm redan på morgonkvisten fick vi ägna andra dagen av Vårrundan till annat än att leta efter robotgräsklippare. Bl.a. besökte vi Formfabriken i Källby och Ateljé Målande Syster på Lilla Skedeslid i Medelplana. Där visade Renée Ungh prov på ett mycket gott konstnärskap! Vi kikade även till torpet Stenstugan i Västerplana – som vi lämnade 2004. Det har sett rätt nedgånget ut på senare år. Men nu har en ny torpare tagit över – uppenbarligen en med stor fallenhet för sysslan. Vi stötte på våra gamla torpargrannar och fick förmånen att avnjuta en mycket god rabarberpaj. Porslinsdockan hittade vi i ett av Klingspors växthus. Men hon fick inte följa med oss hem. Och inte trollet heller.

Granntorpet Lönnelid:

Vi saknade såklart den här lilla tösen: