Fynd gör man helst i naturen. SLU och Artdatabanken/Artportalen hjälper oss på traven.
Till dags dato har över 91.000.000 fynd gjorts, utan minsta tillstymmelse till billiga SALE-plakat.
Det är via Artportalen allmänheten kan rapportera invasiva arter. Själv har jag (bland annat) anmält förekomst av parkslide (ett mindre trevligt fynd).
Etta i kommunrankingen blev, liksom förra året, Malmö. Skåne tog hem alla topplaceringarna med Lund på andra plats och Helsingborg på tredje.
https://www.hallekis.com/xx220529-dagens.htm
https://www.hallekis.com/xx220529a.htm
Ett tips är att ta med cyklarna på tåget till Hällekis för att sedan cykla tillbaka till Lidköping (och andas in doften av ramslök).
Förslagsvis väljer man den mindre vägen förbi Hönsäters Kapell, Hellekis säteri, Råbäck, Trolmen, Hjämsäter och Blomberg.
I höjd med Blombergs station svänger man ner mot hamnen och när backen tar slut följer man den lilla väg som går utmed kleven, i riktning Lidköping
För den som innehar seniorkort kostar det ingenting att åka med tåget från Lidköping till Hällekis. För en vuxen som saknar sådant kort går resan på 35 kr. Ungdom (7-19) betalar 26 kr.
Cyklar tas alltid med gratis (i mån av plats).
Det hade inte varit något vulkanutbrott på Reykjanes sedan Snorre Sturlassons tid, omkring år 1240. Men den 19:e mars 2021 brakade det loss.
Och nu kan det vara dags igen:
I den utomordentligt intressanta boken ”Varnhem – från järnåldersgård till klosterstiftelse” omnämns två av de gårdar min mormor och morfar brukade.
Först Ulunda (innehåller det hedninska gudanamnet Ull; bynamnets historiska källvärde ligger inte minst i att guden Ull inte längre dyrkas i en lund på platsen) som de brukade från mitten av 1930-talet fram till mitten av 50-talet:
Jag har funderat på vad som hände med alla de forntida mynt som dök upp i samband med plöjning på Ulunda. Jag såg dem senast på 1960-talet.
Båltorp tog mormor och morfar över efter att ha lämnat Ulunda. Gården är fortfarande i släktens ägo:
Rättardömen tillkom efter beslutet att övergå från storgårdar till landbogårdar. För varje rättardöme fanns en rättare (Båltorps rättardöme hade sju gårdar). Vi kan förutsätta att rättaren brukade en landbogård. Rättarens uppgift var att tillse att bönderna fullgjorde sina förpliktelser
Att det fanns laboratoriepersonal på 1300-talet (på Varnhems kloster??) väcker förvåning. Urinens färg antyder förekomst av hematuri, eller som när den som har skrivit detta inlägg har druckit sin rödbetssaft, vilket han gör varannan dag:
Axvall återgår på Afsavall – som innehåller en fornspråklig motsvarighet till västgötamålets afse, liten bäck.
Varnhem kan ha med värn att göra, en försvarsanläggning med syfte att skydda den viktiga färdleden över Billingen. Men varn kan även syfta på ånamnet Varna eller syftande på grus- och sandmark.
Billingen kommer av billing – tvilling. Berget har som bekant två skilda huvuddelar, Nordbillingen och Sydbillingen.
Den som är intresserad av föreningens böcker eller söker medlemskap – kolla här: https://www.vastergotlands-fornminnesforening.se/tidskriften%20new.html
Jag har redan ansökt om medlemsskap, 125 kr för ett helt år.
I onsdags besökte vi Fornborgen Gåseborg i Järfälla. Idag var vi på Agape Second Hand. Och vad finner vi där om inte en av Västergötlands Fornminnesförenings allra senaste Tidskrifter!
Det har gått några år sedan jag lämnade föreningen men med Tidskriften i min hand, och efter att ha bläddrat i denna, är det inte uteslutet att medlemsskapet återupprättas!
Det här låg i jackfickan efter dagens stadsbesök.
Det gröna och gula ”plakatet” fick vi i Barkarby respektive i Gamla stan i onsdags, det vita idag (i ”Nyestan”).
Och det var verkligen intressant att få ta del av vad kvinnan från Fridays for future i Lidköping hade att förtälja: Med stor emfas uttryckte hon sin ilska över det som har skett, och fortsätter att ske med de tätortsnära skogarna runt staden.
Och när hon första gången fick se vad som hänt med skogen de där första kilometrarna efter Skararondellen var det som en chockupplevelse.
Visst blir man glad när man möter människor som brinner för naturen och miljön – och som inte håller inne med vreden mot de ansvariga för förödelsen.
Gräsmattan kostar, både för plånboken och för miljön.
Läs hela artikeln i SvD Näringsliv:
https://www.svd.se/a/y4o3eJ/din-grasmatta-inte-det-basta-for-miljon
Ur artikeln:
I Kalifornien kommer det från 2024 enligt lag att vara förbjudet att använda bensindrivna gräsklippare, lövblåsare och motorsågar för att försöka begränsa luftföroreningar.
Karin Lexén, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen, konstaterar att gräsmattorna ger upphov till miljöproblem.
– Fossildrivna gräsklippare är ett miljöproblem, men inte det enda problemet med gräsmattorna, som hon ser det.
– Gräsmattor blir som en grön öken när man klipper gräset hårt och snyggt. Det gör det svårare för pollinatörer, de behöver blommor, säger Karin Lexén.
Platta, tättklippta gräsmattor är jämförbara med asfaltsytor, ur insekternas perspektiv. Det i ett läge då vi verkligen behöver värna om biologisk mångfald, enligt Naturskyddsföreningen, som lobbar för att vi ska låta bli att klippa våra gräsmattor. I stället bör de få växa fritt och bli blommande ängar som hjälper pollinerande insekter att hitta mat.
– Man kan låta delar bli äng, och klippa delar av gräsmattan, säger Karin
Den har ofta intressanta (miljö)nyheter att förmedla:
https://www.hallekis.com/xx220527a.htm
https://www.hallekis.com/xx220525c.htm
https://www.hallekis.com/xx220524e.htm
Men det här är nog inget för sanna miljövänner:
”Du är med stor sannolikhet en dålig lyssnare. De flesta av oss är det, upptäckte journalisten Kate Murphy – det är ju talandet som premieras i samhället.”
Men vi missar en hel del när vi inte lyssnar.
”Idag-sidan i SvD:
https://www.svd.se/a/Qy6wgW/kate-murphy-bli-en-bra-lyssnare-kan-forandra-ditt-liv
Kate Murphys bok ”Men lyssnar du?” (Volante, 2022), har nyligen getts ut på svenska.
https://www.bokus.com/bok/9789179652081/men-lyssnar-du/
Hämtat ur artikeln i SvD:
Högskolor erbjuder ett stort antal kurser i hur man blir en duktig talare. Det finns hyllmeter med litteratur runt om hur man äger en scen och når ut med sitt budskap, men ingenting om hur man blir en god lyssnare. Vi har byggt upp ett samhälle och en miljö som premierar talandet men försvårar lyssnandet.
Teknikutvecklingen är givetvis en stor anledning till sakernas tillstånd. Först kom TV-apparaten, nu är det istället mobiler och plattor som trollbinder oss.
Det finns studier som visar att samtalen blir ytligare bara det ligger en mobil på bordet, till och med när den är avstängd.
Kate jämför med hur det förr var (i den amerikanska södern där hon är uppvuxen), när släkten satt på verandan och berättade historier på kvällarna, och hur hon fascinerades av berättelserna.
Men allt är inte teknikens fel. Sociologen Charles Derber har studerat samtal vid middagsbjudningar. Han noterade att människor i stort sett svarade på två olika sätt när bordsgrannen berättade något.
Någon kanske berättar om hunden som var försvunnen i flera dagar. Då kan lyssnaren använda sig av stödrespons. T.ex: Ni måste ha varit oroliga! Hur hittade ni honom?”
Det öppnar upp för ett samtal där man lär mig mer om sin bordsgranne. Man stöttar och expanderar konversationen.
Men dessvärre svarar de allra flesta med så kallat skiftrespons: ”Vi kan inte släppa ut vår hund om han inte är kopplad. Då gräver han sig under staketet.”
I stället för att vara nyfikna, fördjupa samtalet och fråga mer, skiftar vi fokus – till oss själva.
Att våra samtal sällan blir djupa handlar också om vad vi frågar. Är vi genuint nyfikna på svaret, eller frågar vi för att placera människor i ett visst fack?
Frågar man någon var hen bor och arbetar får man ett CV – och en själsdödande tråkig konversation. Men säger man istället ”vilket vackert halsband du har” öppnar det upp för ett helt annat samtal. Halsbandet kanske är köpt i en annan världsdel osv…
När forskare har analyserat våra samtal är det bara en bråkdel av tiden som vi är emotionellt inriktade på det vår samtalspartner verkligen säger.
Så blir du bra på att lyssna:
Fråga dig alltid: Varför säger den här personen det här? Vad säger personen egentligen? Ligger den verkliga historien bakom det hen faktiskt berättar?
Undvik skift-respons – dvs att besvara en berättelse med att föra över fokus till dig själv och dina egna upplevelser.
Ha tålamod. Vissa behöver mer tid att komma till poängen eller att öppna sig.
Ställ inte frågan som om du redan vet svaret – som när vi inleder en fråga med ”visst är det så att…?” eller avslutar med ett ”…eller hur?”.
Verka någon tråkig? Sannolikt handlar det om dig och vilka frågor du ställer.
En god lyssnare ställer bra frågor. När du pratar med någon, försök att undvika frågor som kan göra personen defensiv, som att sätta etiketter på dem (som att fråga om utbildning, jobb, bostad, civilstånd osv). Att korsförhöra någon är inget bra sätt att få reda på mer.
Bengt Rahms blogg 