Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen, alla sova, släckta äro ljusen, äro ljusen.
Det handlar inte om Tomtarnas julnatt.
Vilka är det då som sover? Jo ministrar och höga företrädare för FHM.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.
Men i övriga världen råder ju larmtillstånd.
Våra företrädare tycks vara tappade bakom en vagn.
Merparten av de demenssjuka i Lidköping har haft sitt boende förlagt mitt i naturen – som på Tallskogen. Korttidsvården har befunnit sig i lokaler tillhörande Ågårdsskogens Vårdcentrum.
Men nu blir det ändring. Den helande naturen ersätts av stenplattor.
En sådan ogästvänlig boendemiljö kan måhända komma att gillas när de som nu är i 40-årsåldern och bor i hårt stensatta villaormråden kommer upp i demensåldern.
De som nu befinner sig i högriskålder för att utveckla demens har ofta haft livgivande trädgårdar runt sin bostad. Att då behöva hamna på Villa Videbäck är nog inget vidare.
Bloggaren har haft möjlighet att bevittna hur bra de dementa med behov av Korttidsvård hade det på ÅVC – de som kunde gå rakt ut i den grönskande trädgården. Nu är det slut på det. Enligt fotot i NLT liknar det mer en rastgård på en av våra slutna anstalter.
Bloggaren undrar om de som har planlagt Villa Videbeck bor i sådana där villor som omges av sten, asfalt, pooler, soldäck, fordon av alla de slag (troligen även en Jetski) – men inte mycket till trädgård.
Projektlaget ger sin bild: https://www.projektlaget.se/villa-videbeck/
Men planerarna har med all sannolikhet inte bott hos nunnorna i Florens och sett deras hälsobringande Villaträdgård. Ett minne för livet.
Observeras bör att de som arbetar i den kommunala vården i Lidköping är ytterst kompetenta i sin yrkesutövning. Ingen skugga må falla över dem
Bloggaren hittar en storartad insändare i dagens NLT:
Min far slutade sina dagar på Ranliden 2015. För min mor kom slutet 2017.
Men numera finns det inte en endaste vårdbehövande kvar i byggnaden. Däremot finns där horder av vårdbyråkrater.
Undrar om Kung Ran var tillfrågad i ärendet?
Fotot taget av en av våra döttrar den 2/1-2022
Med tanke på det som hände på nyårsnatten i Kvarnen i Stenhammar och det som hände med busskiosken vid Stenhammarskolan för precis ett år sedan kan man ju undra om alkohol, bomber och skadegörelse är utmärkande för den nya tidens rörelser i hembygden.
Vilken hembygd de som bidrog till branden i Läckögrillen förliden natt hör hemma i återstår att utreda. Möjligtvis kan EPA vara en ledtråd. Men det behöver ju inte ha varit med uppsåt
Det är en förmån att få bo alldeles intill Kvarnen i Stenhammar. Och bloggarparet är faktiskt medlemmar i Gösslunda Hembygdsförening som äger byggnaderna.
Men de ungdomar som hade fått tillgång till lokalerna under Nyårskvällen saknade uppenbarligen närvarande vuxna.
Arkivfoto:
Några sådana kan inte ha varit på plats med tanke på hur tillställningen utvecklade sig. Det sprangs på cafédelens tak och efter midnatt öppnades fönstren på andra våning i själva Kvarnen. Därifrån avfyrades fyrverkeripjäser mot omkringbyggande byggnader, bl.a. mot de i BRF Fliten och mot en villa som är närmaste granne med Kvarnen.
När bloggaren kikade ut genom fönstret 03.15 var festen forfarande igång. Men Epa-traktorerna hade troligtvis givit sig av vid det laget.
En av marschallerna var placerad på träräcket vid dörren. Brandrisken var inte obefintlig. Men nattens brand drabbade istället Läckögrillen. Om det finns någon naturlig brandorsak får polisen försöka reda ut.
En sak är säker: Med ökad vuxennärvaro slipper vi mycket elände – som nedbrunna kulturbyggnader, och i värsta fall förolyckade ungdomar.
En liten inblick i Kvarnen nu på morgonen. Inte ens spisen är avstängd. (Ansvariga i styrelsen är informerade).
Baksidan:
Girl Power i köket i Stenhammar, med tre amerikanskor (numera bosatta i Limhamn) och en tuff liten stockholmska.
Sticker morfar/farfar ”opp” åker han tveklöst på en propp!! Dvs en sån där nyårssmäll…
Att se på Rapports årskrönikor är inget för den som vill uppleva sann livsglädje. Men det finns faktiskt krönikor som får bloggaren på riktigt gott humör:
Vårt barnbarn Majlis trivs gott i pulkabacken vid Skogshyddan men det går dessvärre utför med kossan Majros (som uppenbarligen har bitit i gräset).
Bengt Rahms blogg 