”Det fanns en sjukdom, en epidemi som alla kvinnor visste namnet på, smällsjukan. Den bröt ut när männen hade sprit i kroppen och slog alla de kom åt, mest barnen och kvinnorna som ville skydda dem.”
Så står det i början av den bok av Henning Mankell jag just har börjat läsa
Och den sjukdomen är precis lika aktuell nu som den var för 150 år sedan då bokens huvudperson Hanna Lundmark växte upp nära Ljungans bruna och kalla vatten, i ett tystlåtet norrländskt landskap
När jag letade efter foton från min mors födelseplats Suntak trillade det ut ett foto ur albumet.
På fotot sitter morfar Simon vid köksbordet i Båltorp i Sätuna och läser GP.
Dagstidningar har alltid varit viktiga i släkten. På Båltorp lästes Skaraborgs läns Tidning och Göteborgs-Posten. På helgerna skulle mormor ha Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet – för att lösa de svåra korsorden. Moster Greta var behjälplig med lösandet, och i viss mån även undertecknad.
Hemma hos mina föräldrar handlade det om Falköpings Tidning – och därtill antingen Arbetet eller GP. Aftonbladet inköptes varendaste dag.
Några foton från Suntak hittades aldrig. Men sådana är eftersökta. De skall ingå i en bok som Hembygdsföreningen på orten ämnar ge ut.
Det rapporteras om stigande värden på D-dimer hos många av de som har drabbats av en omikron-infektion. Förmågan att blodkoagulera ökar således hos hos dessa patienter. Men får fler lungemboli?
Omikronvarianten är inte så bra på att ta sig ner i lungorna som Delta-varianten. Men kan de höga virusnivåerna i de övre luftvägarna utgöra ett större hot mot hjärnan?
Och det här borde väl ändå få alla ”avmaskade” som träder in i Framnäs Köpcentrum att tänka om?
Omikrondöden kan dyka upp sent i förloppet, när kusten tros vara klar.
I boken ”Vardagsskrock” visar folkloristen Fredrik Skott att vi ogärna helt tycks vilja överge magiskt tänkande.
Ett av de senaste skotten på det svenska skrockträdet är den bland yngre svenskar spridda uppfattningen att brunnslock märkta med A betyder otur, varför man måste akta sig för att trampa eller cykla på dem; det finns till och med exempel på folk som blivit misstänka för rattonykterhet eftersom de undvikit A-brunnarna.
Bloggaren hade aldrig hört talas om just den vidskepelsen.
Men han minns när Wera-magasinet brann ner i Falköping, natten mot fredagen den 13:e december 1963.
Fobin mot nycklar på bord är utbredd främst i Sverige och Östeuropa, men ursprunget är oklart. Enligt en hypotes brukade prostituerade signalera tillgänglighet genom att lägga en nyckel på bordet, vilket gav bruket dåligt rykte.
Fasan vid åsynen av svarta katter kan svårligen beläggas före sekelskiftet 1900 (och på vissa håll blir man snarare rädd för vita katter), men metoden för att avvärja fara som sådan – spottandet eller tviandet – har uråldriga rötter.
Ibland är det häpnadsväckande hur moderna uppfattningarna är, som i fallet med skräcken för fredagen den 13. Det finns till och med en vetenskaplig term för detta: paraskavedekatriafobi; den som är rädd för talet 13 i allmänhet lider av triskaidekafobi.
Sanningen är att fredagen den 13-skrocket tidigast kan beläggas i mitten av 1800-talet, och det blev populariserat ännu senare. Idén vann först anklang inom litteraturen, framför allt i Thomas L Lawsons roman ”Friday, the thirteenth” (1907), som handlar om panik bland börsmäklare på Wall Street. Inte förrän under decennierna därefter började folk i allmänhet uppfatta fredagen den 13 som en dag då man borde ta sig i akt.
Det är inte svårt att begripa varför smittan rusar i Lidköping. Anstormningen till Framnäs Köpcentrum är enorm, munskyddsanvändandet minimalt.
Det är således hög tid att använda det där som finns mellan öronen till att tänka.
Den som gör det använder sina öron för att fästa munskyddets band. Och hör sen!!!
I skrivande stund är det 115 patienter med corona som vårdas på IVA i landet. Till det kommer 822 covidpatienter på andra avdelningar. (Ekots uppgav en kvart tidigare att det var 110/615).
Det går således snabbt nu. Ekot hinner inte med. Och det gör det ju egentligen aldrig.
Är det svårt att få huvudet på plats – använd Karlssons Klister. Det funkade bra när vi limmade fast huvudet på denna lilla tomtenisse.
Fötterna får vi ta en annan gång.
Åsnan (på tuben) är övertygad om att klistret även biter på lidköpingsbor, även på de som är anfäktade av högmod.
(Viktigt att upprepa: Denna blogg kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor – samt ett inte ringa mått av rena överdrifter).
Klockan är snart halv nio men ingen dager synes än.
Om Putin angriper Ukraina – och det utvecklar sig till ett fullskaligt krig mellan Ryssland och Nato – kan det sluta i att det blir kolmörkt även mitt på dagen, till och med mitt i sommaren.
Men om det brister i visdom lär vi ändå slippa undan Atomvinterns mörker. Vid det laget har vi nämligen redan gått i atomer.
Trettondag jul firas till minne av de tre vise männens besök i Betlehem. Jag föreslår att dessa kloka tre detta år besöker Moskva – och talar förstånd med den ondskefulle despoten Putin.
Hoppas att de hinner fram – innan ljuset och vägledningen från Betlehemsstärnan ersätts av de nukleära stjärnsmällar mänskligheten (i sitt ofattbara oförstånd) har skapat.
”Ryssland definierar det man presenterar som legitima säkerhetsintressen gentemot omgivande stater, inte enbart mot de baltiska staterna och Polen utan även mot Finland och Sverige. Dessa staters suveränitet erkänns alltså inte, utan de behandlas som ett slags lydriken, underkastade den mäktige grannens säkerhetsintressen.”
”I och med de ryska kraven i december 2021 är Europa tillbaka i denna geopolitiska dragkamp med dess dystra facit av krig och krigshot. Ryssland kräver nu uttryckligen en återgång till Stalins och Peter den stores buffertzoner. De direkt berörda småstaterna är inte förhandlingsparter utan förhandlingsobjekt. Till det olycksbådande cirkulära mönstret hör att hot om militära åtgärder nu framförs explicit liksom att de stora återigen bör göra upp över huvudet på de små, och att föreställningen om eftergifter nödvändiga i fredens namn kan leda till det motsatta, till ett storkrig som kan vänta runt hörnet.”
Och Ehrenkrona om att vår beredskap är allt annat än god