Här omnämns den:
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=258743
Om det med den ryska sovvagnen avses den gröna vagnen till höger i bild tyder det på att kommunismen i Sovjetunionen inte hade avskaffat klassamhället.
Vi kan se siffran 2 närmast kameran. Det gula strecket i andra ändan av vagnen betecknar 1:a klass
Undrar om klasskampen var intensiv i denna ryska sovvagn
Kulturprogrammet Sverige hade ett inslag om Vipeholmsanstalten nu ikväll.
Det framgick bl.a. att den mer eller mindre passiva eutanasin på anstalten var särskilt vanligt förekommande under de år då gaskamrarna i Auschwitz gick för högtryck.
Det är inte svårt att begripa varför det förhöll sig på det sättet.
Hugo Fröderberg var chef över Vipeholm. I efterlämnade papper ifrågasatte överläkaren sina patienters rätt att leva och skriver ”att passiv eutanasi är berättigad”.
På Vipeholmsanstalten delades patienterna in i sju olika kategorier och de som ansågs mest funktionsnedsatta kallades ”nollor”. Enligt Hugo Fröderberg var dessa människor ”biologiskt sett lägre stående än flertalet djurarter”. Om dem skrev han också att ”de står rena monstra nära”.
Det är inte att undra på att man blir förbannad när någon kommer ut som Sverigedemokrat.
https://www.svd.se/massdoden-i-lund-en-historisk-skandal
Monstret på Vipeholm var ingen annan än chefen.
Det är inte bara när svenskar av manligt kön spelar fotboll som det slutar med fiasko. Lika illa har det blivit med Coronastrategin och eftersöket efter Olof Palmes mördare.
SvD:
https://www.svd.se/svenska-fiaskon-som-medial-export
”Ett undermåligt polisarbete, iscensatt av en socialdemokratisk huspolis som kraschade spaningarna efter statsministerns mördare.”
”Regeringen beslut att dagen innan coronakommissionen publicerade sitt andra starkt kritiska betänkande, göra en av de ansvariga under den utbredda smittspridningen (och de extremt många döda jämfört med övriga Norden) till ny generaldirektör, är en provokation. Hennes konstaterande att alla inte är ”tragiska” dödsfall, eftersom vissa ändå inte hade så lång tid kvar, understryker den kollektivistiska cynismen i den slutna krets som hade fått uppdraget att föreskriva effektiva smittskyddsåtgärder.”
Även DN lyfter totalfiaskot med vår coronastrategi:
”Kommissionen riktar stark kritik mot att att skyddsåtgärderna vårvintern 2020 var långsamma. Begränsningar av antalet deltagare i allmänna sammankomster och offentliga tillställningar infördes senare än i grannländerna. På basis av nytt underlag konstateras att smittan importerades främst via återvändande sportlovsresenärer från Italien och Österrike. Det betyder att mycken tidig smittspridning kunde ha hindrats genom att sätta alla inresande från dessa länder i karantän. Men det ansågs onödigt av Folkhälsomyndigheten som bedömde risken för att symtomfria skulle sprida smitta som liten. Myndigheten kritiserade rent av arbetsgivare som på eget initiativ uppmanade resenärer från de nämnda länderna att tillfälligt stanna hemma från jobbet.
Annan kritik i kommissionens rapport gäller att lite gjordes för att säkra tillgången på skyddsutrustning under februari och början av mars 2020 samt att provtagning och smittspårning i stor skala tog lång tid att starta. Flera restriktioner för restauranger, familjekarantän, trängselbegränsningar i handeln och rekommendationer om munskydd i kollektivtrafiken infördes först under andra eller tredje vågen efter att tidigare ha avvisats som ineffektiva av Folkhälsomyndigheten. Regeringen var även långsam med att få ny lagstiftning på plats: det gäller främst den särskilda pandemilagen som inte trädde i kraft förrän i början av detta år.
Kommissionen framför sin kritik med facit i hand. Men den liknar mycket de synpunkter om senfärdighet som många förde fram redan i realtid. Dessa anklagades då för ”alarmism” och betecknades nedlåtande som ”hobbyepidemiologer” eller, om de var medicinare, som ”alternativa forskare”. Kritiken ligger också i linje med den som experter i många andra länder formulerat. Coronakommissionens rapport ger stöd för att ett mer skyndsamt agerande under den inledande smittspridningen hade varit ett effektivt sätt att hålla nere dödstalen.”
Sparka de ansvariga. Det kanske är just det man menar med stolpskott.
Här röstar man:
https://spraktidningen.se/2021/11/vackrast-och-roligast-i-sverige/
Att Klockrike är vackrast råder det ingen tvekan om men Velinga borde rimligtvis tillhöra de roligaste ortsnamnen
Det handlar inte om bandy (inte precis på Tio i topp hos bloggaren) utan om vaccinationsgrad:
https://www.dn.se/sverige/fyra-av-tio-fortfarande-ovaccinerade-i-stor-stadsdel-i-goteborg/
Att läsa insändarsidan i Norra Skåne är som att ta del av innehållet på Flashback. Stollarna avlöser varandra. Värst av dem alla är nog en som med hjälp av tillägget (fil lic) till sitt namn försöker desavouera tanken om att människan orsakar klimatförändringarna.
Men där finns även annat som vi slipper i NLT – nämligen en omfattande xenofobi, iscensatt av företrädare för SD.
Men om insändarsidan ofta är hemsk så är ledarsidan desto bättre. Lars J Eriksson är en av de goda skribenterna:
”Den osannolika mördaren” med Robert Gustafsson i huvudrollen som Stig Engström är otroligt bra. Roberts rolltolkning är helt enkelt lysande.
Men vem det var som mördade Olof Palme är fortfarande höljt i dunkel. Christer Andersson får inte glömmas bort.
…men man kan ju ändå hoppas att aulan i Broholmsskolan blir skapligt välfylld vid lördagens föredrag om invasiva växter.
Om bloggaren skall ta sig dit måste han först hinna kvickna till efter gårdagens influensavaccination.
Martina Jarminder på Norra Skånes ledarsida sammanfattar på ett utmärkt sätt denna danska series budskap.
Jag har själv sett serien och det var faktiskt många i Hjørrings kommun som hakade på – bl.a. villaägare, kommunala bostadsbolag, företagare och bönder.
Gräsöknarna förvandlades till härliga blomsterängar. Den biologiska mångfalden fick sin välbehövliga revansch.
I samband med bussresan till influensavaccineringen varseblev jag att stadens allra fulaste hus beläget på den allra tristaste gatan kommer att rivas och ersättas av betydligt trevligare byggnader.
Vid Resecentrum möttes jag av en fotoutställning om Kinnekullebanans delsträcka över det blommande berget. Fotografierna är tagna 1972, en tid när framtiden för banan såg riktig dyster ut.
Det ser betydligt ljusare ut nu, knappa 50 år senare. Och om cirka 5 år kommer hela banan (från Håkantorp till Gårdsjö) att genomgå en välbehövlig totalupprustning.
Sticket var knappt kännbart och intrycken under själva resan influerade mig på ett positivt sätt.
