På Sikagården åt jag min första spettekaka. Min barndomskompis föräldrar hade välbetalda yrken och höll sig med jungfru. Hon bodde på Sikagården men var från Skåne. När hon bjöd på sin kaka fick jag lov att följa med. Kakätandet torde ha timat kring 1960.
Författare: bengan
Nya perspektiv på det som i värsta fall kan bli inledningen på en brottets bana
Någon gång vid 15.30-tiden ser vi hur två poliser går runt och inspekterar Lidens gamla lokaler.
I polisiärt i NLT får vi veta varför
Vad som inte finns att läsa i NLT är hur vi vid 17.30-tiden ser vi hur ett gäng ungdomar i 14-årsåldern klättrar ut och in genom ett perspektivfönster på Lidens.
Det som förvånar är HSB’s urusla tillsyn av sina lokaler. Fönster som inte är riktigt stängda och staket som är trasiga – det tror sjutton att det lockar till sig ungdomar. Och där inne i skumrasket kan det ju försiggå sådant som ingen vill att ens barn skall hålla på med. Och tänk om barnen/ungdomarna leker med elden (förra året såg vi tre ungdomar springa omkring med facklor innanför stängslet). Det kan sluta i en katastrof.
Det är inte otänkbart att det finns ett samband med Lidenhändelserna och det som hände senare under kvällen:
De som slog sönder tre av hemvårdens bilar utanför min f.d. arbetsplats i helgen var säkert några år äldre. Det är inte uteslutet att de skyldiga tog sig dit med den typen av fordon som brukar ägna sig åt att sladda på Lidens parkering och som ofta kör som galningar på Gamla Läckövägen eller på bussgatan. Förmodligen brukas även denna typ av fordon vid attackerna mot busskurerna längs linje 4:as väg från Framnäs C ut till Sjölunda.
Det gäller att stämma i bäcken. Annars kan det som först verkar rätt oskyldigt bli inledningen på en bana vi inte vill att någon skall befinna sig på, dvs brottets.
Föäldraansvaret lämnar mycket i övrigt att önska.
Vad vi har kunnat notera har ingen av de som hålls på Lidenområdet har invandrarbakgrund. Så där föll det som kunde ha blivit ett ”tacksamt” samtalsämne på kafferasten för de individer som är så urbota dumma så att de inbillar sig att bruna SD skall rädda landet
För 50 år sedan var 5 öre ett alls icke försumbart belopp
Det barkar åt skogen
TRIAGE-mottagningar kan förorsaka TRAGEDIER
Vi har flera exempel i vår familj på besök på akutmottagningarnas Triagemottagningar där det kunde ha slutat riktigt illa.
Foto Falbygdens museum
En sjuksköterska (ev med bistånd av en undersköterska) grovsorterar de sökande patienterna (dvs de som lider).
Men ibland kan det bli kalla handen och man blir hemskickad utan att få träffa en läkare, trots att tillståndet kan ha varit allvarligt. I bästa fall tar man sig förbi grovsållningen – om man har råkat uppvisa ett visst symtom. Men väl inne hos läkaren hade detta symtom inget med tillståndet att göra, trots att man visade sig vara synnerligen allvarligt sjuk. Det var alltså rena turen att man kunde slinka in.
Och läser man sedan Triagemottagningens journalanteckningar (via 1177) är det lätt att drabbas av skrämselhicka. Det verkar som att den aktuella sjuksköterskan inte alls fattat vad det handlat. Hen avfärdar helt enkelt symtomen som bagatellartade.
Det här borde lyftas till en högre nivå, inte bland alla horder av sjukvårdsbyråkrater, utan bland de som verkligen begriper, dvs de som har den allra högsta medicinska utbildningen!!!
En Fiat bland hermelinerna
Lusthus, mur och magasin
Det är ju gôrbra att det satsas rejält på en upprustning av Lusthuset i Villa Giacominaparken.
Men hur går det med återuppbyggnaden av den raserade stenmur som utgör parkens gräns mot Gamla Löckövägen? Det arbetet skulle väl ha inletts redan förra året?
Jag har fått för mig att det väl underhållna magasinet (se foto nedan) tillhör herrgården. Men det andra magasinet, det som påstås tillhöra kommunen, borde skyndsamt bestrykas med en ny omgång Falu Rödfärg!
Det är något stenåldersaktigt över äktenskapsmarknaden
För kortvariga relationer vill de flesta ha en snygg partner. Men i det långa loppet satsar de flesta på andra kvaliteter – som ekonomisk potential.
https://www.svd.se/vad-styr-vara-romantiska-preferenser
Grovt sagt handlar det om den gamla klichén som påstår att män vill ha vackra kvinnor och kvinnor vill ha rika män.
Artikelförfattaren har alltid haft svårt för att se kvinnor ränna omkring som besatta efter män med makt, position eller rätt och slätt pengar. För att inte tala om män som tappar allt förnuft och kritiskt sinnelag när kvinnor är unga och har långt, blont hår och hårt uppumpade bröst. Det finns något ovärdigt över bäggedera, något stenåldersaktigt.
När det handlar om korta förhållanden eller kärleksaffärer är det således ingen större skillnad på hur kvinnor och män värderar en partner. Här vill alla egentligen bara sätta tänderna i folk som ser läckra ut. Men så fort vi rör oss in på ambitionerna för ett långvarigt förhållande med engagemang, djupa känslor och ömsesidiga förpliktelser, börjar önskelistorna att divergera. Bägge könen vill visserligen gärna ha en partner som är vänlig och intelligent, men män prioriterar konsekvent utseende högre än kvinnor, medan kvinnor sätter resurser, ambition och status högre än män.
Men när allt kommer omkring hänger en partners ”värde” på vad han eller hon passar till för just oss. För en art som lever av att vara social och är beroende av inbördes samarbete, räcker det inte med att bli ihop med den partner som kommer med de bredaste skuldrorna, den smalaste midjan eller det högsta IQ:t. Trots att de i det stora hela har lite bättre gener att erbjuda nästa generation. Till syvende och sist kommer det förmodligen att vara viktigare för ungarnas överlevnad att man har ett bra förhållande med den som levererar hälften av deras gener. Det handlar ju just om samarbete.
För tidig ”avmaskning”
Att lättsinniga människor spolar masken för tidigt visar sig tydligt i statistiken.
Vid besöken i butikerna på Framnäs C har vi förstått (på folks riskfyllda beteenden) att många tror att pandemin är över, vilket den ju absolut inte är!
Hellre Jomo än Fomo sapiens
Hämtat ur artikeln som finns i SvD Kultur denna söndag:
Vaccineringen rullar på och lättnaden över att bara få stanna hemma, slippa ta ställning och slippa tänka på allt man skulle kunna göra har tystnat. Fomo har börjat frodas igen. Fomo (Fear of missing out) var ett av 2016 års nyord.
Oavsett hur det blir med vaccinpassen börjar livet så sakteliga komma tillbaka. Men det är inte bara samhället som öppnar sig. Det gör även det inre bråddjup av avund inför allt som andra tycks göra.
Fomo drivs av ett par saker. Dels en uppfattning om att det finns något bättre någon annanstans än det du gör just nu. Det är en faktor som förstärks effektivt av sociala medier, där det andra gör är ständigt närvarande. Fomo bygger också på rädslan för utanförskap, av att inte få höra till gruppen.
Fomo är föreställningen om att något är fantastiskt, men det förutsätter att du inte har hela bilden. När du har det får föremålet för din beundran sina rätta proportioner.
Bloggaren gör det enda rätta. Han föredrar att vara en Jomo sapiens. En sådan föredrar lugn och ro i stället för att stressa från den ena saken till den andra.
Bengt Rahms blogg 