Författare: bengan

Ta inte demokratin för given

Jag läser boken ”Undset, Hamsun och kriget”.

Sigrid tvingades fly till Sverige efter nazisternas brutala angrepp på Norge i april 1940. Flykten upp genom Gudbrandsdalen blev dramatisk. Samtidigt som flykten pågick föll hennes äldste son (som försvarade landet) offer för en tysk krypskytt lite längre ned i dalen.

Efter en tid i Stockholm fortsatte Sigrid till USA. För att undgå tyska minor gick färden via Sovjetunionen, det smutsigaste land hon hade upplevt. Över Stilla Havet tog hon sig med fartyget S/S President Cleveland till San Fransisco.

Foto Wikipedia

    Vid ankomsten varnade hon amerikanerna för femtekolonnare. Tragedin i hennes Norge var att där bodde världens friaste människor, som tagit demokratin för given. Visst var det känt att landet hyste förrädare men ”vi betraktade dem mer eller mindre som tokskallar”. Norrmännen hade gjort narr av Quisling och de tyska vandrarfåglar som traskade omkring i kortbyxor ner till knäna.

    Tyskland hade redan förbjudit all litteratur skriven av Sigrid Undset. Samma beslut hade Quislingregimen fattat vad gällde hennes böcker i Norge.

    Det är inte alls svårt att dra paralleller till nutid och tokskallarna som har den dåliga smaken att applådera Sverigedemokraternas unkna politik. Demokratin kan inte tas för given. Glöm aldrig det.

    Men landsförrädaren Knut Hamsuns böcker riskerar inget bokbål i de brunas nattståndna värld.

    Kulturell svimning tyder på kulturell skymning, hitom Kölen

    Den 32-årige mannen ”kved” och ”spelade medvetslös” skrev ambulanssjuksköterskan i journalen och betecknade mannens tillstånd som ”kulturell svimning”. I själva verket hade mannen drabbats av en stor blödning i lillhjärnan.

    Mannens hustru har också berättat för DN hur hon upplevde ambulanssjuksköterskans bemötande.

    – Han säger att min man låtsas. Han säger det rakt ut bara.

    Nu inleds en omfattande rättegång mot Västra Götalandsregionen för att ha diskriminerat den nu avlidne mannen.

    https://www.dn.se/sverige/kulturell-svimning-var-hjarnblodning-i-dag-inleds-rattegangen/

    Vad hjärnblödningarna som drabbat den norska sjukvårdspersonalen beror på är ännu inte klarlagt. Men bra att Folkehelseinstituttet och Statens legemiddelverk tar det som hänt på fullaste allvar. Att det skulle handla om någon form av kulturell svimning har det givetvis aldrig varit tal om.
    Senaste nytt från andra sidan Kölen:

    https://www.dagbladet.no/nyheter/sykepleier-fikk-blodpropp-etter-vaksine/73526366

    Hur Ivar Arpi blev av med ena bröstvårtan

    Lyssna på Söndagsintervjun med Ivar Arpi, skribenten och debattören som retar gallfeber på de flesta, som ibland har tagit till knytnävarna – och fått ena bröstvårtan avbiten.


    Han har åsikter lång ut till höger på den politiska skalan, men intervjun ger en bra mycket bredare och intressantare bild av denne bråkstake


    Intervjun går att hitta i P1’s Tablå kl 08.05 söndag 13/3

    Verdens Gang om läget på Hjemmefronten

    Professor og overlege ved Rikshospitalet Pål André Holme mener det ikke er usannsynlig at blodpropp-tilfellene har sammenheng med vaksinen:

    https://www.vg.no/nyheter/innenriks/i/wenlan/behandlende-lege-om-blodpropp-funn-ikke-sett-noe-i-denne-gaten-foer

    Om VG och Hjemmefronten:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Verdens_Gang

    Det som drabbat den norska sjukvårdspersonalen får mig att fundera på DIC:

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Disseminerad_intravasal_koagulation

    Kvacksalvare tjänar storkovan på vanligt vatten

    Dagens Understreckare handlar om något så trivialt som vanligt vatten.

    https://www.svd.se/var-relation-till-vattnet-oppnar-for-lurendrejeri

    Några klipp:

    Med pseudovetenskap menas teoribyggen som utger sig för att att vara vetenskapliga utan uppfylla basala kriterier som att en hypotes ska vara möjlig att falsifiera och att experiment ska gå att upprepa. Ofta används svåra ord och uttryck som liknar riktiga vetenskapliga termer. 
    Ett numera nedlagt kafé i Lund saluförde en ”eko-lemonad” som enligt menyn framställdes med en innovativ tysk fysikalisk teknologi där vattnets ”dynamiska och hälsosamma källvattenstruktur” återställdes med diamagnetiska åtgärder. Rena rama rappakaljan. 

    Varje år spenderas ­enorma summor på liknande humbug. Hösten 1998 bjöd en riksdagsledamot in ett företag för att presentera en innovation som genom att virvla vattnet påstods ändra dess egenskaper så att det, bland annat, skulle skydda mot strålning från mobiltelefoner och minska förstoppning. ­Före­taget förklarade att det virvlade vattnet blev tvåpoligt och därmed fick dessa undergörande egenskaper. Visst är det så att vatten är ett polärt ämne men för det krävs ingen virvlare. Det borde dessutom vara enkelt att mäta om virvlaren verkligen gav vattnet ­några nya egenskaper men enligt företaget krävdes det en slagruta för detta. Trots det installerades två vattenvirvlare i riksdagens byggnader. Installationerna var åtminstone ofarliga och det enda som skadades var riksdagens rykte. 

    Homeopati utvecklades av den tyske läkaren Samuel Hahnemann runt sekelskiftet 1800. Tanken var att ämnen som orsakar vissa symtom i höga doser skulle kunna lindra motsvarande sjukdomssymtom i låga doser. Hahnemann spädde därför successivt ut giftiga ämnen och hans tes var att de då blev mer kraftfulla.

    I de utspädningar som används inom ­homeopatin finns troligen inte en enda molekyl av det ursprungliga ämnet kvar. I stället antas att vattnet skulle ha något slags minne av de ämnen som fanns med från början. Problemet är att molekylerna i vatten rör sig hela tiden och byter bindningar med varandra i en evig och hetsig dans. I snitt håller danspartnerna bara i varandra i en miljondel av en miljondels sekund innan de far vidare och det finns helt enkelt ingen möjlighet att vattnet skulle minnas något. 

    En som borde vinna

    Clara Klingenström visar att det inte behövs dansare, laserstrålar eller rymdkostymer för att nå ut genom rutan.

    Hon framför en låt som känns ”på riktigt”. Det är sällsynt i Melodifestivalen, knappast något man förväntar sig i en tävling där låtskrivandet mer liknar fabrikstillverkning än konstnärligt skapande.