Det är trist att svenska folket inte klarar att leva utan alkohol och andra potenta droger, men det är (nu svär jag!!) för djävligt att vissa av alla dessa påverkade befinner sig bakom en ratt.
Kan det vara de som håller presskonferens på (helgfria!) tisdagar och torsdagar?
(Detta inlägg bör tas med en stor dos humor, och blott med en liten gnutta allvar)
Men en sak är säker: De som jobbar med att vårda de covidsjuka kan aldrig ta helg.
Och även om man är expert måste man lyssna på vad andra experter säger, särskilt om de som har en annan uppfattning är i en förkrossande majoritet.
En av dem uttalar sig i tisdagens SvD: ”Nya mutationer av coronaviruset väcker oro, men ökande smitta kan motas genom ändrat beteende. Munskydd är ett av de viktigaste verktygen, framhåller en av världens främsta vaccinexperter, Mark J Mulligan.”
”Att Folkhälsomyndigheten i Sverige inte har börjat rekommendera munskydd förrän nu – och bara i kollektivtrafik under vissa tider – är något som gör Mark Mulligan mycket förvånad.
– Ni har ju en hög nivå av covid-19-fall i Sverige, eller hur? Vi vet att munskydd fungerar, de är vårt bästa försvar mot smitta – tillsammans med social distansering. Jag skulle verkligen rekommendera att er hälsomyndighet signalerar att det är viktigt, säger Mark Mulligan.”
Dagens Arena: Varhelst den amerikanske presidenten befinner sig, åtföljs han på ett par meters avstånd av en militär som bär en tung väska. I väskan, ”the nuclear football”, finns de koder som behövs för att avfyra hundratals kärnvapenmissiler. Dessa står alltid i högsta beredskap och kan skickas iväg inom minuter.
Med tanke på den psykiska statusen hos Donald Trump befinner vi oss alla i uppenbar livsfara. Läs och låt er förskräckas:
”Wallensten skriver om hur några minuters tittande på träd, blommor eller vatten minskar ilska, oro och smärta. Att intervjun sker under en promenad utomhus i skogen under dagens ljusaste timmar torde ha stora hälsofördelar, enligt Anders Wallensten.
– Man blir smartare av att vara i naturen.
På vilket sätt?
– I staden finns så många intryck hjärnan måste jobba med. Naturen innebär vila för hjärnan. Den kan lätt koda av träd och granar, det är inte information den behöver hantera på samma sätt som de intryck som finns i en stad.”
Det finns andra anledningar att hålla sig hemma än den grasserande pandemin.
En sådan anledning är alla rattfulla – och av andra droger än alkohol påverkade bilförare. Enligt dagens nya rapport i NLT har polisen lyckats fånga fem av dem, en på Mellbygatan och två på Riksväg 44.
Hur många det är som inte tas om hand av våra rättsvårdande instanser, det vågar man knappt ens tänka på.
Vi har en egen säkerhetsstrategi denna vinter. Vi tar lokalbussen där vi oftast är ensamma med föraren. Andetagen kan dras utan risk och vi behöver inte ta värsta smällen om det kommer ett fyllo.
Det enda problemet som kan upplevas som aningen jobbigt är om bussföraren agerar orgeltrampare, eller ännu värre, REA-planspilot. Men ser vi att det är en kvinnlig chaufför, då kan vi andas ut.
Eventuella följare av denna blogg (de lär inte vara många eftersom alla Tegnell-fans lär ha övergått till annan förströelse) kanske tror att jag har börjat extraknäcka som TV-recensent.
Vad gäller ”Vår tid är nu – 1951” måste dock denna TV-series alla förtjänster framhållas.
Och det finns många andra som håller med.
Rubriken om glädjekicken är hämtad från SvD. SR’s Kulturnytt uttrycker sig så här: Folkhemssagan ”Vår tid är nu” avslutar med flaggan i topp.
Hur slutar då serien? Det tänker jag inte avslöja, men det känns ”änna” som att man har fått sig skvätt av det där vaccinet alla talar om.
Vad jag dock vill avråda från att ödsla tid på är filmen ”Se upp för Jönssonligan”. Där bör man verkligen följa titeln – bokstavligen. Den enda behållningen var Marie Göranzons fina insats.
Gårdagens presskonferens var en repris av den som sändes fyra dagar tidigare. Exakt samma statistiska uppgifter upprepades. De svenska myndigheterna klarar inte (i motsats till 99% av Jordens länder) att tillhandahålla sin befolkning aktuella uppgifter om det pandemiska läget.
Men som väl är finns SIR, det ideella Svenska Intensivvårdsregistret som inte är kopplat till de svenska myndigheterna och deras obegripliga snigelrapportering.
Någon dag före jul vårdades 280 patienter på IVA. Fem dagar senare är det fler än 315.
Det är så vi kan hålla oss uppdaterade, något som kan innebära att vi (utan hjälp från myndigheterna) agerar extra försiktigt – för att varken smitta andra eller själva bli smittade.
Visst är det fantastiskt att intensivvårdsavdelningarna, samtidigt som de vårdar alla dessa så kolossalt sjuka människor, hinner med att ge folket en momentan bild av pandemins allvar.
De som plägar framträda på presskonferenserna ger oss däremot inga nya uppgifter – från den 22/12 till den 29/12.
Efter lunch den 27/12 är IVA-fallen uppe i 322.
Som min mormor sa: ”Nu ä dä slut på jula å dä goa bröt”. Jag tillägger: ”Bli kvar hemmave”.
Här sitter mormor och morfar. Simon var 34 när Spanska sjukan bröt ut, Lisa 27. Båda klarade sig, trots avsaknad av intensivvård, och kanske tack vare – en icke existerande myndighet för folkhälsans värnande.