”Nu är dä slut på jula å dä goa bröt”. Oxveckorna har tagit vid och de lär visst fortsätta ända fram till påsk.
Jag sover väldigt gott nu när jag har kommit upp i ålder. Det var betydligt värre i barndomen och under ungdomsåren. Då blev det inte särskilt många timmars nattsömn. Varför det var så vill jag inte spekulera i, men det var jobbigt med tröttheten när dagen tog vid.
Så mycket kan jag väl säga att den inre oron har varit en trogen följeslagare genom livet.
Det finns nog inget som är så farligt för folkhälsan och så skadligt för nattsömnen som alla dessa förståsigpåare som basunerar ut hur farligt det är att ha en usel nattsömn.
De allra flesta som lider av sömnbrist har dessutom sällan något som går att åtgärda för att förbättra sömnen.
Öppna fönster, iskallt på rummet, kolmörker, tidigt avstängda plattor, ögonmasker, tyngdtäcken – inget hjälper. Och när de stackarna som lider av denna eländiga insomnia väl kravlar sig upp på morgonen och tar del av morgonnyheterna, då får de reda på att de ligger risigt till, riktigt risigt…
Snacka om att slå på den som redan ligger!
Jag kom på en bra sömngivare. Det är att ha dr Westerlunds blomma i sovrummet. I slutet av 1800 -talet for min mormors mor Turinna Charlotta ända från Velinga till Enköping för att träffa denne hälsodoktor.
Det skulle inte förvåna om orsaken till besöket var just insomnia. Den åkomman går i släkten, på min mormors sida.
Eländet började således långt före plattornas intåg i sovrummen i torp och stugor, något att beakta, särskilt för de orakler som tror sig ha en sån där quick fix på problemet.
