”Ryan McCarthy, försvarsdepartementets minister för armén, säger till nyhetsbyrån AP att han är medveten om risken för ett ”insiderbrott” mot den tillträdande presidenten eller andra högt uppsatta gäster vid installationsceremonin.”
”FBI, den federala polisen, har redan börjat köra samtliga namn genom olika databaser med namn och uppgifter om personer med misstänkta kopplingar till extremism – exempelvis vit makt-miljöer.”
FBI bekymrar sig för särskilt för Nationalgardet. Två av dess medlemmar deltog i angreppet mot Kapitolium. Kan andra medlemmar i samma garde komma att rikta sina vapen mot den tillträdande presidenten?
Helge Holmstrand var rektor på Centralskolan när jag gick där från 1961 till 1965. Klass 1 och 2 hade jag gått på den lilla Fredriksbergsskolan. Där såg vi aldrig till någon rektor. Antagligen fanns det inte ens någon sådan.
Men på den stora Centralskolan (där jag gick i klass 3 – 6) fanns således denne Helge.
Vi såg honom nästan aldrig, men via klassrummens högtalare kunde vi emellanåt höra hans skarpa stämma.
Blotta tanken att pga bristande uppförande bli kallade till rektorsexpeditionen för ett möte öga mot öga med Helge fyllde oss med stor skräck.
Det som väntade de klasskamrater som kastade snöboll mot flaggan när drottning Louise avled senvintern 1965 vill man helst glömma.
Men innan besöket på rektorsexpeditionen lyfte en lärare upp en av de skyldiga från marken med hjälp av dennes öron.
Det enda som kunde mäta sig med den rädslan var att infinna sig i den lokal där skolans tandläkare huserade. Borren var remdriven och tandläkaren var tvivelsutan totalt känslokall.
Vid ett tillfälle (när jag gick på Fredriksbergsskolan) fick jag i uppgift att se till att klasskamraten Bosse inte smet från tandläkarbesöket på Centralskolan. Vi var bara åtta år…
Bosse var fosterbarn från Stockholm och hade troligen inte fått någon särskilt trygg start i livet. Innerst inne var jag minst lika nervös inför det som väntade (även jag skulle behandlas med den otäcka borren).
Vi passerade Tingshuset på vägen. Det var nog då vi bestämde oss för att det var säkrast att vi löpte linan ut.
Bosses fosterföräldrar var helreko. De hade ett småbruk strax utanför staden och en gång blev hela klassen ditbjuden.
Bloggaren står under den gröna pilen. Bosse befinner sig längst ned till vänster på samma foto. Killen som står till höger (Gunnar) var min barndomskompis. Vi gick i samma klass i hela 12 år. Fotona torde vara tagna våren 1961.
Jag har haft många kritiska synpunkter på regeringens och Folkhälsomyndighetens hantering av coronapandemin.
Men i kvällens Coronautfrågning i SVT gick de båda programledarna alldeles för hårt fram.
Anders Tegnell har gjort det han har ansett vara rätt och har jobbat stenhårt, och detta helg som söcken ända sedan pandemin var ett faktum.
Då borde han inte ha behandlats som en förbrytare av de båda journalister som stod för utfrågningen.
En av dem var särskilt kallhamrad och var lika skoningslös som den värsta skjutjärnsjournalist.
Det är nästan så att jag tycker att Anders Tegnell borde få ersättning (som brottsoffer) efter detta övergreppsliknande angrepp av de råbarkade utfrågarna.
Det är livsfarligt att befinna sig på spåret. Därom vittnar dagens tragiska olycka strax utanför Timrå.
Vad jag vet var min far bara med om en olycka under sitt yrkesliv. Det var när han framförde persontåget mellan Lidköping och Skövde. Hans tåg frontalkrockade med en rälsbil vars besättning med stor sannolikhet var ute för att besiktiga spåret.
Bilderna ser otäcka ut men min far har berättat att ingen kom till skada. Antagligen hann de som färdades i rälsbilen kasta sig ur denna strax före olyckan.
Hur olyckan kunde hända vet jag inte. Men den mänskliga faktorn kan givetvis inte uteslutas.
”Men en annan mutation (benämnd E484K), som även finns i det sydafrikanska viruset, reser farhågor om risken för återinfektion. Enligt forskarna kan den eventuellt leda till att immunförsvaret luras att inte ”minnas” viruset.
Bland annat hänvisas till en brasiliansk studie där ett fall med en 45-årig sjuksköterska refereras. Hon insjuknade i maj efter att ha blivit smittad av den vanliga coronavarianten. I oktober insjuknade hon igen i den nya brasilianska smittan, och blev sjukare än första gången enligt studien.”
Kan man utifrån tidningsartikelns rubrik ”Johanna, 29, lider av inbillad fulhet” dra slutsatsen att det även finns en typ av fulhet som inte är inbillad?
Och vilka är isåfall kriterierna för att betraktas såsom varande ful?
Skulle det rent ut av vara abnormt att uppfatta sig som snygg om man skulle uppfylla sådana kriterier?
På Falbygdens (Digitala) museum hittar man det här fotot från korsningen Odengatan – S:t Olofsgatan (dvs Ströget).
Det ser ut att ha tagits på 60-talet, dock före Högertrafikomläggningen 1967. Även ljussignalerna lyser som synes ännu med sin frånvaro.
Det är inte de ”röda” som är ute och demonstrerar sitt missnöje med klassamhället. Det skulle ha kunnat handla om Blå Bandet, men som synes på biltaket rör det sig om Nationaltemplarorden.
Man får förmoda att kortegens syfte är att lyfta vikten av Folknykterhet.
Raggarna bidar sin tid. När aftonen nalkas rullar här helt andra bilar, med allt annat än nyktra passagerare.
Tilläggas kan att det är Blåbandsrörelsen som driver Hellidens Folkhögskola. Där är grundmaximen: Ett tryggt samhälle, fritt från alkohol och andra droger, där alla människor har lika värde.
Bloggaren tillhör inte någon nykterhetsorganisation. Han låter dock inte lura sig av alkohol-lobbyn och köper han någon enstaka gång en ”starkvara” finns den representerad i COOP’s grundutbud.
Vi brukar nästan aldrig se på Bingolotto. Men ikväll skulle det delas ut en massa miljoner till spelare boende i ett visst postnummerområde i Lidköping och då var vi ju tvungna att titta, trots att vi missade Rapport.
Flera av mina gamla arbetskamrater vann stora belopp. Den största summan fick dock ett äldre par – över sjutton miljoner kammade de båda hem!!!
Inte ens jag blev utan. Anne hade köpte en påse med Dumle och hade av någon anledning ställt in den i kylskåpet. Mitt under miljonregnet kom påsen med det klistriga godiset fram.
Vad hände då? Jo en av min tandläkare anbringad krona lossnade och hamnade strax därpå i min hand.
Det kostar säkert en slant att sätta fast den igen men trots det vidhåller jag min uppfattning att mycket pengar mycket sällan är förenat med en myckenhet av lycka.
Det viktigaste är att de få kronorna man har är placerade på ett säkert sätt.
Min oro innefattar det mesta. Nu handlar det om hur det går för vårens budbärare, dvs tranorna. De brukar ju hållas i spanska Extremadura vintertid, detta för att slippa utsättas för snö och kyla här uppe i norr.
Men inledningen av 2021 har vintern tagit ett fast grepp om stora delar av Spanien, med extrem kyla och mängder av snö.
Om även Extremadura är drabbat har jag inte lyckats ta reda på, men när väl det korkade psykot i Vita Huset (SD’s och KD’s lilla kelgris) är utslängt kanske medias fokus (i någon mån) kan flyttas ned till Extremaduras tranor och korkekar.
