Miljövän, men ingen vän av miljöpartiet och dess politik

Det är miljöpartister som ivrar mest för att det skall byggas höghastighetsjärnvägar i Sverige. Och ledande socialdemokrater måste haka på, detta för att inte regeringsunderlaget skall gå förlorat.

Själv är jag en mycket stor vän av spårbunden trafik. Men det som i första hand bör göras är att rusta upp och där det så behövs kompletteras med fler spår längs befintlig järnväg.

Att bygga höghastighetsjärnväg innebär enorma ingrepp i jungfruelig natur, för att inte tala om de gigantiska utsläpp av koldioxid som anläggandet kommer att förorsaka. I dagens Norra Skåne läste jag att Länsstyrelsen har backat från sina tankar om att låta det stora Hovdalaområdet nära Hässleholm vara fredad natur. Banan skall ges möjlighet att plöja rakt igenom det vackra naturområdet.

Men vilka skall då åka med tågen på banan, och varför ha så bråttom? Blir det mest bara ”viktigpettrar” som har råd att åka?

Och hur blir det med resandet efter pandemin? Nuvarande spårkapacitet, med fyra spår på vissa sträckor, kanske räcker – och det gott och väl.

Digitala möten och att fler kan arbeta hemifrån är två viktiga faktorer att ta hänsyn till.

Dynamitgubbarna och betongblandarna står redo. Naturförstörelsen går att stoppa, förutsatt att miljöpartiet förlorar sin vågmästarroll i rikspolitiken

En annan miljöpartigrej (så kallad symbolpolitik) är detta med skatt på plastkassar. Men plastkassar kan tillverkas utan fossil olja, och pappkassar är ofta ett sämre alternativ. Men allra bäst är givetvis tygkassar. De vi använder har många år på nacken. Och glöm det där med shoppinghysteri och det där löjliga med att gå omkring och skylta med kassar från inbillat märkvärdiga butikskedjor!!

Och varför har driften av två väl fungerande reaktorer på Ringhals stoppats, en av dem nu vid årsskiftet?

En knapp månad senare svepte den arktiska kylan ned över landet. Elpriset är skyhögt, fabriker stoppar produktionen då energipriset gör produktionen olönsam. För att klara elbehovet har det stora oljeeldade kraftverket i Karlshamn behövt startas, kompletterat med kolkraftproducerad el från Polen.


Foton Wikipedia.

Om även det stora oljekraftverket i Stenungsund har kört igång vet jag inte. Men det är inte alls otroligt att så är fallet:

Det lär således genereras en avsevärd mängd koldioxid till atmosfären, något vi kan ”tacka” miljöpartiet för…

Det viktigaste för miljön är ändå att leva enkelt och därmed ofta betydligt lyckligare. Stora kåkar, flera bilar, ett rastlöst flängande och ett hysteriskt konsumerande – det är sådana avarter vi måste komma tillrätta med. När vi har kommit så långt kan vi sätta punkt för kärnkraftsepoken i landet, och riva oljekraftverken i Karlshamn och Stenungsund!!

Givetvis finns det många förnuftiga miljöpartister nere på gräsrotsnivå. Men det är maktspelarna i partitoppen som sätter agendan, vilket kan få katastrofala följder för miljön.

Miljöpartiets politik vad gäller invandring tänker jag inte analysera. Men det är självklart viktigt med ett stort hjärta, gärna kombinerat med ett visst mått av förnuft.

Att män som bejakar hederskultur och individer som har åkt till Orienten för att roa sig med att hugga huvudet av människor inte hör hemma i vårt land, det begriper nog även det stora flertalet av miljöpartiets anhängare.

Uppvisande av negativt hederskulturtest/terroristtest borde vara ett absolut krav för att få beträda svenskt territorium

Detsamma gäller för övrigt även för de gamla otäcka nassesvin, komna nere från Kontinenten, som SD understundom har haft det ytterst dåliga omdömet att bjuda in till sina rasrena sammankomster.

Etisk härdsmälta à la Falköping

I Falköping lade man ned det centralt belägna och väl fungerande äldreboendet Ranliden.

De dementa hamnade i samhällets utkant, i Tåtorp, dvs snudd på ute i rena rama ”tassemarkera”.

Etiken försvann på vägen. ”Personalkulturen” tog över. Vanvården är nu ett faktum.

Iskall mat i skogsbacken

I senaste numret av Sveriges Natur påstås det att den typ av mattermos jag är innehavare av brukar vara bäst i test.


Men jag håller definitivt inte med. Den läcker värme som ett såll och när vi går till Auto Mat – butiken brukar jag fylla den med kokhett vatten och lägga den i ryggsäcken.

Är det iskallt ute, som nu de senaste veckorna, ser värmeläckaget till att den oregano och den frukt vi köper inte riskerar att förfrysa under promenaden hem.

Dessutom ser den till så att jag inte fryser om ryggen. Men som mattermos är den fullständigt värdelös.

Trolskt foto från Trolmens hamn

Det här fotot tog vi i somras nere vid Trolmens hamn, detta efter att vi hade vandrat från Råbäcks hamn.

Vänern är långgrund på den sidan av Kinneviken och just mellan dessa båda hamnar kan man på vissa platser skymta det urbergspeneplan och det konglomerat som uppe på Kinnekulle överlagras av de sedimentära bergarterna

När e-tidningen är uttunnad


Ett tekniskt missöde har drabbat dagens NLT

Det finns alternativ om tidningen skulle råka utebli helt och hållet:

https://www.skaraborgsnyheter.se

Men den här trevliga artikeln finns med i dagens NLT, under medverkan av en av våra fina grannar: (Jag vet inte om länken funkar)

Och den där debattartikeln om alkohol och Covid-19 är det nog många som skulle behöva läsa, särskilt då de krögare som står och slår med grytlocken för att de inte får sälja öl, vin och sprit efter kl. 20.00. Tycka synd om dem? Nej, aldrig i livet! Däremot är det en tragedi för alla dem som har hamnat på sjukhus, smittade av krogbesökare.

Riktigt ballt, trots rådande iskyla

Idag kändes Vänern mer som Baltiska Issjön, med isläggning och riktigt kalla vindar från öster. Men promenaden i solen gjorde gott för själen och minns jag rätt så höll sig faktiskt den där issjön på andra sidan Billingen, från Skövde till och ända bort till Leningrad. Men det stora innanhavet tömdes ut i Västerhavet vid den ultimata naturkatastrofen som inträffade vid Stora och Lilla Storan, precis vid Nord-Billingens spets.

Aerosoler och droppar dominerar smittspridningen, inte dörrhandtag och hissknappar


Den allra största smittspridningen av coronaviruset sker genom luften, inte på grund av kontaminerade dörrhandtag eller bussäten.
https://www.svd.se/manniskor-inte-dorrhandtag-for-smittan-vidare/i/senaste

Forskarna har blivit alltmer övertygade om att den allra mesta smittspridningen sker genom luften, genom de små droppar eller aerosoler som bildas när vi andas, skrattar eller sjunger. Risken för så kallad kontaktsmitta är förhållandevis liten.

Det visar en genomgång av det aktuella kunskapsläget i tidskriften Nature.

Att man hittar rester av viruset lite överallt är inte så konstigt, men det är oftast inte sådana rester man blir sjuk av.

De här resterna går att jämföra med virusets (döda) kropp. De är inte infektiösa.

De studier som publicerades i våras, som visade att virusrester från ytor kan infektera celler, utgick från enorma virusmängder, inga som man skulle kunna stöta på ute i det verkliga livet.

Därmed inte sagt att kontaktsmitta inte förekommer i samband med pandemin. Men risken är förhållandevis liten och kontaktsmitta är definitivt inte den drivande orsaken till att så många blir sjuka och dör.

Att hålla en god handhygien är alltid viktigt, inte bara för coronaviruset, utan för alla möjliga sorters bakterier och virus, såsom vinterkräksjuka och RS-virus, där kontaktsmitta är betydligt mer vanligt förekommande.


Originalartikeln i Nature:

https://www.nature.com/articles/d41586-021-00251-4

Kyndelsmässodagens foton

I ett av gårdagens inlägg nämnde jag min tysklärare Anna Wolff. Idag fick jag syn på henne i ett av mina fotoalbum.

Även Greta Bergsten dök upp, min lärare i historia och kristendomskunskap i Realskolan.

Till sist ett foto på mig själv, även det med läraranknytning. På somrarna brukade jag få följa med barndomskompisen Gunnar till föräldrarnas sommarstuga i Ammenäs i Bohuslän. Mamma Kerstin var adjunkt (ämne minns jag inte) och pappan Bengt lektor i biologi. Det blev lika delar salta bad och fågelskådning. I kikaren spanade vi på strandskator och kustsnäppor.


Lite lärdom från Greta: Kyndel är ett gammalt svenskt ord för ljus. Kyndelsmässodagen avslutar jultiden på kyrkoåret och dagen benämns ibland ”Lilla Julafton”.

Någon tomte har gudskelov inte synts till!

Huruvida vi elever var några ljushuvuden är svårt att säga. Men alla gick ut med en ljusgrå mössa på examensdagen. Lärarna fick hålla till godo med ett stort antal nya gråa hårstrån.

Värst hade det varit för musikläraren. Lektionerna hade hållits i Sionkyrkan på S:t Olofsgatan. Uppförandet hos vissa elever var klart klandervärt. Antagligen led dessa individer av den hyperaktiva-impulsiva formen av ADHD. Men mest led läraren. Det var hen som behandlades, inte de orosmoment som hade orsakat tumultet.