Författare: bengan

Utlagda dimridåer (lika täta som frostat glas) går lätt att genomskåda

Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen har ägnat ett halvt år att försöka lägga skulden för de höga dödstalen på brister inom Äldrevården.

Bloggaren är inte lättlurad. Det är inte heller den professor som har skrivit debattartikeln i fredagens SvD:

    Det är fult att skylla ifrån sig.

    Det tog faktiskt flera månader innan Folkhälsomyndigheten fattade att det var fara å färde.

    Den missbedömningen kostade många människor livet, både inom äldrevården och i samhället i övrigt.

    Höjdarna håller varandra om ryggen, men de dimridåer de lägger ut går lätt att genomskåda, till och med om de är lika täta som frostat glas.

    Obs publiceringsdatum för det inlägg som är åtkomligt via länken här nedan.

    Vad sysslade de ledande personerna på våra myndigheter med i början av januari? Hade de ansvariga lite för långa ledningar? Känner de inte till begreppet omvärldskunskap? Tystades de som vågade tänka fritt – och i detta fallet dessutom rätt?

    https://bengtsfornojsammatankar.com/2020/01/07/lungor-med-exsudat-som-ser-ut-som-frostat-glas/

    Hjem og Fiks

    Anne fick plötsligt för sig att vi behöver fler hyllor i klädkammaren. För att förverkliga denna dröm begav vi oss genast iväg till den utmärkta danska bygghandeln.

    Vi fick god rådgivning av personalen och min värsta oro inför hylluppsättandet kunde stillas.

    Det är på det viset att i vår bostad är gipsskivorna av usel kvalitet. När man försöker få Mollyskruven att expandera smulas gipset sönder och hela skruven far in i väggen.

    Men Jern och Fix hade ett gott tips: Probuilder – ett verktyg som får Mollyskruven att expandera, utan att den far genom väggen och utan att skruvdragaren drabbas av ett nervöst sammanbrott.

    Så ett gott tips inför Fars dag (och även Mors när den dagen är i antågande) – införskaffa en sådan här mackapär:

    Elitidrotten bjuder på bröd och skådespel, dvs ett opium för de breda massorna

    Saxat ut en insändare i dagens DN.

    INSÄNDARE. I coronakrisen satsas stora skattepengar för att idrotten på elitnivå ska överleva. Men sport som underhållning är ett opium för folket och borde bära sina egna kostnader, skriver Andris Kreicbergs i DN.

    Förespråkare brukar anföra dess positiva roll för breddidrott och folkhälsa. Och visst kan den bidra, men leder främst till stillasittande på arenor och i tv-soffor. (Och supande – bloggarens kommentar).

    Elitidrotten spelar en större roll för underhållning, kommers och sportjournalistik än för folkhälsan. I dagens tv-utbud översvämmas och bedövas vi av sport. Förvisso kan idrott på elitnivå erbjuda spännande underhållning, men är den verkligen av godo?

    Grävande journalistik om elitidrotten vittnar om dopning, misshandel, skador, sexövergrepp, fusk, utslagning och mobbning. Uppfinningsrikedomen för att nå seger, ära och förmögenhet tycks gränslös. Är det rimligt att stödja forskning som syftar till att öka fysisk prestationsförmåga långt utöver det normala för att vinna en hundradels sekund eller en centimeter?

    Strävan till ”Citius, altius, fortius” (”Snabbare, högre, starkare”, de olympiska spelens valspråk) tycks dock ligga i människans natur.

    Elitidrottens närmast hysteriska proportioner har fått vittgående konsekvenser. Utöver de skador och oegentligheter som drabbar aktiva spelar den en problematisk roll för ungdomars värderingar, intressen, val och förebilder, något som skymmer sikten för andra alternativ.

    Alltför många slösar bort sin tid i hopp om en idrottskarriär, kanske främst barn och ungdomar i utsatta områden. Det växande socioekonomiska gapet kan nog till del förklaras av konkurrensen mellan idrott och utbildning.

    Förespråkare för elitidrott återfinns bland ledare, affärsintressenter och sportjournalister – som själva gynnas. Även politiker har insett värdet av bröd och skådespel.

    Monotont upprepas tankevurpan att elitidrott bidrar till fred mellan folk och nationell gemenskap. Men finns egentligen tungt vägande skäl för att samhället ska uppmuntra och bidra till finansiering av elitidrott?

    Inte är väl elitidrott, till skillnad från motionsidrott, en samhällelig angelägenhet? Därför bör elitidrotten bära sina egna kostnader.

    Bloggaren som är en stark ogillare av övermänniskoideal håller givetvis med. Jag tror knappast inte att någon hade förväntat sig något annat.