I dagarna är det 6 år sedan vi träffade mina föräldrar för sista gången i villan uppe på Mössebergssluttningen.
Men de fanns kvar här i jordelivet ytterligare en tid, men då på annan typ av boende.





I dagarna är det 6 år sedan vi träffade mina föräldrar för sista gången i villan uppe på Mössebergssluttningen.
Men de fanns kvar här i jordelivet ytterligare en tid, men då på annan typ av boende.





I Italien har man börjat skicka hem de patienter som är bortom räddning. Platserna på sjukhusen räcker helt enkelt inte till.
De som prioriteras är de där läkarna tror att intensiv sjukhusvård leder till bot och bättring.

”Sjukhuset beskrivs som en krigszon. Nu uppger läkare i norra Italien att de allra sjukaste och äldsta med hög risk för dödlighet måste skickas hem. Coronautbrottet har blivit en allt svårare påfrestning för landets sjukvård.”
https://www.svd.se/lakare-i-italien-slar-larm-som-en-krigssituation
…är sjukhusdirektören på Södersjukhuset där en coronasjuk patient har exponerat 70 anställda för smittan.
Direktören tror inte att alla 70 kommer att insjukna, törhända att det är det som får honom att uttrycka bekymmer, men ej oro.
Man kan tycka att han borde ha varit alldeles ifrån sig av oro – för personalen, deras anhöriga och för alla andra patienter på Södersjukhuset.
Oron för den coronasjuke har nu övertagits av Huddinge sjukhus. Denne är förmodligen, med rätta, ordentligt bekymrad över hur det står till med sjukhusledningen på Södersjukhuset.
Bonusläsning från DN, ej direkt kopplat till direktören på SöS:
Chefen för intensivvården i Italien anser att Sverige måste vidta mycket drastiska åtgärder för att undvika en katastrof. Han säger också att situationen i Italien är mer sann än den som Kina lämnar ut. Och allt fler unga vuxna insjuknar. Den yngste i respirator är bara 18 år.
Bekymrad passar inte in på professorn i Italien, men kolossalt orolig, det är han definitivt:
Många har tonat ner riskerna med coronaviruset, både experter och ”helt vanligt” folk.
Resandet ut i Europa och övriga Världen har kunnat fortsätta, in i det sista.
Varför avbokades inte skidresorna till Norditalien av de som reste iväg från mitten av februari? Insåg inte dessa resenärer riskerna, dels för dem själva men även för anhöriga, arbetskamrater och övriga samhällsmedborgare?
Valde de att köra huvudet i sanden (eller snödrivan), av rent egoistiska skäl?
Att bara följa sina manualer (som Folhälsomyndigheten och 1177) är riskfyllt. Att våga tänka utanför boxen är att föredra.
Men framförallt – lyssna på din intuition.

Det fanns många som gjorde det redan kring årskiftet, som insåg att detta kunde sluta riktigt illa, som inte viftade bort hotet.
Men deras oro avfärdades, deras budskap förminskades.
Det finns såklart inga vinnare, bara förlorare. De som har mest att frukta är de på våra äldreboenden – bortåt 100.000 lär de vara. Många äldre bor på service- eller trygghetsboenden. Majoriteten av de äldre bor dock kvar i sin gamla bostad, med underliggande sjukdomar och stora hemvårdsinsatser.
Det är alla dessa vi måste värna alldeles extra nu när det är skarpt läge.
Jag tror inte att de insjuknade vill höra några berättelser från sportlovsresan till Italien eller Österrike. Den plågan måste vi bespara dem. Det kanske inte är så mycket mer vi har att erbjuda de drabbade, de sköra, de som definitivt höll sig kvar här hemma.
Jag slås av ytterligare en tanke: Melodifestivalens tre föreställningar i en antagligen helt fullsatt Friends Arena i förliden helg. Den festen kan komma att få en bitter eftersmak, kanske inte för de som underlät att stoppa spektaklet, men för de som inte var där – men ändå drabbades.
Detta med hjälp av Expressens utmärkta recept.

https://www.expressen.se/tv/nyheter/sa-gor-du-din-egen-handdesinfektion/
Att bolaget har bommat igen i Mariestad har inget med detta inlägg att göra, även om hembränningen nu åter riskerar att ta fart uppe i Vadsbobygden.
Den president som härom veckan försökte skämta bort viruset riskerar nu att själv ha drabbats.

”Den stora frågan just nu i Washington: kan president Trump ha smittats av coronaviruset? Presidenten träffade nyligen kongresspolitiker som därefter satt sig själva i karantän – och Vita huset vägrar säga om Trump testats eller inte.”
https://www.svd.se/trump-traffade-politiker-som-satts-i-karantan/i/senaste
Med tanke på alla de otäckheter som sprids ur denne presidents stora, skrävlande käft borde karantäntiden bli därefter, dvs livslång.
Myndigheterna försöker tuta i folk att de flesta under 60 år får ganska lätta symtom.
Men det finns de som vittnar om motsatsen:

Efter att ha läst Kristina Kappelins ljuvliga italienska dagbok har jag nu hamnat bland Geijersläktens starka och hyperskärpta kvinnor.
Många av dessa kulturella och intelligenta kvinnor har härbergerat bipolär sjukdom, en sjukdom som tycks ha ett genetiskt ursprung hos Erik Gustaf Geijers hustru Anna Lisa Lilljebjörn och hennes föräldrar.
Vad gäller Erik Gustaf så var han uppenbarligen gladlynt, charmerande och omtyckt av de flesta. Men han hade också sina omtalade ”faruter” – dvs vredesutbrott då han for ut mot sådant han ogillade.
Jag har bara hunnit läsa några kapitel, men det börjar bra!

Ett av de många citat som tillskrivs Erik Gustaf Geijer är:
Den rätt kan läsa sitt Fader vår, han räds varken fan eller trollen”.
Ett annat: ”Var plåga har sitt skri för sig”.
Måhända att dessa pregnanta formuleringar är brukbara i dessa bistra virustider.
Men uttrycket ”Farsot farut” får vi nog tillskriva den illitterate bloggare.
Granarna har drabbats av granbarkborrar
Vi människor av ett elakt virus som inte är att leka med
Att ett lekland har bommat igen leder till stort lidande hos vissa rent omåttligt leksugna lidköpingsbor
De första fallen av inhemsk smitta tycks ha dykt upp
Men i våra media får Börsen mer utrymme än de stackars sjuka
Denna Börs har åkt på frossa, icke olik den cytokinstorm en del kan råka ut för
I allt detta elände må vi icke glömma de positiva händelserna
En sådan förmedlar min bror idag, från vårt gemensamma hemmaberg, Mösseberg
