Författare: bengan

Under mina år i sjukvården har sjukrummen aldrig varit större än salar avsedda för åtta patienter.

Så var det på medicinkliniken i Falköping 1974. Den salen benämndes cerebralsal. Det var dock inte ovanligt att det mitt ute i detta sjukrum fanns två extrasängar.

Men under Spanska sjukan vårdades de sjuka ofta i gymnastiksalar, packade tätt som sillar.

Något liknande sker nu i Kina. Utöver nya sjukhus för 1.000 patienter vardera förvandlas även utställningslokaler till enorma sjukläger.

Det är tur att man inte blir anvisad den ovan avbildade ”salen” när morgonens arbete inleds. Förmiddagskaffet hade man tvivelsutan kunnat glömma. (Även vid allvarliga situationer måste man kunna tillåta sig att nytta en smula humor).

Barriärvård tillämpas uppenbarligen inte. Men man får förmoda att alla de som skall vårdas i utställningslokalen är bekräftat smittade. Blott misstänkt smittade skulle må betydligt mer väl av att vistas i isoleringsrum.

I kvällens aktuellt intervjuades Johan Giesecke och Anders Tegnell.

Vid val av trovärdigast budskap är det ingen tvekan om att det blir det som Giesecke framförde.

Han är ödmjuk inför situationen och han varken överskattar eller förringar riskerna med coronaviruset.

Med andra ord – en expert att lita på när många människors liv och hälsa är satta på spel av ett virus med möjlig potential att utvecklas till en pandemi.

Smittskyddsexperten som aldrig slår sig till ro

I kväll har Tyskland två nya sjukdomsfall. Meddelandet kom som Breaking News för några minuter sedan.

Det diskuterades i Aktuelltinslaget om det är klokt att resa till Thailand (vilket det enligt min åsikt i princip aldrig är). Men frågan är väl även om vi ens törs/bör resa ner till Tyskland.

Jag vill inte förringa Anders Tegnells kunskaper men det jag vänder mig emot är att han ibland tonar ner riskerna lite väl mycket vid utbrott av smittsamma sjukdomar.

Men när jag ställde en fråga till honom via mail (jag tror att det var i samband med svininfluensan) fick jag ett både vänligt och upplysande svar.

När man är virussjuk och har tagit febernedsättande och därmed blivit genomsvettig önskar man att man bara kunde trycka på knappen.

https://digitaltmuseum.se/021016040777/skjortbyte-lasarettet-fran-utstallningen-falkoping-i-bild-1952

Under en natt i virussjukans tecken har jag haft tid att fundera på lite av varje, icke blott existensiella frågor utan även saker av mer världslig natur.

Jag kom bl.a. att tänka på Jula, Claes Ohlsson, Rusta och det där hemska Dollarstore. Tar inte dessa kedjor de flesta varorna från Kina?

Långa godståg går ju dagligdags, fyllda med containrar, från hamnen i Göteborg till Falköping, för vidare befordran med lastbil till Julas lager i Skara. Claes Ohlsson tar på motsvarande sätt sina varor med godståg upp till Insjön i Dalarna.

Men nu när produktionen ligger nere i nästan hela Kina borde det rimligtvis uppstå varubrist i dessa kedjors butiker.

Om detta är en fördel eller en nackdel är närmast en filosofisk fråga.

Men mycket bråte transporteras över halva klotet, till ingen som helst nytta.

Värre är det med alla de livsviktiga läkemedel som tillverkas i Kina. Här hos oss är lagret väl påfyllt med t.ex. febernedsättande och humörhöjare. Men det har tullats på lagret redan inatt.

Några av Folkhälsomyndighetens företrädare brister (enligt min personliga uppfattning) i ödmjukhet.

De sa (som vi hörde i fredags angående den sjuka kvinnan i Jönköping) att coronaviruset inte smittar före insjuknandet.

Hur kan de vara så säkra på det? De underkänner till och med en vetenskaplig artikel som anger att risken finns.

Hur kan myndighetspersonerna så säkert veta hur det ligger till?

Idag har vi fått höra att de svenskar som flygs hem från Wuhan inte omfattas av några tvångsmässiga restriktioner. Men flera japaner som har flugits till hemlandet från Wuhan har visat sig vara smittade. De togs hem, inte för att de var sjuka, utan som en ren evakuering. Och vad säger just detta om sjukdomens spridning i Kina? Att flera hemvändare (till synes friska) i själva verket är smittade borde betyda att omfattningen av utbrottet är betydligt större än vad som anges i officiella rapporter.

Det kan löna sig att vara ödmjuk. Larmverksamhet är inte bra, inte heller att underskatta faran. Balanserade uttalanden är att föredra.

Högmod kan gå före fall, något som kan drabba oskyldiga.

Och hur går det med smittskyddets trovärdighet hos allmänheten om de ansvariga visar sig ha resonerat helt fel?

Inlägget skrevs efter virusfrossa, vilket kan ha bidraget till denna missnöjesyttring.

Nu har även bloggaren insjuknat. Efter att ha ”passat” barnbarn ligger han nu mer eller mindre utslagen på soffan.

Vissa snälla coronavirus ger faktiskt förkylning. Men vanligaste smittämnet vid dessa ÖLI’n är rhinovius. Oavsett vilket så behöver han knappast oroa sig. Något besök på Triagen är inte planerat.

Internetmedicin har skickat följande råd till sjuklingen där i Villalia:

”För att förebygga smittspridning är det viktigt att vara noga med handhygien – tvätta händer före mat, efter toalettbesök och efter att man snutit näsan. Man bör undvika att vidröra ögonen eller peta näsan med ”orena” fingrar.

Vid hosta och nysningar – gör det i armvecket. Man bör hålla sig hemma om man har feber eller påverkat allmäntillstånd.”

Som väl är ingår inget råd om att bära munskydd. Sådana åtgärder är rent nys, dvs struntsnack.

Ett visst lidande skall inte förnekas, men solen skiner, och han ser ända till hemmaberget Mösseberg. Dessutom har Anne lovat att gå till Skogshyddan för att köpa några läckra bakverk att ta med hem.

Sjukdomsvinsten är därmed bärgad!

Tillägg: Till kaffet serverades även en bergfink, sittandes i toppen av en ek, inte långt från den inglasade balkongen. Ett litet bidrag till den pågående fågelräkningen.

I en vetenskaplig artikel i The Lancet anges det troliga antalet smittade till 75.0000 – den 25/1, och då enbart i ”Stor-Wuhan”.

https://www.thelancet.com/journals/lancet/article/PIIS0140-6736(20)30260-9/fulltext

Antalet dubbleras var 4 – 6 dag vilket skulle kunna innebära att det bara inom detta begränsade område denna söndag kan finnas närmare 200.000 smittade.

”Råttans år” börjar inte bra, framförallt inte för Kina, i värsta fall inte för någon del av Världen.

Det finns dock några ”vinnare”. Det är de som har smittats för att senare ha blivit friskförklarade.

En livslång immunitet mot det nya coronaviruset är den högsta vinsten man kan dra i livets lotterier, alla kategorier.

Jag tror att de ledande personerna i den kommunistiska diktaturen i Kina är livrädda.

Själva viruset är dessa höjdare med all sannolikhet skyddade mot, men det dessa potentater fruktar allra mest är de oroligheter som kan uppstå i landet när sanningen om coronaviruset härjningar inte längre går att dölja för befolkningen.

Vad ett sådant uppror skulle kunna leda till vågar man knappt spekulera om.

Jag såg en liten film, tagen i smyg av en kinesisk journalist. Han gick in genom entrèn till akutmottagningen på Sjukhus nr 3 i Wuhan. Där i korridorer och akutrum låg åtta nyligen avlidna. Alla uppenbarligen av coronaviruset. Följande natt fängslades mannen av polisen.

Det torde vara uppenbart att antalet döda är betydligt högre än de 259 som hittills redovisats.

Samma sak hände med en av de visselblåsande läkare som först slog larm om utbrottet. Han sattes i fängelse.

Peking har nu sett till att läkaren har släppts. Det skulle ha sett för illa ut annars.