Författare: bengan

Levnadsteckning

Inspirerad av Sven Olov Karlssons autofiktiva roman Bygdedjuret har jag börjat fundera på att skriva ner mina levnadsminnen.

Så här skulle inledningen kunna se ut:

Födelsen (min alltså) ägde rum på Länslasarettet i Lidköping och det fredagen den 25:e juli 1952. Uret visade 04.15. Partus normalis. Längden uppmättes till hela 53 cm, vikten till respektingivande 4.250 gram. Puerperiet (för min mor) u.a.

Hon har berättat att jag hade sår på en häl och såg rätt eländig ut. Om detta finns inget angivet i den journalhandling som barnbördsanstalten har fört, och som numera är i min ägo, i form av en kopia.

Min mor hade även fått för sig att jag kunde ha blivit bortbytt, med en unge som hamnade hos rikt bondfolk från Vara-trakten.

Det lär ha fötts många barn den natten, och därmed lätt att förväxla ungarna. Först när jag tog ett DNA-prov 2019 kunde bondespåret avskrivas. Jag hade då svävat i ovisshet i dryga 65 år.

Grabben där i Vara hade troligen aldrig funderat på att han kunde vara bortbytt. Enligt Arkiv Digital skulle han kunna ha hetat Börje Dick Larry. Men hans far var möbelhandlare, och absolut ingen bonde!

På huppegupptäcksfärd

Inte med Robert Broberg, utan med undertecknad.

Att det fanns behov av att lägga nya asfalt på Gamla Läckövägen håller troligen de flesta med om.

Men det blev inte så bra.

Höjden på fartguppen har inte på långa vägar hållit Skara- eller Falköpingsstandard. I de kommunerna värnar man verkligen om de oskyddade trafikanterna. Efter asfalteringen av Gamla Läckövägen har guppandet i stort sett upphört. Det är bara att ösa på.

Asfalten i mittsektionen är ännu inte ditlagd, något som gör att det faktiskt kan guppa till inne i bilen. Och sådana hemskheter behöver kommunen tydligen varna för:


Dessvärre har nivåskillnaden mellan gatan och gång- och cykelvägen näst intill försvunnit. Bortfräsandet av gammal asfalt gjordes nämligen på ett halvhjärtat sätt. Motorfordon riskerar nu att hamna där de inte hör hemma. Fotgängare och cyklister lever således farligt i Lidköping.

Kloster med skyddsvakt

Det är Maria (där i bakgrunden) som alltid gör de oerhört goda mackorna på Klostret, (på bröd som Linus har bakat). Och råvarorna är förstklassiga, som Wrångelbäcksosten från Almnäs Bruk, beläget utanför Hjo.

Bland cafégästerna fanns två militära skyddsvakter, fullt utrustade med skjutvapen.

Att det inte var de som hade skjutit det rökta rådjur vi fick på mackorna kan vi vara rätt säkra på. Men vi undrade allt vad de hade siktet inställt på. Måhända att de bevakade radaranläggningarna uppe på Högkullen.

Inte långt därifrån ligger Österplana kyrka, den som munkar från rysk-ortodoxa kyrkan ville köpa för några år sedan. Och det vet ju alla att den kyrkan är djupt allierad med den fasansfulla Putinregimen.

I och med att affären inte gick i lås smyger det med all sannolikhet inte omkring några ryska munkar uppe på Högkullen, men det finns säkert andra typer som går Putins ärenden. Dock inga sådana från Café på Klostret😊

Utan kultur försmäktar vi

”Bygdedjuret” är en memoarliknande roman, skriven i tredje person och som skildrar den blivande författaren och journalisten Sven Olov Karlssons uppväxt på en gård utanför Norberg, och hans väg till ett vuxet, skrivande liv.

Begreppet och romantiteln ”Bygdedjuret” är ett slags samlingsbegrepp för allt det negativa med livet på landsbygden och som människor införlivar i sina medvetanden, en lantlig motsvarighet till Jantelagen.

Enligt Therese Eriksson på SvD Kultur är det en fantastisk roman.

https://www.svd.se/a/jQO60L/recension-bygdedjuret-av-sven-olov-karlsson

Konstafton ämnar vi såklart besöka. Bygdens konstnärer går nämligen inte av för hackor!

Rabatt-resa

Inga bistra tider för den som handlar i Bistron

Kaffet gratis, halva priset för kladdkakan, likaså för lax-wrapen