Livsfarligt transportmedel – som kan orsaka ”hals- und beinbruch”

Jag vet inte om det är en åtgärd i allra sista stund från lidköpingspolitikerna för att försöka rädda akutsjukvården på stadens sjukhus.

Man kan nästa tro det. Att släppa landsplågan elsparkcykel fri i kommunen torde nämligen utgöra ett allvarligt hot mot liv och hälsa, både för utövare och för de som har vett att avstå från sådant. Behovet av akutvård lär skena.

https://www.nlt.se/2023/06/02/elsparkcyklar-i-lidkoping-sa-funkar-det-a90ed/

Dessutom används tingesten inte sällan i samband med mycket allvarlig brottslig verksamhet (dvs gängkriminalitet). De som bor i utsatta områden är väl medvetna om att dessa ”elkameler” ofta används i samband med flykt efter genomförda dödsskjutningar (oavsett etniskt ursprung hos förövaren).

Hur det blir med brott i Lidköping återstår att se. Visserligen lär uttrycket betyda ”lycka till”, men jag är rädd för att vi skall behöva ta att ta det bokstavligt.

Hals- und beinbruch stundar såleds i Vänerstaden.

Regelverk för nyttjande av elsparkcykel:

https://www.transportstyrelsen.se/elsparkcykel

Sommargården Planteringen

Snart öppnar detta trevliga sommarcafé, beläget i utkanten av Skara.

Att ta sig dit med hjälp av cykel är givetvis det enda raka! Och har man ett åskväder i ryggen, då går det undan till Skara. Vi vet, för vi har förföljts av sådana när vi har cyklat till moster Britta på Mynthusgatan!

Osten från Blomberg fick guldmedalj i Paris

Det gamla mejeriet på Blomberg (i någon tidningsartikel nyligen kallat smedja) är under intensiv upprustning.

Foto Anne Rahm

Vad byggnaden skall användas till är för mig ännu okänt.

Mejeriet har en intressant historia: August Strindberg beskriver i sin bok ”Röda Rummet” hur han och några goda vänner smörjer kråset med bl.a.  Blombergs brännvin och Västerbottenost. Brännvinet från Blomberg var känt och erkänt men lika berömd var deras ost. Blombergs mejeri fick på Parisutställningen år 1897 guldmedalj för sin cheddarost.

https://www.prismavg.se/exhibits/show/mejerist—ett-kvinnoyrke-som-/den-goda-osten-fr–n-blomberg-

Fordomtima foto:

https://digitaltmuseum.se/0210111552762/1m16-a33038

Kolossen i Ryd genererar en obehaglig känsla av förfrämligande

Den som av någon anledning måste besöka kolossen i Ryd får lägga 2 timmar på restid, åt varje håll. Så blir det åtminstone om startplatsen är Stenhammar, och resan sker med kollektivtrafik.

Och väl inne i kolossen noterar den besökande väldigt många anställda som inte ägnar sig åt sjukvård. De här personerna har inte precis bråttom, och de ser inte särskilt lyckliga ut. De visar ungefär samma intresse för de som har ärende på sjukhuset som de som rör sig på T-Centralen i Stockholm gör när de möter andra resenärer.

De som är patienter eller anhöriga får verkligen känna av vad det innebär att vara alienerad. Dysterheten breder ut sig och miljön är allt annat än helande.

Men jag är medveten om att alla de som ägnar sig åt sjukvårdande arbete, oavsett om de jobbar i Skövde eller på det betydligt mänskligare sjukhuset i Lidköping, gör ett fantastiskt jobb.

En varning utfärdas till den som har ärende till sjukhuset. Det är stor risk att du känner dig förvirrad när du har klivit in genom entrén. Har det gått något år sedan du var där senast finner du t.ex. en helt annan entréhall. Även matsalen är helt förändrad. Till och med själva entrén ser helt annorlunda ut. Dessa återkommande ombyggnader kostar givetvis stora pengar, men det tycks ingen ifrågasätta.

Problemet för sjukvården i gamla Skaraborg är inte Sjukhuset i Lidköping. Det är ett högeffektivt sjukhus där varje tjänst äger fullt berättigande. Men i Skövde finns det en enorm besparingspotential – inte bara på sjukhuset utan även i den anskrämliga byggnad nära Resecentrum där huvuddelen av de onyttiga sjukvårdsbyråkraterna huserar.

Räddningen för det fina sjukhuset i Lidköping är den modell som har lanserats i Norrtälje. Om det samtidigt stjälper kolossen återstår att se.

http://www.tiohundra.se

Vårdbolaget driver det som tidigare var helkommunal omsorgsverksamhet och det som tidigare var helt landstingsdriven sjukhusverksamhet, vårdcentralverksamhet och psykiatri.

Jag tror faktiskt att tiohundra passar alldeles utmärkt på tjugohundratalet!

Vad kolossen i Skövde skall fyllas med är dock oklart. Kanske fler byråkrater.

Först Allan. Nu August.

Idag skall den intressanta boken om Allan Mann tillbaka till Biblo. Det är många som står på kö.

Allans dotter minns en händelse från sin uppväxt:

”Jag minns en sommar. Vi hade rest till Korsika på semester och var där den 14 juli, Frankrikes nationaldag. Det var fin middag på hotellet och pappa hade blazer med passande byxor. Och i alla hans kavajer och kostymer var det lilla röda franska bandet fastsytt, bandet som visade att han fått den franska Hederslegionen. Mamma, pappa och trettonåriga jag kom in i matsalen och det blev alldeles tyst. Så ställde sig alla upp när de såg pappa och det smala, lilla bandet. Jag förstod inget alls och är inte säker på att mamma gjorde det heller.

Vi fick champagne till bordet och jag läsk. Övriga gäster blev stående och sjöng den franska nationalsången. Vi var fortfarande lika oförstående över uppståndelsen. Det dröjde många år innan vi fick en förklaring.”

Jag har redan en ny bok på gång, även den med stort läsvärde:

Kyrktornsprincipen


Min tanke är att denna princip även gäller för synen på omvärlden. Jag har t.ex. träffat vuxna Lidköpingsbor som inte har varit på Läckö och som aldrig har besökt Kinnekulle.

Det som inte går att se från kyrktornet existerar överhuvudtaget inte.

Osäkerhetsprincipen i praktiken

Vår dotter i Stockholm har gjort ett inlägg på Instagram:


Det är nog inte många som tror mig om jag säger att blåtiran tillkom när Isak och jag kastade frisbee!

Men det där med Heisenberg uppkattas! Den ende med det namnet som jag känner till var partikelfysiker och fick Nobelpriset i fysik 1932. Han är känd för osäkerhetsprincipen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Osäkerhetsprincipen

Om den går att tillämpa när det gäller blåtirans uppkomst får framtiden utvisa.

Men enligt uppgift lär en Heisenberg även figurera i tv-serien Breaking Bad där kemisten och läraren Walter White använder namnet som alias han tillverkar och säljer metamfetamin.

Jag förmodar att det är han med hatten, men jag är inte helt säker!

Mors Dag-vandring med Härjainslag

Vi inledde med dovhjortsmackor på Klostret. Målet för vandringen var rastplatsen ovan Västerplana.

Där stötte vi på två cyklande Härjabor. De var väl bekanta med Velinga och Mossagården.

I bästa fall kan vi (med hjälp av ArkivDigital) få fram att släktskap föreligger!


Den goda rabarberbullen hade vi köpt med från Klostret.