Plötsligt kommer det en trevlig julhälsning från mina suveräna arbetskamrater

Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Plötsligt kommer det en trevlig julhälsning från mina suveräna arbetskamrater


foto:Elin


Under granen i Hässelby strand står tomtemor. Och det är många som anser att tomtemor är gränslöst lik min moder Elsa, som hon såg ut på gamla dar:

Recension i SvD: En deckare för litteraturälskaren, för här handlar det om en ung litteraturforskare som får ett vistelsestipendium till sin favoritförfattares hem. Emma Wijkman skriver på en avhandling om Beata Skarp som bodde i östra Norrbotten, och Beata Skarp dränkte sig i älven. Det är välskrivet och fullproppat med litterära referenser, och väldigt skrämmande med denna läskigt stora gård där Emma Wijkman bor alldeles ensam medan det knakar i golvplankorna.

Sent ikväll infaller vintersolståndet.
Jag börjar redan ana ljuset i tunneln.

Så här beskrivs boken i en recension av Ulf Eriksson i SvD: ”Ett midsommarfirande står i centrum för Elin Ruuths roman om ett konstnärsäktenskap i sönderfall. Det är suggestivt och härligt livligt.”

Året var 1944 och andra världskriget gick mot sitt slut. En affärsman från Falköping, Karl G Ottosson, gick upp i talarstolen i Kölingaredsveckan, nuvarande Nyhemsveckan, och höll ett brandtal för den yttre missionen.
Han menade att rörelsen måste samla in tio miljoner kronor och sända ut 100 nya missionärer för att möta behoven när freden kom. Tio miljoner då motsvarar cirka 200 miljoner i dagens penningvärde. Det handlade sålunda om ett jättebelopp. Det ingen trodde var möjligt när Ottosson gick upp i talarstolen realiserades under följande år. Hänförelsen hos en enda person tände en hel rörelse.
https://www.varldenidag.se/nyheter/kronika-offervilja-ett-adelsmarke/cbbjlA!1A01swY8ESRPvzjptVB0vg/

Anledniningen till att jag rotar i Pingstvännen Karl G. Ottosons liv och leverne är en artikel i GP i lördags:

Och då skyndade jag mig till Biblioteket för att leta efter den nyutkomna bok artikeln handlar om, dvs ”När man sydde kläder på fabrik” av Johannes Daun.

Sidan 276: På Ottosons trikåfabrik i Falköping ombads arbetarna att skriva en lapp om de ville något, eftersom tystnad skulle råda i fabrikslokalen.
Sidan 277: Ordingsreglerna på Junex stipulerad att ”allt prat under arbetet är strängeligen förbjudet”.
På Ottosons höll man käften:
https://digitaltmuseum.se/021016042616/kv-loke-bangatan-6-ottossons-trikafabrik-1937
https://digitaltmuseum.se/021016032765/ab-karl-ottossons-personal
Pingstvännerna i Falköping:
Det skall dock tilläggas att varje kvinnlig spegling varar dubbelt så länge som en manlig!
Och vi inbillar oss att vi är 26,5 procent snyggare än vad vi egentligen är.
Vi ljuger mellan en och sju gånger per dag. Donald Trump ljög nio gånger om dagen när han var president, och tre gånger det antalet i slutet av perioden!
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/03637751.2021.1985153
Och vi är vi i genomsnitt 7,5 IQ-enheter ”dummare” än vi tror. Kvinnor ät betydligt ”träffsäkrare” än män.
https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2022.812483/full
Vi människor skrattar nästan bara tillsammans med andra. Män är mer benägna att skrocka när de skrattar medan kvinnor är lite mer benägna att fnissa. Oavsett hur så skrattar välmående individer i genomsnitt 18 gånger om dagen.
https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2022.812483/full
https://www.svd.se/a/O8gqRb/vi-tror-att-vi-ar-26-5-procent-snyggare-an-vi-ar
Den som oroar sig för att batteriet till (egen eller någon grannes) elcyklel skall fatta eld kan lämpligen ta och lugna ned sig.
Förvarar (och laddar) man sina batterier i denna av brandsäker glasfiber tillverkade väska är risken för en förödande eldsvåda i princip eliminerad:
