Trevligt EM-möte!

Jag har inte sökt sommarjobb på EM-möbler (om nu någon skulle tro det) men plötsligt dök en kompis till en av våra söner upp i butiken – och det mötet ville vi såklart föreviga!

Logisk Lidköpingsvurpa

I sommar går lokalbussarna i Lidköping bara en gång i halvtimman. Resten av åter går de var 20:e minut. (Från lördag kl 14.30 till måndag 05.00 går de aldrig).

Anledningen till förändringen uppges vara att det var färre resenärer under pandemi-somrarna 2020 och 2021.

Men det är ju ett helt idiotiskt sätt att tänka. Power Big Meat ställs ju inte in i sommar för att eventet hade noll besökare 2020 och 2021.

Och det är verkligen många som reser kollektivt nu. När vi satt och väntade på lokalbussen på Resecentrum igår (när vi klev ut från Willys gick precis bussen till Sjölunda och för att slippa sitta och vänta i 30 min vid Framnäs C tog vi bussen in till Resecentrum med våra kassar) såg vi att det var otroligt många väntande på bussar och tåg. Som exempel stod det säkert 50 personer och väntade på bussen från Trollhättan mot Skövde…

Vi som försöker leva som vi lär (i detta fall på miljöområdet) har en fråga till Västtrafik och kommunen:

Hur tänkte ni?

Gubben i sängen

I morgondagens Understreckare skriver Pär Wästberg om Linnélärjungen Samuel Ödmann.

https://www.svd.se/a/y4Bg9x/gubben-i-sangen-blev-en-sevardhet-i-uppsala

Hämtat ur Understreckaren:

Bäst trivdes Ödmann strövandes i skogarna med gevär, nät och spade. En sjukdom tvingade honom dock att stanna i sin kammare de 40 sista åren av sitt liv, där han excellerade som naturvetenskaplig författare och på distans styrde den teologiska fakulteten.

Samuel Ödmann är utan all fråga en av de märkligaste gestalterna i vår lärdomshistoria; ända fram till Nathan Söderblom har ingen svensk teolog varit så internationell som han.

Ödmann älskade fåglar, insekter och växter och avböjde när man ville anställa honom för Svenska Akademiens ordboksarbete. Med gevär och håv, nät och spade strövade han genom skogarna och seglade till Svartlöga och Huvudskär för att samla strandväxter och fånga sträckande sjöfågel. Som ornitolog blev han europeiskt ryktbar. 

Hos Linné hade han fostrats till en naturens tolk. Som präst på Ingarö gav han bönderna råd om jordbruk och fiske.

Naturvetenskaplig författare blev han då malariafrossan utestängde honom från skog och skär. Från 1785 stannade han i sin kammare i panisk fruktan för kyla och luftdrag. Kinin var utan verkan. Febern kom var morgon kl 9 och räckte till kl 12.

Som professor utan grad hade han 1794 anställts vid Uppsala universitet. Hans lärosal var hans sovrum på Svartbäcksgatan 17, snart en medelpunkt i stadens kulturliv och en nyhetscentral av mått. Han tyckte om att ha människor omkring sig; av ensamhet hade han fått nog på Värmdö. ”Gubben i sängen” blev en av stadens sevärdheter.

Liggande i sin säng, vilken han icke lämnade på nära 40 år, kände han alla Europas länder och huvudstäder, och främmande världsdelar, bättre än de mest långväga resande.

Till hans egenheter hörde, att han ville hava en sådan värmegrad i sitt rum, att man kunde steka sill på väggarna. Hans mat serverades på fyrfat. Vatten tålde han icke och hade troligen ej tvättat sig på flera år. Han skydde starka drycker och ingen såg honom mista kontroll och besinning.

Samuel Ödmanns fromhet var vidhjärtad, med tonvikt på det praktiska. Dunkelhet och mystik avvisades. ”Känslan utan ledning av förstånd för till svärmeri.” Hans gudsförtröstan gav honom livsmod. Han såg Guds finger i allt. Dålig kristendom var att ”med ett blodtörstigt människohat förfölja alla dem, vilka icke tjäna Gud på samma sätt som vi”. 

Gentemot romantiker och fosforister var han sträng. I stället för romaner som allt fler kvinnliga läsare drogs till rekommenderade han reseskildringar som påminde om andra folks seder och samhällen och om att människosläktet var en enhet. 

I fyra decennier var han en flitig recensent som fördömde omständliga reflexioner och iakttog linneansk knapphet: ”I en tidning är varje droppe onödigt spillt bläck en oförrätt mot läsaren.”

Samuel Ödmann avskydde den nationella väckelsen, göternas hjältedyrkan, svärmeriet för fornnordiska hjältar, tendensen att hälsa Karl XIV Johan som en ny Karl XII, ”en fantast som bragt sitt rike till gränsen av dess undergång”. Den lärde sjuklingen som tillbragte halva livet i sin kammare såg sig som världsmedborgare: ”Jag hör till ingen nation.”

https://sv.wikipedia.org/wiki/Fosforisterna

https://sv.wikipedia.org/wiki/Samuel_Ödmann

Ödmann finns representerad i 1986 års psalmbok med två verk (nr 144 och 542).

Sedumtak, ja tack!

Västtrafik tänker lägga sedumtak på 100 av sina busskurer i Göteborg. Totalt torde det handla om cirka 500 kvadratmeter, hälften av ytan på mina föräldrars villatomt på Bestorp.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/har-drar-skansen-jonas-fram-en-spindel-under-intervjun

https://turfman.se/information/om-sedum/sedumtak/

Och det är ju inte mycket att komma med. Men som inspirationskälla är det givetvis ett bra initiativ. Och skulle Göteborgs kommun haka på och lägga sedumtak på merparten av kommunens fastigheter, då skulle det kunna handla om miljoner kvadratmeter!

Kommunen om den usla stranden vid Skogshyddan

Vänerns stränder och vikarnas bottenmaterial varierar utan att vi kan påverka detta i någon större utsträckning.

Kommunen har prioriterat och valt att ha en spång vid Villabadet och det finns i dagsläget inga planer på att komplettera med en ytterligare spång längs med Kinnevikens södra stränder.

Men det viktiga är att vi medborgare ger uttryck för våra åsikter. Och vill det sig väl kan det hända att vi vid något enstaka tillfälle får som vi vill!

Pehrson är inte mer kompetent än Sabuni. Han är fan mindre kompetent!

Hämtat ur Tone Schunnessons kolumn i Aftonbladet:

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/z7pxJ1/tone-schunnesson-jag-saknar-sabuni-med-en-ovantad-intensitet

Den mest oväntade motreaktionen är med vilken intensitet jag (Tone Schunnesson) saknar Liberalernas förra partiledare Nyamko Sabuni. Nya partiledaren Johan Pehrsons framfart är ett exempel på populismens och sexismens perfekt ondskefulla harmoni. Framtoningen i mannen är yrvaken. Han pratar som han står på krogen och ska överrösta musiken. Aftonbladet avslöjar att han driver politik som han har stora ekonomiska intressen i. På Pehrsons Tiktok-konto ligger ”roliga klipp” från när han på Liberalernas valkickoff är catwalk-modell och på scen fuldansar till låten ”Daddy Cool”. 

Pehrson är alltså inte mer kompetent än Sabuni. Han är fan mindre kompetent!

Inget gillar folk mer än en skön gubbe. Sköna gubbar med en krydda ilska är populismens mest igenkänningsbara ansikte! Att partierna exalterat ger efter för detta gör valåren till värsta åren.

Lika älskad som en skön gubbe är, är en medioker kvinna hatad. Sabuni hade nog inte kunnat bo kvar i landet om hon lekt modell och jag lider med henne när jag ser Liberalernas reklam föreställande Pehrson iklädd en aggressivt omodern slips. Över bilden står det att han varit för Natomedlemskap sedan slipsen var modern.”

Ur SvD’s serie ”Den hållbara staden”.

– Det är många kommuner som hoppas på nya skatteintäkter genom att bygga lägenheter i exempelvis gamla hamnområden, men de riskerar att i en framtid stå utan försäkringsskydd.

Vi har aldrig tidigare behövt räkna med att klimatförändring påverkar var vi ska kunna leva och bo, så det är svårt för vissa att acceptera att så är fallet nu.

Det finns politiska partier i Lidköping som har svårt att ta till sig att de långt framskridna planerna på en Hamnstad bör hamna där de hör hemma – i papperskorgen.