Forskningen om samspelet mellan hund och människa har exploderat under 2000-talet. Hunden är mycket bättre på att förstå människor än vi tidigare trodde.
Först ett klipp ur en artikel från F&F 2012:
https://fof.se/tidning/2012/2/artikel/den-tama-genen
”För några år sedan gjordes en omfattande undersökning av hundens dna. Forskarna fann att nästan alla hundraser har en mutation i närheten av en gen som kallas WBSCR17. Det finns en motsvarighet till den här genen i vår arvsmassa. Om den muteras kan den hos människan orsaka en sällsynt sjukdom som kallas Williams syndrom. Ett sådant är översocialt beteende. Personer med Williams syndrom är ofta enormt intresserade av andra människor och älskar att göra nya bekantskaper. De har dessutom en tendens att lita blint på alla i sin omgivning. Man kan alltså föreställa sig att den mutationen kan ha bidragit till att hunden uppvisar en så villkorslös kärlek till oss.”
Och nu över till artikeln i dagens SvD:
https://esvd.svd.se/shared/article/helt-ny-syn-pa-hundens/ENhnECDK
Utdrag ur artikeln:
Forskningen har visat att hundar har ett slags näst intill symbiotisk koppling till oss människor. De är utvecklade för ett samliv med oss, säger Per Jensen, professor i etologi vid Linköpings Universitet.
Studier visar att om hunden är ensam eller råkar ut för olika saker är den stressdämpande effekten betydligt starkare om en människa gör den sällskap än om det är en annan hund som gör det.
Om man har två hundar så kan man inte åka hemifrån och tro att de har sällskap av varandra. Det man får är två ensamma hundar. Det är klart att de har ett visst sällskap av varandra, men det är en enorm skillnad när de har sin mänskliga relation hos sig och när de inte har det.
Kunskapen har ökat om hur hunden fungerar, om hur skicklig den är på att läsa av vårt kroppsspråk och hur mycket bättre den förstår vårt språk än vad man tidigare trodde. Forskningsstudien med bordercollien Chaser, som lärde sig att förstå över 1 000 ord, fick mycket uppmärksamhet.
Man kan kommunicera med sin hund på ett betydligt mer subtilt sätt än vad man trodde för 30–40 år sedan.
Hunden är vårt äldsta husdjur och samvaron tros ha börjat när jägare under istiden började leva tillsammans med vargar för cirka 20 000 år sedan.
Generation efter generation utvecklades hundarna, blev mindre lika vargen till utseendet och mer inriktade på att samarbeta med människan. Det finns en genetisk region som har förändrats hos hundar jämfört med vargar, som innehåller en gen som är inblandad vid Williams syndrom. Människor med Williams syndrom får ofta en lindrig intellektuell funktionsstörning och många uppfattas också som väldigt sociala.
När Per Jensen populariserar lite brukar han säga att hunden är en slags funktionsvarierade vargar, men det har kommit ut som något väldigt positivt i deras fall. Det har fått dem att älska allt och alla. Det avgörande steget som man har tagit under domesticeringen av hunden är just att man gjort hunden hypersocial mot människor.
Bengt Rahms blogg 