Bengt Rahms blogg

https://www.ruv.is/sjonvarp/beint/ruv2

När vi stod och pratade med vår trevliga granne Gull fick vi syn på årets första gullvivor.

• 

Är det något som är viktigt för människors välmående så är det närnaturen.

Och skall närnaturen må bra måste vi människor lära oss att vara rädda om den!

Det är väl det som kallas för ett win-win-koncept.

https://www.bbc.com/news/world-asia-india-56844925

Det artikeln har att förtälja känns faktiskt aningen lugnande.

Och här är han i farten, mitt under pandemin, 63 år senare:

Lyssna och njut!(?)

Innan jag lägger mig brukar jag kika ut över Lidenparkeringen. Men igår kväll fanns där varken sladdande EPA-traktorer eller hundar ute på rastning.

Det enda anmärkningsvärda jag såg var en gubbe, en riktigt full sådan. Men det var ingen sådan där fyllehund.

• 

Lyssna gärna in vad Mångubben har att förtälja om sina dryckesvanor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Little_Gerhard

Även Lille (senare Little) Gerhard har av fotona att döma blivit lite mer gubblik på senare år.

Kolla här:

https://www.postvagnen.com/sjk-forum/showthread.php/20541-En-halvgammal-tisdagsbild-933A

Någon tror att det är Hultsfred, en annan Ljungby, en tredje tror att det kan handla om Köping.

Att låta riva silon och byggnaden hitom den för att skapa en parkeringsplats måste väl ändå betecknas såsom varande inget annat än avancerad galenskap. Det vi ser idag – ett ”hav” av bilar – gör ingen människa glad.

Och tänk vilka fina bostäder det skulle ha kunnat bli i de byggnaderna.

I Sjöhistorisk Årsbok 2020-2021 kan man läsa om Stockholm, ett av de fartyg Svenska Amerikalinjen använde för trafiken mellan Göteborg och New York. 

Stockholm hade mycket dåliga sjöegenskaper och hon fick sin dödskyss i juli 1956 när hon rammade det italienska fartyget Andrea Doria. Kollisionen inträffade nära inloppet till New York. 51 människor miste livet i denna så omtalade fartygskatastrof.

Stockholm såldes några år senare till östtyska staten och fick då det nya namnet  Völkerfreundschaft

På sidan 28 i ”Sjöbefälen” kan man läsa mer om hur det gick till när den osänkbara Andrea Doria gick till havets botten. Det är bara att bläddra sig fram:

”Det kollektiva narrativet är att det skall bli så underbart. Men jag undrar jag”. Så skriver krönikeren och kulturredaktören Nina Solomin i dagens SvD.

https://www.svd.se/pandemin-har-gjort-mig-till-en-hemmagris/av/nina-solomin

Nina frågade en 85-åring hur hon känner det under pandemin. Kvinnan lever ensam och har inte träffat en enda anhörig på över ett år. Svaret kanske förvånar:

”Fantastiskt bra!” svarade 85-åringen, med eftertryck. Det är så skönt att få vara i fred. Så skönt att slippa alla krav. Det känns som om jag är på en lång semester. Nu har jag tid att fundera. Det är så många minnen att processa. Händelser från förr: konflikter, vägval, allt sådant flyter upp igen. Nu går jag här hemma i lugn och ro, vrider och vänder på allt och begriper vad som hänt mig i livet lite bättre.
Och äntligen slapp hon att underhålla olidligt ointressanta väninnor. Nu var det bara hon och Kunskapskanalen på teven. Och så processandet av livet.

Nu när vaccineringen har kommit igång är det allt fler (av de extroverta) som står och stampar i startgroparna. Snart kan livet rullas ut igen, med resor, middagar, aktiviteter, kulturupplevelser, idrottsevenemang, bemärkelsedagar, bröllop, begravningar, tjejmiddagar, herrfester, vinprovningar, romantiska utflykter, skidresor, kryssningar, solresor, höstlovsresor, jullovsresor, pussar och kramar, barrundor och festivaler. Eller vad man nu vill ta sig före.

Många introverta har upplevt pandemin som en stor lättnad – att slippa den sociala hetsen för att istället kunna gå omkring där hemma och bara skrota.

Men det finns faktiskt tecken på att även många extroverta har blivit riktiga hemmagrisar. Bland annat har de lärt sig att uppskatta den oskrivna helgen. Den ligger där som ett tomt blad, med noll inbokade aktiviteter.

”Morsgrisar är vi allihopa” kan komma att bli ”Hemmagrisar är vi allihopa, ja me och du me”

Efter att ha läst första kapitlet är det lätt att konstatera att det var ett gott val att låna denna bok.

Jag anar ett mästerverk!

• 

Blodet har spelat stor roll under pandemin – ovanliga blodbiverkningar har kopplats till två av vaccinen, vilken blodgrupp vi har kan spela roll för hur sjuka vi blir och behandling med blod från tillfrisknade hoppades många på i början. 

Jag begriper inte hur man länkar till Vetenskapspodden men den som vill kan ju försöka hitta det avsnitt som detta blogginlägg handlar om.

• 

”Kort sagt, det senaste året har vi insett att blodet är ännu mer komplicerat och viktigt än många av oss kanske visste tidigare. Vetenskapspodden handlar om blod och covid-19. Vi fördjupar oss i de ovanliga biverkningar med blödningar och blodproppar samtidigt som har kopplats till två av vaccinen. Vad beror de på och hur kommer det sig att de allra mest drabbar kvinnor, som är under 65 år? I början av pandemin hyste många stora förhoppningar till en sorts nödbehandling av svårt sjuka, med blodplasma från tidigare tillfrisknade. Det är en gammal metod som hade effekt under spanska sjukan och också använts vid ebola och sars till exempel. Det kallas konvalescent-plasma. Men det visade sig inte kunna hjälpa så många covidsjuka. Ändå finns det ett par patientgrupper där det är effektivt, berättar forskare. Tidigt kom också tecken på att personer med vissa blodgrupper antingen är mer skyddade eller mer utsatta för covid-19. Nu har flera studier bekräftat ett sådant samband, och vi hör mer om det. Blodgivningen har minskat under pandemin  sannolikt är vissa blodgivare oroliga att uppsöka blodcentralerna, trots att det införts många nya säkerhetsåtgärder. Vi hör också om blodgivningens historia – i slutet på 1800-talet var blodgivarna lamm och det var en riktig ”hype” kring det i flera länder. Hur blev det så? Programledare: Lena Nordlund Producent: Björn Gunér Ljudtekniker: Olof Sjöström”

Lyssna extra noga dryga 34 minuter in i Vetenskapspodden. Då berättas det om hur en svårt lungsjuk fattig ung man kom till Mössebergs Kurort på 1870-talet.

Den driftige unge läkaren på Mösseberg hade hört talas om dr Hasse i Nordhausen och dennes behandlingsmetoder. Och den unge patienten som hette Karl Jakobsson kom att repa sig alldeles förträffligt. Han var inte stort mer än 20 år när han fick sin behandling men han kom att leva tills han var över 80.

Här kan man läsa om Oscar Hasse och vad han hade hittat på: https://de.wikipedia.org/wiki/Oscar_Hasse

”Er war ein Pionier der Bluttransfusion. Er gehörte zu den Befürwortern der Übertragung von defibriniertem (ungerinnbar gemachtem) Menschenblut. 1873 begann er, angeregt durch Franz Gesellius, mit der Übertragung von Lammblut auf Menschen.”

Och här har vi länken till boken Strange Blood av Boel Berner. (Boel medverkar i podden):

https://www.bokus.com/bok/9783837651638/strange-blood-the-rise-and-fall-of-lamb-blood-transfusion-in-nineteenth-century-medicine-and-beyond/