Björn af Kleen i DN antyder att Trump kan vara på gång med att genomföra en statskupp i USA, dvs att bli landets diktator. Det är precis vad man kan förvänta sig av denne ondskefulle psykopat.
Men min bror har klättrat upp på Ålleberg. Han kan bekräfta att det skakar i berget, ett gott tecken på att ryttarna är redo för en storskalig attack mot den djävul som försöker bita sig fast i Vita huset, mot det amerikanska folkets vilja.
Josef lever på att kränga alkohol till dem som törstar men han finner sig utan protester i Regeringens beslut att bomma igen krogarna senast kl. 22.30.
”Vi får göra det bästa av situationen. Det är ingen idé att sitta och tycka synd om sig själv, säger han.”
Det var klokt sagt av denne Josef. Men det finns ett radikalt sätt att släcka både törst och hunger, något som Regeringen knappast kommer att gå ut med:
Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.
Skärmbildsundersökning gjordes under min uppväxt för att utesluta att lungtuberkulos var för handen.
Jag minns bussen med röntgenapparaturen som kom till Centralskolan i Falköping. Det måste ha varit i början av 60-talet.
Den parkerades på gatan mellan Pingstkyrkan och Falbygdens museum, samma gatstump som har varit på tapeten i serien ”Sommaren 85”.
Det var en rätt skrämmande upplevelse för ett litet barn att stå inklämd i apparaten.
Mina lungor blev frikända men jag minns att ett syskon till min mor hade vårdats på Stora Ekeberg på 40-talet, för TBC.
Vad Sveriges Radios skärmbild visar är inte coronavirusets fruktade effekter på lungorna. Men bilden väcker ändå oro hos mig. Den vårdboende har i mina ögon förvandlats till ett objekt för allmän beskådan.
En form av etisk härdsmälta, (något som de på fotot givetvis inte bär ansvar för).
Men inte bara i vänsterspalten på Aftonbladets sista sida, utan framförallt i synen på orättvisorna i samhället.
Kallbranden i Raskens var svår att bevittna för oss i publiken. Men Sven dök ju snabbt upp på scenen igen och fortsatte att roa och oroa i både slott och koja.
De fiender vi inte kan se är inte sällan de som beseglar vårt öde. En sådan är det virus som orsakar Covid-19, ett virus som nu har släckt livet på den man många av oss män drömde om att få vara.
Sin vana trogen nämner Folkhälsomyndigheten inte siffran över antalet nya dödsfall.
Men det är svårt att tro att det har varit hela 35 människor som har dukat under utifrån vad Folkhälsomyndigheten torgförde vid dagens presskonferens.
”Vi har nu 6 057 avlidna med covid-19 i Sverige. Liksom andra kurvor går den här uppåt, inte så brant ännu. Men det kommer att fyllas på med individer tyvärr. Vi ser att det ökar långsamt, och det kommer antagligen att fortsätta att öka framåt.”
”Inte så brant” och ”ökar långsamt” är ingen bra beskrivning av den verklighet jag upplever.
Om det blir så illa vet vi äntligen vart vi skall ta vägen.
I våras var jag å bostadsrättsföreningens vägnar i kontakt med Stenhammarkyrkan. Kartan förtäljer att det skall finnas ett skyddsrum i detta Guds hus, vårt närmast belägna att fly till när det är fara å färde. Men någon skyddsrumsskylt var icke uppsatt.
Men efter det att kyrkstyrelsen har sammanträtt nu fram på höstkanten har en skylt införskaffats och till och med kommit på plats. (Det skall gudarna veta att allt tar tid i vårt land, även beträffande viktiga beredskapsärenden).
Om det blir så illa som man kan befara, dvs att Trump uppviglar de otäcka beväpnade massor som har röstat på honom, då vet vi vart vi skall ta vägen.
Att Trump därtill har avskedat sin försvarsminister ger kalla kårar. Tänker han använda militären (med hjälp av en följsam försvarsminister) för att säkra sin position som president?
Ett Guds hus som samtidigt är ett skyddsrum borde väl ha goda förutsättningar att hålla den onde och hans gelikar på avstånd…
Men det är givetvis blott ett önsketänkande. Vår tids Hitler skonar ingen som står i vägen för hans maktgalenskap.
Högsta Domstolen i USA skulle behöva blåsa liv i denna lag. Den skulle nämligen göra god nytta i Vita Huset där en livsfarlig individ går lös, med drag av narcissism, megalomani och sociopati.
Jag brukar kolla på en del webbkameror med placering här i landet. Det händer att man då får tips om andra kameror, som den här i La Plata. Det är ett litet stationssamhälle, inte större än Järpås, beläget på linjen mellan Chicago och LA.
Nu i eftermiddag har vi observerat ett sällskap från Amishfolket som väntar på tåget. Men hittills har det bara passerat ett antal godståg, av megaformat.
Glöm inte att skruva upp ljudvolymen. Ändra samtidigt till helskärm.
Stationen är berömd för sin Art Deco – arkitektur. Vad gäller stationshuset i Järpås är det mest känt för ett höggradigt förfall. Och de bönder som kliver på tåget till Vara för att göra ärenden på Föreningsbanken tillhör definitivt inte Amishfolket.