Bengt Rahms blogg

För en hel del män är det mestadels nedåt. Men jag är helt övertygad om att majoriteten av landets kvinnor önskar sig en annan riktning hos den manliga befolkningen, den som hon med moroten antyder.

• 

• 

Öl påstås förkvinnliga män (östrogeneffekt). Förhoppningsvis innebär det också att hushållsarbetet delas lika mellan kvinna och man. Kvinnor är ju inte precis kända för att smita från uppgifter rörande hemmets skötsel.

Bilder från Instagram.

Det gick åt många gubbar innan det gick att vaska fram en sådan.

• 

Min far hade inget till övers för kommunismen och brunhögern. Trump slapp han uppleva men de unkna sverigedemokraterna med ulven Åkesson i sina fårakläder undslapp han dessvärre inte.

Min far argumenterade med ord. Att han håller i ett vapen på fotot beror på luftgevärsskytte i samband med besök i vänners sommarstuga utanför Floby.

• 

Vännen på trappan var Ytongarbetare och fick slita hårt för sitt och familjens uppehälle.

På den tiden var det inga arbetare som lockades av nazianstuckna rörelser. De hade fått sig en rejäl vaccination under ungdomen mot alla former av fascism, en vaccination som varade livet ut.

Hade Sovjetunionen eller bruna militärer gått till angrepp hade de inte tvekat en sekund. Luftpistolen hade bytts ut mot betydligt skarpare vapen.

Som Pär Lagerkvist diktade:

Blott dåren tror det goda

ej fötts att bära svärd, 

om ondskan än må bloda

och söla ner en värld.

Jag tror knappt att demokratiskt sinnade människor har upplevt en större lycka än den igår, detta ända sedan den dag 1945 då Adolf Hitler sköt sig i bunkern i Berlin.

Nu kan vi äntligen andas ut och samtidigt hoppas att Donald Trump döms till ett långt fängelsestraff för alla de brott han uppenbarligen har gjort sig skyldig till.

I gårdagskvällens Sverige medverkade Lasse Kronér. Han har varit anklagad för att ha betett sig illa mot kvinnor, men har friats.

Jag förstår hans stora bedrövelse, att ena stunden ha varit omtyckt och hyllad för att nästa vara persona non grata.

Att bli totalt utfryst för en handling man knappast ens är medveten om att man har gjort sig skyldig till, det måste ju vara fasansfullt.

Vi människor måste vara försiktiga med att sprida rykten om sådant vi inte har en aning om. Sanningen kan var en helt annan – och då tänker jag inte enbart på riktigheten i vissa anklagelser från metoo-rörelsen.

Alla rykten och allt skvaller om bloggaren bör man dock ta på största allvar!!!

En som varken tror på metoo-rörelsen eller sanningen är uppenbarligen Katarina Frostenson. I sin ny bok ”F” visar hon upp sin obrottsliga lojalitet med sin älskade man, kulturprofilen Arnauld. Hon är totalt rasande – på Sverige, på medierna, på samtyckeslagen och på kvinnorna som anklagat Arnault för sexuella övergrepp.

De beskrivs som ”megärer”, som avundsjuka, misslyckade, desperata: anklagelserna om sexuella övergrepp beror på uteblivna karriärframgångar; de är sprungna ur självhävdelsebehov och uppeldade av pöbelmentalitet.

Josefin Holmström på SvD Kultur som har recenserat boken sitter uppriktigt förbluffad och stirrar på vad Katarina Frostenson har skrivit. Ibland går Frostenson så långt över anständighetens gräns att Josefin måste lägga ifrån sig boken: som när Frostenson antyder att Svenska Akademiens före detta ständiga sekreterare Sara Danius agerade som hon gjorde i Arnault-affären på grund av sin dödliga sjukdom. Och det är ju fruktansvärt lågt!

Vad som är sanning eller inte här i livet är inte alltid helt lätt att uttala sig om. Men att Trump ljuger som en häst travar, det står bortom allt tvivel, liksom att det är helt sant att Arnault har gjort sig skyldig till allvarliga sexuella övergrepp mot kvinnor.

Men att utan säker grund döma en medmänniska är, om inte olagligt, så likvisst djupt omoraliskt.

Dagens te och macka på Klostret kombinerades med ett besök i Libby. Och jag fann en lämplig titel. (Den som inte nöjer sig med e-böcker har en liten boklåda att fördjupa sig i. Se foto).

Klostret är ett av de paradis där vi finner ro och vederkvickelse. Ett annat är Doppingen, ett tredje Lundsbrunns Kurort.

• 

• 

Men sju timmar stannade vi inte. Helvetet i Vita huset pockade på uppmärksamheten.

• 

Det räcker inte att sparka illojala byråkrater, menar den tidigare Trumprådgivaren Steve Bannon. I en Youtube-video föreslår han att två framstående tjänstemän, doktor Anthony Fauci och FBI-chefen Chris Wray, ska halshuggas och att deras huvuden ska sättas upp till allmän beskådan för att statuera exempel: så går det för dem som inte lyder sina politiska överordnade. Bannon pekar ut dem som förrädare, som förtjänar döden. Scenen påminner inte lite om dystopin ”The handmaid’s tale”, där USA är en totalitär diktatur. Och hur det ser ut i verkliga ofria länder.

Det är inte alls svårt att förstå varför SD älskar Trump och hans vidriga anhang

Det hot Bannon utfärdar borde gott och väl räcka för att bura in honom på livstid.

Demokrater och Republikaner lever till synes i två parallella universa. Inte ens ett litet maskhål förenar de båda.

Trump hetsar till våldsamheter som kan sätta världen i brand. Saxat ur lördagens SvD:

När USA:s president slänger ur sig ogrundade anklagelser om valfusk, talar han direkt till en målgrupp som under lång tid marinerats i konspirationsteorier om den djupa staten, Demokraterna, medierna och techbolagen.

I kretsarna kring honom är tongångarna etter värre. Trumps tidigare rådgivare Steve Bannon efterlyser offentliga avrättningar!!!

Trump Jr rekommenderar sin far att förklara ”total war” mot valet. Alternativa och sociala medier svämmar över av hat.

Det republikanska partiet är trots allt något bättre än sin nuvarande ledare. Där finns alltjämt förnuftiga politiker, som med vanmakt sett på när Trump dragit deras anseende i smutsen. Somliga, som Mitt Romney, har talat ut. Andra har tigande bidat sin tid.

Nu måste de träda fram, ta avstånd från presidentens uppenbara övertramp och leda partiet i anständighetens riktning.

USA förtjänar bättre än den fars som just nu utspelar sig för öppen ridå. ▪

Det är betydligt angenämare att ta del av det Biden ämnar göra:

1. Maskplikt i coronatid och förnyat medlemskap i WHO

2. Höjda skatter för USA:s rikaste och företag

3. Grön omställning och återgång till Parisavtalet

4. Tusentals miljarder ska ge sjukförsäkring för fler amerikaner

Till sist ett klipp ur DN, signerat tidningens chefredaktör Peter Wolodarski:

Biden gör det som en nyvald president bör göra men som inte skett under Trumpåren: han är en ledare för alla, han försöker hela nationen, inte splittra den.

De senaste fyra Trumpåren lämnar en skamfläck i USA:s historia, värre än vad amerikanerna upplevde under Nixoneran.

För resten av världen är den pågående amerikanska turbulensen en urstark varning: ta inte demokratin för given, ta varningar om vad högernationalismen kan orsaka för skador på största allvar.

Den trevlige man vi kom i samspråk med på Strandpromenaden (se föregående inlägg) visste mycket om bandy.

Han var uppvuxen på Kålland och bor fortfarande där. På den tiden när han var ung hölls bandylaget Villa BK just i Villa. ”Stabora” hade sina egna lag, dvs Sjödalens IK och Wästerlunds IK. Villa var inte alls omtyckt av de som bodde sydost om Toftabäcken.

Precis som vi ser han fortfarande Toftabäcken som en gräns. Och även jag har faktiskt starka rötter på Kålland (och även på Kållandsö), detta på min farfars sida.

Bandylaget borde kanske heta Villa Kålland. ”Stabora” får väl försöka blåsa liv i något av sina gamla lag.

Wästerlund Lidköping låter ju inte så himla dumt – laget som måhända kan sätta Lidköping på kartan!

Vi fick också veta att vi har en känd Villaspelare här i vårt hus uppe i Stenhammar (på Kålland). Men själv är jag lika oduglig på bandyplanen som jag är med två strumpstickor och ett garnnystan.

Man skulle vilja trycka på medvetandets OFF-knapp i mitten av oktober och få hjälp med att trycka på ON när våren börjar nalkas.

Ungefär så uttryckte sig en äldre man som vi mötte på Strandpromenaden häromdagen. Givetvis höll jag med. Mörker är ingen höjdare för min själ. Icke heller för den (ännu) äldre mannen.

Men vi fick en trevlig pratsund även om andra vandrare kom oss lite väl nära där på trappavsatsen i Furuhäll.

Dock finns det vissa ljuspunkter så här års. När löven väl har fallit kan jag ana den stora världen, världen där röda garnnystan mest uppskattas av små kattungar.

Vad jag ser med mina falkögon (och ännu bättre med hjälp av de av Glenn på Karviks nyutprovade glasögonen) är Mösseberg, mitt hemmaberg.

• 

Den som inte ser Mösseberg på fotot uppmanas att beställa tid hos sin optiker.

Men skall sanningen fram var svårmodet lika stort under uppväxten. På den tiden ingav åsynen av Ålleberg hopp under mörka dagar.

Flera berättelser handlar om de sovande krigarna (ryttarna) i berget som vid orostider skall komma ut och beskydda folket.

Istället för att trycka på OFF-knappen borde jag hoppa på bussen, byta i Skara och Falköping för att sedan kliva av Tidaholmsbussen vid infarten till Hokällan.

Uppdraget är självklart. Det gäller att skaka liv i de tusentals ryttarna. Mannen i Vita Huset är helt från vettet. Så det är till att agera skyndsamt, detta innan vår tids Hitler har satt världen i brand.

Den som vill veta mer om Ålleberg och dess ryttare kan googla efter denna utmärkta sammanställning:

Klicka för att komma åt ryttarna.pdf