Jag måste erkänna att den entreprenör som står för omvandlingen av det f.d Gjuteriet (där Vestas Wind huserade för några år sedan) och ”Sibirien” har gjort ett fantastiskt arbete.
Nu får vi bara hoppas att klottrarna håller sig borta.
Därtill har den nyanlagda parkeringen försetts med ett stort antal livgivande träd och det kraftigt blyförgiftade området med sina okidéer är nu inhägnat med ett rejält staket.
En stor del låg under vatten. Sedan dess har strandlinjen via utfyllnad (delvis industritipp) flyttats norrut. Det som då var torra land hade tre huvudkomponenter – oljehantering, industritipp (det vita på fotot torde vara krossat, blyhaltigt porslin från Rörstrand -tippandet har sedan fortsatt ut i det område som då var täckt med vatten) och slutligen kol- och kokshantering.
Men det har funnits mängder med företag med miljöfarlig verksamhet i de områden som ligger söder om de med rött inringade (på kartan här nedan).
Hur tänkte stadens fäder? Hur gick det till när stora delar av de sjönära områdena uppläts till kraftigt förorenande industriverksamhet?
Måtte inga sandlådor anläggas inom detta område. Men debatten och besluten som präglat Hamnstaden har tyvärr befunnit sig på sandlådans nivå.
Vi har ännu inte börjat kolla på TV-serien ”Sommaren 85”.
Inte särskilt långt från mina föräldrars villa på Bestorp lär delar av inspelningen ha ägt rum. Det lär även förekomma en tidstypisk cykel som har tillhört ena sonen till vår kompis i Karlsborg.
Gul prick föräldravillan. Röd prick inspelningsvillan.
…och hostan uteblir ämnar vi fara till Stockholm nu till helgen. Men för att kunna resa miljövänligt och samtidigt begränsa risken för att bli smittade/smitta får vi vidta extra säkerhetsåtgärder.
Vi tar en fm-buss till Skövde som inte torde ha särskilt många arbetspendlare eller skolungdomar.
I Skövde sätter vi oss på X2000, första klass (= glesare mellan sätena). Vissa platser är dessutom blockerade för att hålla isär passagerarna.
Och med hjälp av regionaltåg kan vi nå slutmålet i Nordvästra Stockholm. Trängseln på pendeltågen vågar vi oss inte på.
Det är första resan vi gör i år till några av våra barn och barnbarn. Och det här har vi verkligen längtat efter!!
Men vi måste vara beredda på att ställa in resan, med kort varsel. Stiger R-talet för mycket i Stockholmtrakten måste vi dessvärre bli kvar i (f.d.) Skaraborgs län, dvs självaste R-länet!
En sådan beslutsprocess får ofta kvinnor erfara. Mannens vilja styr. Och hur ofta är det inte som mannen smiter iväg för att odla sina egna intressen.
Kvinnan blir kvar hemma med bak, städ, tvätt, matlagning. Även barnens väl och ve faller på kvinnans lott.
Hemmets sysslor skall självklart delas lika mellan makarna. Den tanken bör sitta i ryggmärgen på alla normalt funtade människor.
Och det behöver inte vara så löjligt som att det är mannen som står under motorhuven medan kvinnan är hänvisad till diskbänken. Det får gärna vara tvärtom i ett utvecklat samhälle.
Den som är intresserad av grönt resande gör klokt i att gå till sidan 16 i denna uppsats för kandidatexamen vid Göteborgs Universitet.
Det är väl så långt man kan komma från den brutala och ohållbara ödeläggelsen kring våra storflygplatser och motorvägskaruseller, med tillhörande externa köpcentra.
”KINNEKULLEBANANS JÄRNVÄGSPARKER Undersökning och kulturhistorisk värdering av stationerna Blomberg, Forshem och Österäng”
Att bygga nya bostäder där det har dumpats miljöfarligt avfall i decennier är fullständigt oacceptabelt. Och nu har man ju via provtagning upptäckt näst intill astronomiska halter av bly (Plumbum) i marken i en del av den tilltänkta Hamnstaden i Lidköping.
Bly är känt för att orsaka bl.a. fosterskador, njurskador och bestående hjärnskador, och det redan i synnerligen små mängder.
Moderaterna har haft rätt hela tiden. Bostäder bör istället byggas på Framnäsparkeringen och vid den nuvarande Båtgården. Båtgården kan i sin tur flyttas till området där oljecisternerna (nära småbåtshamnen) har huserat.
Vad man skall göra med det av bly fullpepprade området måste hänskjutas till giftexperter på nationell nivå. Men några bostäder lär aldrig byggas där. Likaså lär vi aldrig få återse de köttdjur som gick och betade bland den blyhaltiga porslinskrossen för några år sedan.
En undran: Vilka var det som åt upp köttet?? Det som var så himla plumbumbemängt.
Och vem kom på den inte särskilt lysande idén att låta djur beta på en giftbemängd industritipp?