59,6

Enligt Svenska Intensivvårdsregistret SIR är medelåldern på de som intensivvårdas pga COVID 59,6 år.

Staplarna som visar åldersfördelningen bland patienterna visar att risken att hamna på intensiven ökar markant redan i 20-årsåldern.

https://www.icuregswe.org/data–resultat/covid-19-i-svensk-intensivvard/

Hällekiskuriren ger oss en bra bild av det allvarliga läget på Skaraborgs sjukhus. Det gäller både på IVA och på ”vanlig” vårdavdelning:

http://www.hallekis.com/xx201116a.htm

Och lilla Tibro. Bad sysslar de med där egentligen?

http://www.hallekis.com/xx201112d.htm

Ölöppnare blev dörröppnare

Jag läste i dagens Norra Skåne om några gymnasieungdomar som har prisats för ett av dem framtaget handtag, ett handtag som skall skydda mot (corona)virus och bakterier.

Men redan tidigt i våras kom jag på en alldeles egen metod.

Eftersom jag inte är lagd åt ölpimplande har ölöppnaren på nyckelknippan bara hängt där och dinglat, till ingen som helst nytta.

I samband med promenader till och från lokalbussen måste man öppna en grind. Att ta i handtaget är förenat med risk.

Det var då ”snilleblixten” slog ned i skallen på mig. Grinden går ju att öppna på ett coronasäkert sätt.

Någon prisutdelning är icke att förvänta. Men att undslippa Covid-19 måste vara som högsta vinsten i livets lotteri. Och med min metod kan man spara på spriten* till de tillfällen då den verkligen behövs.

(*handspriten)

Strutsmentalitet på Folkhälsomyndigheten

Mikael Dolsten är bördig från Halmstad, numera forskningschef på Pfizer och en av dem som som ligger bakom Pfizers (och tyska Biontechs) vaccinkandidat.

Här intervjuas han i SvD:

https://www.svd.se/svensk-bakom-vaccinet-strutsmentalitet-i-sverige

Den svenska strutsmentaliteten ger han inte fem öre för:

”Här i New York finns en stor solidaritet i det att man bär munskydd för att skydda andra. Sverige har en helt annan strategi. Hur ser du på den?

– Det finns så många studier som visar att munskydd är det enklaste och billigaste sättet att skydda framför allt andra. Jag har lite svårt att förstå varför man i Sverige inte använder den formen av enkla skydd. Jag tror att det andra är att strategin i Sverige är väldigt dominerad av enstaka personer. Det är väldigt viktigt att ha en större grupp och inte bara en människa som hörs. Då minskar man risken för det man kallar för ”stork bias”, strutsmentalitet. Strutsen sticker ner sitt huvud och ser inte att hela världen är annorlunda. 

Sverige har förlitat sig för mycket på Anders Tegnell?

– Man har haft en enda person som varit dominerande. Då får man väldigt mycket strutsmentalitet. Det är inte så att man vet bäst i Sverige eller USA eller Tyskland. Man lär sig tillsammans. Jag tror att det är viktigt att inte isolera sig och inte förutsätta att det man sade i början kommer att vara rätt i slutet.”

Gångtunneln vid Drottningtorget

Postvagnen är Svenska Järnvägsklubbens diskussionsforum. Där kan det gå hett till om skribenterna inte är överens.

Men det här inlägget, som handlar om gångtunneln utanför Göteborg C, diskuteras i en mer vänskaplig anda:

https://www.postvagnen.com/sjk-forum/showthread.php/16398-Göteborg-C-1977

(Postvagnen har inget med Posthuset att göra, det som numera är hotell och där Göteborgsklanerna samlas för att göra upp).

Här nedan finns det ytterligare ett foto – ett foto som visar gångtunnelns båda mynningar.

Tanken var att de som var på väg till och från Göteborg C skulle slippa att korsa gatan med den livsfarliga biltrafiken. Istället fick de ge sig ned i tunneln där knarkare och fullegubbar huserade.

Vi tågresenärer minns tunneln mycket väl, men saknaden efter den är obefintlig. Som barn var man vettskrämd för det som man trodde kunde hända om man klev ned för trapporna.

Varning från Dagens Nyheters chefredaktör

I år har vi haft full tillgång till alla artiklar i fyra prenumererade tidningar. En av dem är Dagens nyheter.

Just den här artikeln kan (troligen) alla läsa. Den har ett viktigt budskap att förmedla:

https://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-galenskapen-i-usa-ar-en-varning-till-oss-alla/

”Ingen amerikansk president före Trump har agerat som han. Ingen har visat så lite respekt för valprocessen, ingen har så aktivt underminerat tilltron till demokratin, ingen har ägnat sig åt att sprida lögn på lögn i stället för att bidra till att hålla ihop nationen – nu när väljarna sagt sitt.”

”Vi det här laget har så många människor runt om i världen vant sig vid Trumps skamliga beteende, att vår förmåga att reagera blivit skadad. Känselspröten fungerar inte längre.”

”Det är en varning om farorna med högernationalismen. De som trosvisst bär på dessa idéer ska inte viftas undan. De menar vad de säger. Kan det hända i USA kan det hända praktiskt taget överallt.”

Min kommentar: Vi har våra sverigedemokrater. Mördaraporna finns mitt ibland oss.

58:55 om Sven Wollter

Anne tyckte att vi skulle se på det här programmet om Sven Wollter ikväll.

https://www.svtplay.se/video/17588790/sven-wollter-65-ar-pa-scenen

Det är verkligen television när den är som allra bäst.

Stina Wollter har berättat att TV4 har ringt upp henne och frågat när begravningen skall ske.

Det var samma kanal som lät Paolo Roberto dyka upp i Nyhetsmorgon för att urskulda sig – efter att ha haft könsumgänge med en prostituerad.

TV4 är inte sällan exempel på television när den är som allra sämst. Kanalens tävlingshysteri gör inte saken bättre.

Men SVT’s 59 minuter med Sven Wollter i huvudrollen är en ren njutning.

Ljugarbänken är inte avsedd för lögnare

Det spekuleras i vad som väntar Trump när han väl har kastats ut ur Vita Huset – att han hamnar på anstalt eller drar till kompisen Putin i Ryssland är två av de alternativ som nämns.

Men det kanske är här han hör hemmma (Foto från Bohuslän, Digitalt museum):

Det är dock sannolikt att gubbarna på fotot hellre skulle fastna med skäggen i brevlådan än att behöva dela bänk med en genomrutten lögnare.

Beredskapsminnen

Under kriget var min svärmor anställd vid Flygförvaltningen, som luftbevakningslotta.

När det dök upp ett fotografi på Digitalt museum från en sådan arbetsplats började jag leta efter svärmor (det finns ett antal fotografier från luftbevakningsmiljö).

Men hur jag än spanade dök hon inte upp. Det här fotografiet duger dock gott för att illustrera arbetsmiljön för dessa oftast högt placerade kvinnor.

När vi mötte en värdig loser

Det måste ha varit 1993. Vi befann oss innanför entrén till Kulturhuset i Stockholm.

Via svängdörren och utan förvarning kom George H W Bush med följe in i Kulturhuset. Han passerade så nära inpå oss så vi skulle ha kunnat petat på honom.

Han tillträdde som president 1989 men förlorade sedan mot Clinton i valet 1992 och avgick laglydigt enligt enligt konstitutionens regelverk i januari 1993.

Bush ställde således inte till med någon kalabalik vid sin valförlust. Skillnaden mellan honom och sociopaten Trump är faktiskt himmelsvid, detta i alla avseenden.

Men vad gäller losern Trump må vi betänka att risken att man skall stöta på den obildade lufsen i ett kulturhus måste vara näst intill obefintlig.

En sådan slutsats väcker viss tröst i denna så svåra tid.

Reservation: Alternativt kan vårt ”möte” med Bush ha inträffat 1983 då han var vicepresident. Det är inte alltid helt lätt att placera händelser rätt i tiden.