Bloggaren blir helt utom sig av ilska när han hör företrädare för myndigheterna förklara varför det har varit acceptabelt att människor har fått dö utan att ha någon anhörig vid sin sida.
Under dagens 18.00-sändning från Rapportstudion var det en företrädare från Socialstyrelsen som representerade ”tillåtet att dö utan närvarande anhörig-linjen”.
Men det myndighetsrepresentanterna säger är ju totalt oacceptabelt!! Ta steget ut i evigheten, utan nära och kära vid sin sida. Helt horribelt!! Omänskligt! Och givetvis oförlåtligt.
Visst kan människor av olika anledningar råka avlida utan att ha en anförvant närvarande, men att samhället sanktionerar ett sådant förhållningssätt måste helt enkelt betecknas som en etisk härdsmälta, utan motstycke i Sveriges moderna historia.
För visst måste det alltid kunna ordnas så att en anhörig finns närvarande vid dödsbädden, inte minst på intensivvårdsavdelningar – och naturligtvis även när en smittosam sjukdom är för handen.
Precis som för personal skall det finnas skyddsutrustning för anhörigas behov. Intensivvårdsavdelningar utgör inget som helst undantag från den principen.
Innan bloggaren rusade till plattan, och under stort vredesmod skrev detta inlägg, hade han hött med knytnäven mot TV-rutan.
Bloggaren har träffat ett stort antal sjukhuspräster under sitt yrkesliv – Brattgård, Sköld, Olsson, Helgesson, Eckerdal är några av dem. Att vissa myndighetsföreträdare inte har deltagit i sådana etiska samtal är uppenbart.
Bloggaren knyter näven igen när han tänker på Rapport-inslaget, trots att prästerskapet nog skulle känna ett visst behov av ha ett förnyat samtal med honom.
Men sannolikt ser prästerna mellan fingrarna. När det gäller att bekämpa ett djävulens påfund är i princip allt tillåtet.
